Har haft en väldigt tuff helg magmässigt. Inte mycket har gått som jag har velat. Efter promenaden på Sundsby igår och efter att jag lyckats få ute lite av de gaser som fastnat och orsakade tarmkramper (med resulax på brädan såklart) blev det om möjligt ännu värre. Som det blivit de sista veckorna med andra ord. Det har inte gått på rätt håll snarare tvärtom.
Var smått desperat igår. Spenderade kvällen efter middagen lipandes i soffan och kände mig allmänt deppig. Vetekudden (som är söndermicrad för länge sen, nåja den har i alla fall blivit använd!) gör ingen större nytta även om det känns skönt med lite värme på magen. Funderar allvarligt på akupunktur igen, även om det inte hjälpt mig hittils.. jag har en stark tro på just akupunktur för jag vet vad den kan åstadkomma. Jag bara önskar den hade gett mig lite bättre resulat på magsmärtorna också..
Vågade inte ta någon mer primperan igår, på grund av magsmärtorna jag fick av den i lördags, så jag nöjde mig med gastrosan som knappast gjorde en piss i havet. Var helt slut när jag stupade i säng halvvägs genom den där glamourserien PAN AM som hade sin premiär igår. Ingen större förlust, men tråkigt att behöva lägga sig på grund av fel anledning. Man ska lägga sig för man vill sova, inte för att man vill sova bort smärta. För att man inte längre står ut. Tycker synd om min stackars make som får dras med en sån vek fru.. inne i en lite destruktiv period tror jag. Men jag hoppas det ska bli bättre.. blir bara magsmärtorna mindre löser det sig automatiskt. Det går hand i hand det där.
Har försökt få tag på min läkare på Karolinska idag. Utan större framgång och vem är förvånad över det? Jag är ju glad om jag får telefontid med honom inom en månad efter att jag ringt och bett om en.. ska det vara så??? Nästa försök är med läkaren på Kungälv, otillgängligt där med men det går i alla fall snabbare än en månad. Man får svar via mail om att de läst ens mail.. öhhh? Mina vårdkontakter, på gott och ont.. :-/ Min make försökte tappert hjälpa mig idag att komma fram till en annan mottagning där vi har blivit lovade hjälp när problem uppstår, men inte heller där fick vi napp. Man börjar undra vart tillgängligheten i vården tagit vägen? Inte har den förbättrats i alla fall. Det är ett som är säkert.
Min pappa sa alltid att när man väl är "inne i vårdsnurren" går det fort. Det var lätt för honom att säga. Han hade, när han sa detta, aldrig varit särskilt beblandad med sjukvården - men detta var hans filosofi. Efter tio år (mer än så!) inne i denna vårdsnurr kan jag säga att det är allt annat än rätt. Inget går fort inom vården. Oavsett om man är småkrasslig eller halvdöd. Det verkar snarare handla om vilken sjukdom man lider av och vilken prioritet denna har på deras skala över "riktlinjer". Den enskilde patienten spelar mindre roll...
Var smått desperat igår. Spenderade kvällen efter middagen lipandes i soffan och kände mig allmänt deppig. Vetekudden (som är söndermicrad för länge sen, nåja den har i alla fall blivit använd!) gör ingen större nytta även om det känns skönt med lite värme på magen. Funderar allvarligt på akupunktur igen, även om det inte hjälpt mig hittils.. jag har en stark tro på just akupunktur för jag vet vad den kan åstadkomma. Jag bara önskar den hade gett mig lite bättre resulat på magsmärtorna också..
Vågade inte ta någon mer primperan igår, på grund av magsmärtorna jag fick av den i lördags, så jag nöjde mig med gastrosan som knappast gjorde en piss i havet. Var helt slut när jag stupade i säng halvvägs genom den där glamourserien PAN AM som hade sin premiär igår. Ingen större förlust, men tråkigt att behöva lägga sig på grund av fel anledning. Man ska lägga sig för man vill sova, inte för att man vill sova bort smärta. För att man inte längre står ut. Tycker synd om min stackars make som får dras med en sån vek fru.. inne i en lite destruktiv period tror jag. Men jag hoppas det ska bli bättre.. blir bara magsmärtorna mindre löser det sig automatiskt. Det går hand i hand det där.
Har försökt få tag på min läkare på Karolinska idag. Utan större framgång och vem är förvånad över det? Jag är ju glad om jag får telefontid med honom inom en månad efter att jag ringt och bett om en.. ska det vara så??? Nästa försök är med läkaren på Kungälv, otillgängligt där med men det går i alla fall snabbare än en månad. Man får svar via mail om att de läst ens mail.. öhhh? Mina vårdkontakter, på gott och ont.. :-/ Min make försökte tappert hjälpa mig idag att komma fram till en annan mottagning där vi har blivit lovade hjälp när problem uppstår, men inte heller där fick vi napp. Man börjar undra vart tillgängligheten i vården tagit vägen? Inte har den förbättrats i alla fall. Det är ett som är säkert.
Min pappa sa alltid att när man väl är "inne i vårdsnurren" går det fort. Det var lätt för honom att säga. Han hade, när han sa detta, aldrig varit särskilt beblandad med sjukvården - men detta var hans filosofi. Efter tio år (mer än så!) inne i denna vårdsnurr kan jag säga att det är allt annat än rätt. Inget går fort inom vården. Oavsett om man är småkrasslig eller halvdöd. Det verkar snarare handla om vilken sjukdom man lider av och vilken prioritet denna har på deras skala över "riktlinjer". Den enskilde patienten spelar mindre roll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar