Ännu en dag, ännu en oro. Känns som de flesta dagarna innehåller något att oroa sig över. Betalremisser är ett sådant gissel. Varje gång de håller på att gå ut får jag ångest. Tänk om de inte ger mig en.. det är samma visa varje gång. Ibland har jag tur (sällan) och hamnar hos den vänliga damen som hjälper mig utan knussel. Ibland (oftast) har jag mindre tur och hamnar hos surkärringen som verkar frodas på att göra livet lite besvärligare än nödvändigt för oss som står i behov av hennes hjälp. Känns som jag kommer hamna hos henne igen. Det ger mig ångest. Jag ska förklara, men ändå inte. Massa frågor att besvara, men hon vill inte veta mina svar? Det är en knivig sits.
Försökte maila dem idag. Be om en ny remiss den vägen.. för att slippa alla dessa frågor som de ändå inte vill veta svaren på - fast jag måste ju svara när de frågar?! Varför fråga om man inte vill veta? Högspecialicerad vård.. ja, det var ju det. Jag vet inte vad man ska kalla min vård men det är ju inte direkt allmänläkarnivå vi talar om. Jag hoppas bara det ska gå smidigt. Orkar inte med mer strul. Det tar på de krafter jag behöver för att klara dagen som den är UTAN alla dessa extrakrångel..
Sov illa inatt. Hade gäster igår och även om det inte blev så sent innebar det som vanligt extra stress, extra ont, för mycket mat och för sent på kvällen. Dagen efter blir aldrig bra. Det är bara o inse. Hur mycket jag än försöker går det käpprätt åt skogen. Alltid. Så även idag. Dåligt humör dessutom. Hänger ihop. Kanske inte så konstigt, men jag VILL INTE. Jag vill va på bra humör. Känna mig glad. Varför kan jag inte få göra det? Känns som det inte borde vara så mycket begärt.. men tydligen är det det.. Fortsätter tills vidare med mina gröna drinkar. Magen bubblar som attan.. men jag trycker ner dem ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar