Den här dagen har inte börjat så bra. Maken bestämde sig för att jobba hemma idag. På gott och ont kan jag tillägga. Vi börjar med det positiva:
1. Det är mysigt att ha honom hemma
2. Det är billigare för hela familjen då vi slipper den extra bensinkostnaden
3. Jag kan få lite hjälp med lillan på morgonen då han inte behöver ge sig av lika tidigt
4. Jag kan ligga en halvtimme längre gosa med lillan i sängen innan jag måste ta mig upp, eftersom jag inte behöver vara tillbaks med hundarna lika tidigt
5. Han är hemma tidigare och vi kan äta lunch tillsammans
- det var ganska många positiva saker måste jag erkänna!
Till det negativa hör då att:
1. Jag kan inte bröta runt som jag vill och framför allt inte i köket, eftersom han sitter där o jobbar
2. Vovvarna tävlar om vår uppmärksamhet och blir mer stissiga än vanligt. Irriterande då han inte kan hjälpa till med dem utan jag får något av en extra arbetsbörda där..
3. Jag får ännu ett "barn" att städa efter och irritera mig på att grejerna står framme när jag precis helgstädat.
Ok, det var lite löjliga saker att störa mig på, jag vet. Jag kan säkerligen komma fram till fler - men även fler positiva. Det negativa är väl att han får vara med om mitt kassa humör idag. Mår ju inge vidare. Magen bestämde sig för att gå i strejk redan tidigt och irritationen är på topp! När man har nån att spy ur sig gallan över, då är det lättare att man gör det än när man bara har sig själv att gå på nerverna. Då drabbar det liksom ingen annan. Det får jag se som ett stort minus med att han jobbar hemma. Men men det finns ju inget ont.. som inte för nåt gott med sig?
Idag körde jag en påse movicol samt magnesium och kaliumcitrat efter frukost. Min vanliga dmso blandning innan hundpromenad. Det märks att kroppen håller på att "avgifta" sig för huden är i katastrofskick (hände varje gång jag kör nån form av utrensning) och kliar och är utslagig som sjutton. Jobbigt när man är nojjig av naturen. Huden är verkligen en av mina största nojjor och har alltid varit så när man får såna här reaktioner, tja, det kunde varit bättre helt enkelt. Men det finns (återigen) inget ont som inte för nåt gott... eller hur var det? Jag får försöka tänka på att det är övergående och ju mer jag står ut desto fortare borde det gå..? Tänker jag i alla fall.
1. Det är mysigt att ha honom hemma
2. Det är billigare för hela familjen då vi slipper den extra bensinkostnaden
3. Jag kan få lite hjälp med lillan på morgonen då han inte behöver ge sig av lika tidigt
4. Jag kan ligga en halvtimme längre gosa med lillan i sängen innan jag måste ta mig upp, eftersom jag inte behöver vara tillbaks med hundarna lika tidigt
5. Han är hemma tidigare och vi kan äta lunch tillsammans
- det var ganska många positiva saker måste jag erkänna!
Till det negativa hör då att:
1. Jag kan inte bröta runt som jag vill och framför allt inte i köket, eftersom han sitter där o jobbar
2. Vovvarna tävlar om vår uppmärksamhet och blir mer stissiga än vanligt. Irriterande då han inte kan hjälpa till med dem utan jag får något av en extra arbetsbörda där..
3. Jag får ännu ett "barn" att städa efter och irritera mig på att grejerna står framme när jag precis helgstädat.
Ok, det var lite löjliga saker att störa mig på, jag vet. Jag kan säkerligen komma fram till fler - men även fler positiva. Det negativa är väl att han får vara med om mitt kassa humör idag. Mår ju inge vidare. Magen bestämde sig för att gå i strejk redan tidigt och irritationen är på topp! När man har nån att spy ur sig gallan över, då är det lättare att man gör det än när man bara har sig själv att gå på nerverna. Då drabbar det liksom ingen annan. Det får jag se som ett stort minus med att han jobbar hemma. Men men det finns ju inget ont.. som inte för nåt gott med sig?
Idag körde jag en påse movicol samt magnesium och kaliumcitrat efter frukost. Min vanliga dmso blandning innan hundpromenad. Det märks att kroppen håller på att "avgifta" sig för huden är i katastrofskick (hände varje gång jag kör nån form av utrensning) och kliar och är utslagig som sjutton. Jobbigt när man är nojjig av naturen. Huden är verkligen en av mina största nojjor och har alltid varit så när man får såna här reaktioner, tja, det kunde varit bättre helt enkelt. Men det finns (återigen) inget ont som inte för nåt gott... eller hur var det? Jag får försöka tänka på att det är övergående och ju mer jag står ut desto fortare borde det gå..? Tänker jag i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar