Sleep, sweet sleep

Det låter bra, men det är något av en bristvara i den här familjen - liksom i så många andra barnfamiljers hem antar jag? En taskig mage som håller en vaken när bebis väl sover och en bebis som håller en vaken när magen väl lugnat ner sig..  sammanfattning? Det blir inte så mycket sömn i den här familjen.

Igår kväll trodde jag faktiskt att en god natts sömn befann sig inom räckhåll. Lillan somnade inte förrän tio och det var efter en lång och hård kamp hon tillslut gav upp och bjöd in John Blund i sin värld. Eftersom hon dessutom åt rätt bra innan hon somnade kändes det som en bra förutsättning för en lite mer sömnfylld natt än de sista nätterna den här veckan. Tji fick jag. Man skall inte hoppas på för mycket. Inte tro heller för den delen. Tro, det gör man ju i kyrkan har jag hört... ;)

Hon vaknade först vid ett, halv två tiden och ville ha mat. Ok, so far so good. Det fick hon. Sen ville hon inte komma till ro. Sparkade, fäktade och (ja, hon slåss hårt i sömnen!) rumlade runt mellan oss. Det var ben lite här och var kan man väl säga. Så höll hon på - tills hon vaknade igen vid fyra. Då ville hon inte ha vare sig mat eller somna om. Hon bestämde sig istället för att det var dags för oss att vakna. Det med besked. Högljudda "småskrik", fäkt och spark och tja.. sömnen var ett minne blott. Jag låg kvar och försökte vila till halv sju imorse (sovmorgon för min del om jag hade fått sova till dess) men att försöka sova fanns inte på världskartan. Hon slocknade lagom till att det var dags för maken att gå upp...

Så hur mår man idag då? Förutom överhängande skallebank, en mage som är precis som väntat (inte så bra) och en liten som nog är ganska så trött... tja, då är det nog ganska bra! Fantastisk morgon och en skön promenad, det går inte att klaga på vädret idag. Lite sol, det behövs!!