Det blev ett lite längre blogguppehåll än jag hade tänkt mig. Finns många förklaringar till det. Men bättre sent än aldrig säger de som vet.. ? Tänker inte skämmas oavsett, det har jag ju lovat mig själv. Har haft en smärre pers och är glad att jag faktiskt är på benen fortfarande :)
Har nu varit på Huddinge och fått nya botoxt injektioner i ändtarmen. Fy fan säger jag bara. Vilken pers. Att det gjorde ont det mindes jag - men SÅ ont, det hade jag förträngt. Kroppens sätt att hantera smärta tro? Samma sak som vid en förlossning, man glömmer det för annars hade man inte klarat av att skaffa fler barn - eller något i den stilen.
Gjorde även en analmanometri. Den bekräftade väl egentligen det jag redan visste, att läget är ännu sämre nu än tidigare. Trycket (vilo) är på tok för högt. Det som skulle ligga på medeltryck runt femtio var över 107 för min del. Bra reflexer o sånt men spasmer o kramper o fissurer o gud vet allt. Krystförmågan (trycket) låg på 2 procent.. det säger ju en del om varför saker och ting inte fungerar som de skall ens på den biten.
Kirurgen beslutade alltså ge mig en "dunderkur" med botox, fyra injektioner. Hon ansåg att jag måste få något nu som ger mig en chans att läka då jag fått fler sprickor sen sist jag var o kollade. Det är helt enkelt sådan kramp i ändtarmen att inget släpps igenom. I kombination med min invagination, megacolon, spasmande tarmar, prolaps etc blir det ju bara kalas av hela grejen.. not!
Hur som helst så gjorde det förjävla ont. Grinade o skrek. Så illa mindes jag inte att det var men det var det! Vet inte hur jag skall beskriva det heller, men ni som testat botox vet säkerligen vad jag pratar om. Inget jag skulle göra om nästa vecka om det inte visade sig att jag blev kanonbra av det. Men som sagt... med tiden glömmer man och det skulle inte förvåna mig om jag utsätter mig själv för samma pina återigen. Man gör det på nåt sätt. Om det hjälper vill säga.
Har nu varit på Huddinge och fått nya botoxt injektioner i ändtarmen. Fy fan säger jag bara. Vilken pers. Att det gjorde ont det mindes jag - men SÅ ont, det hade jag förträngt. Kroppens sätt att hantera smärta tro? Samma sak som vid en förlossning, man glömmer det för annars hade man inte klarat av att skaffa fler barn - eller något i den stilen.
Gjorde även en analmanometri. Den bekräftade väl egentligen det jag redan visste, att läget är ännu sämre nu än tidigare. Trycket (vilo) är på tok för högt. Det som skulle ligga på medeltryck runt femtio var över 107 för min del. Bra reflexer o sånt men spasmer o kramper o fissurer o gud vet allt. Krystförmågan (trycket) låg på 2 procent.. det säger ju en del om varför saker och ting inte fungerar som de skall ens på den biten.
Kirurgen beslutade alltså ge mig en "dunderkur" med botox, fyra injektioner. Hon ansåg att jag måste få något nu som ger mig en chans att läka då jag fått fler sprickor sen sist jag var o kollade. Det är helt enkelt sådan kramp i ändtarmen att inget släpps igenom. I kombination med min invagination, megacolon, spasmande tarmar, prolaps etc blir det ju bara kalas av hela grejen.. not!
Hur som helst så gjorde det förjävla ont. Grinade o skrek. Så illa mindes jag inte att det var men det var det! Vet inte hur jag skall beskriva det heller, men ni som testat botox vet säkerligen vad jag pratar om. Inget jag skulle göra om nästa vecka om det inte visade sig att jag blev kanonbra av det. Men som sagt... med tiden glömmer man och det skulle inte förvåna mig om jag utsätter mig själv för samma pina återigen. Man gör det på nåt sätt. Om det hjälper vill säga.
Hoppas du skojar. Ska få botox för första gången i morgon.
SvaraRaderaÄr så nervös.
Förhoppningsvis gick det bra mkt bättre för dig än det gjorde för mig den gången. Jag har förstått att man gärna ger den typen av botox under narkos, vilket jag fått andra gånger. Den hjälpte mig dock läka fissurerna då, men de kommer ständigt tillbaks och nu har jag inte haft tillgång till botox på samma vis. Önskar dig lycka till.
Radera