Uppspänt!

Den här dagen har inte gått lika bra som jag hade hoppats på eller förväntat mig. Dumt att förvänta sig med tanke på det facit man har i handen från föregående dagar och veckor - men man slutar ju aldrig att hoppas? Någon gång ska väl dagen komma då man faktiskt kan vakna och må bra? Mer än en sisådär fem minuter.. kanske till och med äta frukost utan krusiduller. Kanske stiga upp i normal tid när man ska försöka ta sig iväg på något istället för att gå upp fyra timmar tidigare och bråka med kroppen? 

Jag vet inte jag. Man lär sig aldrig. Man vet, men man förnekar. Man hoppas och man tror. Det är väl det som håller en på benen? Vad hade väl hänt om man bara gett upp? Det är ju inte direkt så att någon slänger ner ett nät och räddar en när man faller. Faller man så faller man hårt. Oavsett om man har en partner som står bredvid en eller inte. En partner kan inte skydda en från ens egen kropp. Hur mycket han eller hon än vill. Det är bara att inse.

Idag har varit en jobbig dag som sagt. Igen. Började redan på förmiddagen, direkt efter frukost närmare bestämt. Nej, förresten, det satte ju igång redan under morgonpromenaden. Innan frukost! Se, man glömmer så lätt. Hjärnan vill försköna verkligheten ibland. 

Fortsatte i samma stil under förmiddagen, magen växte och blev allt större. Trycket och värken i mellangärdet ökade och ledde till ett hemskt illamående. Knödde i mig en stor portion av den gryta som maken lagade igår till lunch och den ville knappt få plats. Lite gaviscon efter för att få maten att stanna kvar i magsäcken, men gavisconet ville inte hjälpa mig idag.

Några timmar och en promenad senare gjorde jag ett litet mellanmål bestående av lite yofu, en kiwi, ett halvt litet päron och några dadlar och vad händer då? Ännu mer värk. Ont, ont ont. Klockan är inte mycket men jag är helt slut. Orkar inte tänka klart. Vill bara få bort denna hemska värk som hemsöker min kropp. Den verkar trivas rätt bra. Gör inte minsta tecken till att sticka. Ganska frustrerande när man inte längre vet vad man ska ta sig till för att få bukt med den. Det lär bli ett brädpass till inom kort. Magsyran kommer börja rinna ännu mer, men det får jag ta. Magvärken jag har nu är värre. Den måste jag bli av med