Idag var det dags för släktkalas. Är ingen fan av kalas egentligen, känns mer som ett måste. Jag tycker om att fira men dessa obligatoriska kalas.. de känns lite väl ibland. Jag är nog ingen kalasig person helt enkelt!
Allt följer ett visst mönter, småprat, mat, tårta, sång.. tja ni vet.. inget för mig. Men det blir nog bra- om man bortser från kalasandet o ser det lite mer som en vanlig middag.
Som vanligt när det nalkas nåt speciellt mår jag extra dåligt. Det är så förbannat typiskt! Försöker göra det bästa av det, men det är fanimej inte så lätt.. :( att blunda när kroppen inte funkar det funkar helt enkelt inte! Oavsett om jag önskar det vore annorlunda så att säga..
Men men, det blir nog bra. Får väl smita in på dass som vanligt och lägga mig på golvet. Det ordnar sig nog. Men måste erkänna att det känns lite jobbigt. Å andra sidan.. vad känns INTE Jobbigt i livet just nu. När allt som borde vara enkelt helt enkelt inte kan vara det. Enbart på grund av en kropp som inte fungerar. Om jag vetat hur mycket en fungerande kropp var värd när jag var yngre.. kanske jag hade värdesatt den lite mer och njutit mens jag kunnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar