Det var ännu en i raden av jobbiga nätter utan sömn inatt. Man tror tillslut att man ska somna för man är så förbannat trött att man borde däcka bara för den sakens skull - men tydligen funkar det inte så heller :-/ Efter över en vecka utan sömn (ok, jag har fått nån halvtimme sammanhängande varje natt men mer än så är det faktiskt inte) börjar jag inse att kroppen snarare vant sig vid att INTE sova. Resultat? Sprängande huvudvärk o illamående från helvetet. Värre än det var innan vill säga. Sen denna otrevliga värk i mellangärdet tätt följd av all denna magsyra som gör att jag tvingas "sova" med hink varje natt.. det tar på krafterna kan jag väl sammanfatta det som.
Inatt sov jag med en blöt handduk i pannan och hinken bredvid, tre glas med vatten på nattduksbordet och en burk alvedon vid sidan om. Underbart.. sov jag? Icke. Låg o funderade på operationer. Operationer som går fel. Kejsarsnitt framförallt. Värsta skräckscenariot.. så det blir när jag inte får svar på mina frågor och fantasin skenar iväg! Som du är har jag en underbar man som hjälpte mig ringa NÄL (medan jag själv satt i telefon kö till ett ställe o väntade samtal från ett annat) och blev lovad en telefontid med min läkare som skall ringa upp senare idag och förhoppningsvis besvara de frågor jag har.. så gott det nu går.. när har jag ingen aning om men jag hoppas i alla fall hon ringer. Det var ju ingen som ringde ang remissen till kirurg igår, men tydligen skall de ringa om den idag med.. vi får väl se.. man slutar nästan hoppas efter att ha varit med ett tag?
Min läkare på Kungälv ringde i alla fall idag och lät uppriktigt uppgiven. Han förstod inte alls tjafset kring snitt igen, enligt honom är det självklart att det skall vara så. "Jag ser ingen anledning till att du ens skulle försöka på något annat sätt med dina besvär" sa han och suckade. Han tyckte det var onödigt att ens dra upp detta till diskussion igen.. speciellt som detta varit planerat sen länge och bara ställer till det i skallen på mig med massa onödiga funderingar som jag inte behöver just nu. Jag var tacksam att få höra detta. För femtioelfte gången. Men man tvivlar lätt på sig själv när folk börjar ifrågasätta. Tyvärr. Än mer när det gäller operationer eftersom jag är så extremt operationsrädd.. Han skulle i alla fall forska lite kring mediciner som ev kan hjälpa tarmen på traven efter snitt, men tyckte väl ändå att min läkare i sthlm (som jag mailat men som ännu inte svarat.. jag hoppas han ringer på telefontiden imorgon!) har bättre koll o borde engagera sig i detta. Lättare sagt än gjort om en man som man sällan eller aldrig får ta på! Han förstod problematiken men ansåg sig själv inte vara lika duktig o han hade rätt i att det inte är helt optimalt att blanda in SU i det här igen.. Vi får väl se vad som händer.. men jag gillar min läkare i Kungälv. Även då han står med tomma händer försöker han i alla fall vara tillmötesgående. Bara en sån sak.
Inatt sov jag med en blöt handduk i pannan och hinken bredvid, tre glas med vatten på nattduksbordet och en burk alvedon vid sidan om. Underbart.. sov jag? Icke. Låg o funderade på operationer. Operationer som går fel. Kejsarsnitt framförallt. Värsta skräckscenariot.. så det blir när jag inte får svar på mina frågor och fantasin skenar iväg! Som du är har jag en underbar man som hjälpte mig ringa NÄL (medan jag själv satt i telefon kö till ett ställe o väntade samtal från ett annat) och blev lovad en telefontid med min läkare som skall ringa upp senare idag och förhoppningsvis besvara de frågor jag har.. så gott det nu går.. när har jag ingen aning om men jag hoppas i alla fall hon ringer. Det var ju ingen som ringde ang remissen till kirurg igår, men tydligen skall de ringa om den idag med.. vi får väl se.. man slutar nästan hoppas efter att ha varit med ett tag?
Min läkare på Kungälv ringde i alla fall idag och lät uppriktigt uppgiven. Han förstod inte alls tjafset kring snitt igen, enligt honom är det självklart att det skall vara så. "Jag ser ingen anledning till att du ens skulle försöka på något annat sätt med dina besvär" sa han och suckade. Han tyckte det var onödigt att ens dra upp detta till diskussion igen.. speciellt som detta varit planerat sen länge och bara ställer till det i skallen på mig med massa onödiga funderingar som jag inte behöver just nu. Jag var tacksam att få höra detta. För femtioelfte gången. Men man tvivlar lätt på sig själv när folk börjar ifrågasätta. Tyvärr. Än mer när det gäller operationer eftersom jag är så extremt operationsrädd.. Han skulle i alla fall forska lite kring mediciner som ev kan hjälpa tarmen på traven efter snitt, men tyckte väl ändå att min läkare i sthlm (som jag mailat men som ännu inte svarat.. jag hoppas han ringer på telefontiden imorgon!) har bättre koll o borde engagera sig i detta. Lättare sagt än gjort om en man som man sällan eller aldrig får ta på! Han förstod problematiken men ansåg sig själv inte vara lika duktig o han hade rätt i att det inte är helt optimalt att blanda in SU i det här igen.. Vi får väl se vad som händer.. men jag gillar min läkare i Kungälv. Även då han står med tomma händer försöker han i alla fall vara tillmötesgående. Bara en sån sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar