Sjukintyg

Öppnade precis brevlådan och fann, till min stora lättnad, mitt nya sjukintyg. Att man ska känna lättnad inför något sådant? Nu väntar bara ännu en bedömning från Försäkringskassan. Alltid lika jobbigt att vänta på. Men vad ska man göra? Man kan inte göra så mycket mer än hoppas att de förstår problematiken och inser att det inte går att jobba med de problem jag har. Tro mig, jag önskar att jag kunde det. Att gå hemma är fanimej inge vidare. Man klättrar på väggarna MEN man kan ta saker i sin takt. man kan bestämma sina egna tider och man kan ta en break när man behöver det - vilket innebär ganska ofta. På ett jobb kan man inte göra något av dessa. Jag har testat. Flera gånger. Resultat? Jag brakar käpprätt i väggen med tarmstopp och hamnar på sjukan med dropp.

Lite skrämmande läsning dock.. det blir så konkret, så verkligt när någon annan sätter ord på vad det egentligen är för fel på mig. Jag låter ju helt onormal! Men så är jag ju inte vidare normal heller.. :-/ inte i magen i alla fall. Ibland kan man undra hur hjärnan orkar med och sanningen är väl att den ibland tar stryk den med. Då känns avgrunden väldigt nära. Men så inser man ganska snabbt att det är bara att rycka upp sig, så gott det nu går, och kämpa vidare. Låter man avgrunden komma närmare än hoppet ligger man risigt till. Så mycket har jag förstått i alla fall. Det gäller att hålla sig flytande och gärna en bra bit över ytan. Nån gång ska ju skummet flyga.. långt där ovanför. Då vill jag vara med!