Jaaaaa!

Äntligen! Jag började nästan ge upp, har suttit med telefon intill mig hela dagen. På toa, på promenader, vid cykeln, när jag matat hundarna, när jag ätit.. och så vidare. Så ringde det äntligen - på hemtelefon! Inte vad jag hade räknat med men mycket välkommet var det.

Han var bra att prata med, Hans. Väldigt förstående måste jag säga för att inte känna mig. Han lyssnade på mina problem och vi kom fram till att han skulle skriva ut ett par saker att testa. Funkar de inte (förmodligen, sannolikt kommer de inte att göra det) skall jag höra av mig igen om en vecka så skall vi se om vi kan testa något annat. Dessutom skulle han jaga Greger efter intyget som fortfarande saknar. Min tens har ännu inte kommit men jag hoppas på att dessa små förändringar tillsammans skall göra den skillnad jag behöver för att få lite kvalitet i mitt liv igen!