Är nu inne på min andra omgång med SmartPill i tarmen. Ångrade faktiskt att jag gått med på det redan innan jag svalt kapseln den här gången. Tarmen var i uruselt skick redan innan undersökningen skulle börja, bra mycket sämre än sist och resan upp var otroligt jobbig. Hemresan ska vi inte ens prata om. Morgonen började så illa som den kunde göra med en körig tarm som vägrade tömma sig trots att jag tog till både relaxit och resulax.
Med tanke på de många timmarna hem i bilen och flera dagar utan mediciner och andra hjälpmedel var förutsättningarna inte de bästa direkt. Att det dessutom blev snöoväder och kasst väglag på hemresan gjorde inte saken bättre. Sju timmar efter att vi startade på morgonen var vi hemma igen och vi kan väl säga som så att tarmen inte mådde bra.
Idag har det gått lite drygt ett dygn och det känns som jag inte kommer fixa lika många dagar den här gången. Har tokvärk och magen är stenhård. Kör men vill inte släppa igenom nåt. Försöker trampa på cykeln och dricka massa vatten, men det hjälper ta mig sjutton inte ett dugg. Behöver mina mediciner men får ju inte lov att ta dem så länge kameran är kvar i tarmen. Får se om jag klarar av att stå ut tills imorgon, men längre än så kommer jag inte fixa. Ska väl vara glad om jag inte spricker innan dess, urgh. Buktrycket är så otroligt högt så jag skulle kunna svimma av bara utav det. Ser på mackapären att jag har rätt dessutom trycken hoppar som sjutton och de är höga. Same shit som förra gången då antar jag. Nåja, vad är väl en bal på slottet.. borde väl inte klaga. Jag har ju sagt ja till det här själv. Jag hoppas bara att det i slutändan ger information som kan hjälpa mig och inte bara är till för forskningsstatistiken. Det där lär jag få veta i efterhand. Men jag hoppas jag inte utsatt mig för det här i onödan. Vore spännande att se hur en "normal" tarm mår av att svälja en sån här sak. En som funkar i vanliga fall så att säga och inte har problem redan från början.
Har kameran inte kommit ut på tisdag måste jag till Huddinge och ladda mottagaren igen, men jag har redan insett att jag inte kommer stå ut så länge oavsett om den är kvar imorgon eller inte. Det blir till att ta till mediciner oavsett hur det gått för det är helt enkelt inte värt den här smärtan. Jag är glad om jag står ut till dess. Natten lär inte bli rolig. Men till Huddinge orkar jag faktiskt inte ta mig igen. Inte så snart... det kostar för mycket på krafterna och jag behöver dem till annat än att sitta i bil i hundra mil till... ja, hundra mil.. det är ju femtio enkel väg...
Med tanke på de många timmarna hem i bilen och flera dagar utan mediciner och andra hjälpmedel var förutsättningarna inte de bästa direkt. Att det dessutom blev snöoväder och kasst väglag på hemresan gjorde inte saken bättre. Sju timmar efter att vi startade på morgonen var vi hemma igen och vi kan väl säga som så att tarmen inte mådde bra.
Idag har det gått lite drygt ett dygn och det känns som jag inte kommer fixa lika många dagar den här gången. Har tokvärk och magen är stenhård. Kör men vill inte släppa igenom nåt. Försöker trampa på cykeln och dricka massa vatten, men det hjälper ta mig sjutton inte ett dugg. Behöver mina mediciner men får ju inte lov att ta dem så länge kameran är kvar i tarmen. Får se om jag klarar av att stå ut tills imorgon, men längre än så kommer jag inte fixa. Ska väl vara glad om jag inte spricker innan dess, urgh. Buktrycket är så otroligt högt så jag skulle kunna svimma av bara utav det. Ser på mackapären att jag har rätt dessutom trycken hoppar som sjutton och de är höga. Same shit som förra gången då antar jag. Nåja, vad är väl en bal på slottet.. borde väl inte klaga. Jag har ju sagt ja till det här själv. Jag hoppas bara att det i slutändan ger information som kan hjälpa mig och inte bara är till för forskningsstatistiken. Det där lär jag få veta i efterhand. Men jag hoppas jag inte utsatt mig för det här i onödan. Vore spännande att se hur en "normal" tarm mår av att svälja en sån här sak. En som funkar i vanliga fall så att säga och inte har problem redan från början.
Har kameran inte kommit ut på tisdag måste jag till Huddinge och ladda mottagaren igen, men jag har redan insett att jag inte kommer stå ut så länge oavsett om den är kvar imorgon eller inte. Det blir till att ta till mediciner oavsett hur det gått för det är helt enkelt inte värt den här smärtan. Jag är glad om jag står ut till dess. Natten lär inte bli rolig. Men till Huddinge orkar jag faktiskt inte ta mig igen. Inte så snart... det kostar för mycket på krafterna och jag behöver dem till annat än att sitta i bil i hundra mil till... ja, hundra mil.. det är ju femtio enkel väg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar