Det har hunnit bli onsdag igen. Onsdag brukar innebära antingen mammafika eller mathandling för min del. Veckans stora "höjdpunkt" med andra ord. Man kommer utanför dörren en stund och får en liten break från verkligheten. Något i den stilen. Samtidigt som det innebär en hel del stress. Brukar sällan må något vidare när jag har såna här saker planerade. Stressar över att komma iväg i tid. Stressar över att bli klar fortare än vanligt och stressar eftersom min kära mamma ofta ställer upp och är antingen barn eller hundvakt när jag är borta eller har mammorna här på fika. Oavsett, det är ett litet välkommet avbrott i vardagen. Jag vet, jag är smått galen!
Hur som helst. Idag innebär handlingen lite extra omständigheter eftersom maken sålt Saaben och tagit min lilla fara till jobbet. Kommer med andra ord inte iväg någonstans med lillan, eftersom bilstolen sitter i min bil och den just nu befinner sig i Göteborg. Får ta och låna mammas bil och ta mig in till torget eftersom problemet kvarstår under resten av veckan då tjänstebilen maken skall ha framöver inte kommer förrän i nästa vecka. Det blir till att ta cykel om vi vill någonstans med andra ord. Å andra sidan.. det är inte så ofta vi tar oss iväg några längre sträckor. Jag hoppas att semestern åtminstone skall bjuda på några båtutflykter eller dagsutflykter till lite trevliga kuststäder. Det var länge sen vi gjorde något sådant. Dels pga min mage och dels pga att lillan inte fixade blåsten förra sommaren.
Magen mår fortsatt uruselt och idag har inte varit något undantag. Panikhuggen har uteblivit sista veckan, vilket också inneburit mer problem att tömma tarmen och mer konstant smärta utslaget på dygnet. Den där lilla lättnaden har liksom inte kommit. Fler medel intagna och mindre sömn på nätterna. Jobbigt :( Har ännu inte ändrat mina program, men antar att det snart är dags att göra det eftersom tarmen gasat upp sig nåt otroligt och det liksom inte verkar gå över. Vet inte vad jag gjort som ställt till det så, eller om jag ens gjort något? Är det bara slumpen? Har nerverna vant sig återigen? Svaret är att jag inte vet. Time will tell. Just nu är det i alla fall jävligt jobbigt rent utsagt.
Hur som helst. Idag innebär handlingen lite extra omständigheter eftersom maken sålt Saaben och tagit min lilla fara till jobbet. Kommer med andra ord inte iväg någonstans med lillan, eftersom bilstolen sitter i min bil och den just nu befinner sig i Göteborg. Får ta och låna mammas bil och ta mig in till torget eftersom problemet kvarstår under resten av veckan då tjänstebilen maken skall ha framöver inte kommer förrän i nästa vecka. Det blir till att ta cykel om vi vill någonstans med andra ord. Å andra sidan.. det är inte så ofta vi tar oss iväg några längre sträckor. Jag hoppas att semestern åtminstone skall bjuda på några båtutflykter eller dagsutflykter till lite trevliga kuststäder. Det var länge sen vi gjorde något sådant. Dels pga min mage och dels pga att lillan inte fixade blåsten förra sommaren.
Magen mår fortsatt uruselt och idag har inte varit något undantag. Panikhuggen har uteblivit sista veckan, vilket också inneburit mer problem att tömma tarmen och mer konstant smärta utslaget på dygnet. Den där lilla lättnaden har liksom inte kommit. Fler medel intagna och mindre sömn på nätterna. Jobbigt :( Har ännu inte ändrat mina program, men antar att det snart är dags att göra det eftersom tarmen gasat upp sig nåt otroligt och det liksom inte verkar gå över. Vet inte vad jag gjort som ställt till det så, eller om jag ens gjort något? Är det bara slumpen? Har nerverna vant sig återigen? Svaret är att jag inte vet. Time will tell. Just nu är det i alla fall jävligt jobbigt rent utsagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar