Idag bär det av

Så har det återigen blivit dags att vila rumpan några timmar i bil... eller ja, vila och vila. Jag föredrar att springa runt och röra på mig vilken dag som helst. Åka bil är inte direkt min starka sida. Har man inte ont innan får man det då. I know it and I know it. Tja, något i den stilen. Ibland är det dock så att nyttan överväger trots att det blir tufft och då är det bara att bita ihop och gilla läget. Jag försöker intala mig det även idag när jag överdoserat mina tarmslim för att ha ett så bra utgångsläge som möjligt. Tarmen verkar inte riktigt fatta det där. Att den måste samarbeta med mig i såna här lägen när det krisar. Den gör precis tvärtom. I know it and I know it. Det hjälper inte.

Hur som helst så hoppas jag att resan kommer gå så bra den nu kan gå under de omständigheter som råder och att det i slutändan kommer vara värt det. Att all möda tillslut ger lite lön... för att vända på det.

Sjukbesöket i måndags var i alla fall ett bra sådant. Fick väckt lite tankar och min läkare i Kungälv tog sig tid. Sånt gillar jag. När man inte känner att man bara är ett stort problem som de vill göra sig av med snabbast möjligt. Det finns bra läkare och det finns arslen. Två kategorier i samma yrkesgrupp. Den här läkaren hör verkligen till den första gruppen. Synd bara att de skall vara så få räknade. Jag har tur som träffat på tre!!!

Naprapatbesöket gick väl inte direkt som jag hade hoppats. Det var värre än vad jag hade trott med nacken och det räckte inte med att knäcka till skiten som jag hade trott. Sist räckte det så jag liksom räknade med det. Nog för att det blev något bättre, jag kan ju vrida på huvudet nu, men det blev bakläxa, hemövningar och återbesök. Dyrt med andra ord. Hela nackpartiet och ner i bröstmuskulaturen var det låst. "det här har inte skett över en dag" sa han. Ok, jag har väl gått lite länge med värk i axlar och nacken och det där vridet var väl droppen. Jag får lära mig..