Fika i solen

Det var en skön dag idag. En härligt promenad i gott sällskap. Då menar jag två hundar och en kramgo make. Kramig, ja, man ska inte gnälla det är ju trevligt när maken är kramgo.. men när man själv känner sig som världens surkärring och är allt annat än kramig... då kan även en kram ge en lite smärre ångest. Om jag nu ska vara rak på sak. Men, men det finns värre saker.. en kram är rätt mysig att få.. det finns de som aldrig får några kramar och att jag ens nämner det här får mig att känna dåligt samvete. Vilket jag i och för sig haft de sista månaderna när jag mått som sämst och humöret, tyvärr, inte varit på topp. Har en tapper make, han kämpar på. Det ska han ha en eloge för.

Det var nåt om att leendet du sänder..  och så sant det är!

Tog en promenad i spåret, magen bråkade och jag är svintrött (biverkning av primperan tro?) skallebanken är bättre så det är ju skönt.. men man önskar man kände sig lite mer alert? Inte så bra att vara dödstrött innan man ens satt sig i bilen för att ta sig till middagen hos mamma ikväll. Jag känner på mig att det inte kommer bli nån vidare sen kväll för min del. Vi får väl se, jag har haft fel förr! Jag hoppas jag har fel, jag hoppas jag kommer må bättre när vi väl är där.. o hundarna får en chans att raca av sig på mammas gräsmatta.

Imorgon hoppas jag på en utflykt till Sundsby eller nåt liknande. En promenad i slingan där och kanske en räkmacka på caféet? Det är nåt man kan drömma om :)