DMSO

Hämtade paketet från utlandet på posten idag. Var smått lycklig över att inse att allt faktiskt gått igenom tullen. Det blev alltså bara 190 kr dyrare än vi hade tänkt oss.. det får man väl ändå vara glad för? Hade kunnat gå loss på bra mycket mer Tur att det inte var så dyra grejer vi köpt.

Det jag för tillfället är mest fascinerad över är produkten DMSO. Känd för sina antiiflammatoriska och läkande egenskaper samt sin förmåga att transportera andra ämnen in i huden men enbart godkänd som lösningsmedel. .min egen tanke är att försöka läka tarmen o alla skador jag har på den med hjälp av DMSO. Nackdelen (och den kan jag redan konstatera stämmer!) är att man ganska omedelbart efter applicering (och nu pratar vi SMÅ ytor) börjar stinka vitlök. Urgh. Men .. inget ont som inte för nåt gott med sig? Har testat lite försiktigt idag på några små sår jag har.. för att se hur fort de läker. Det får bli mitt första experiment.. sen blir det tarmen, men detta kan komma på fråga först när bebis är ute.. kanske kan jag även använda detta för att påskynda läkningen av mitt snitt??? Den skall även vara bra vid smärta och ledvärk..

Finns massor att läsa om man googlar på DMSO på nätet..  här finns lite info för den som är intresserad:
(annars har Jini Patel Thompson massa läsvärd info kring just DMSO och tarmar på hennes hemsida: www.listentoyourgut.com


DMSO: Many Uses, Much Controversy
Maya Muir

Abstract

Dimethyl sulfoxide (DMSO), a by-product of the wood industry, has been in use as a commercial solvent since 1953. It is also one of the most studied but least understood pharmaceutical agents of our time--at least in the United States. According to Stanley Jacob, MD, a former head of the organ transplant program at Oregon Health Sciences University in Portland, more than 40,000 articles on its chemistry have appeared in scientific journals, which, in conjunction with thousands of laboratory studies, provide strong evidence of a wide variety of properties. (See Major Properties Attributed to DMSO) Worldwide, some 11,000 articles have been written on its medical and clinical implications, and in 125 countries throughout the world, including Canada, Great Britain, Germany, and Japan, doctors prescribe it for a variety of ailments, including pain, inflammation, scleroderma, interstitial cystitis, and arthritis elevated intercranial pressure.

Yet in the United States, DMSO has Food and Drug Administration (FDA) approval only for use as a preservative of organs for transplant and for interstitial cystitis, a bladder disease. It has fallen out of the limelight and out of the mainstream of medical discourse, leading some to believe that it was discredited. The truth is more complicated.

DMSO: A History of Controversy

The history of DMSO as a pharmaceutical began in 1961, when Dr. Jacob was head of the organ transplant program at Oregon Health Sciences University. It all started when he first picked up a bottle of the colorless liquid. While investigating its potential as a preservative for organs, he quickly discovered that it penetrated the skin quickly and deeply without damaging it. He was intrigued. Thus began his lifelong investigation of the drug.

The news media soon got word of his discovery, and it was not long before reporters, the pharmaceutical industry, and patients with a variety of medical complaints jumped on the news. Because it was available for industrial uses, patients could dose themselves. This early public interest interfered with the ability of Dr. Jacob--or, later, the FDA--to see that experimentation and use were safe and controlled and may have contributed to the souring of the mainstream medical community on it.

Why, if DMSO possesses half the capabilities claimed by Dr. Jacob and others, is it still on the sidelines of medicine in the United States today?

"It's a square peg being pushed into a round hole," says Dr. Jacob. "It doesn't follow the rifle approach of one agent against one disease entity. It's the aspirin of our era. If aspirin were to come along today, it would have the same problem. If someone gave you a little white pill and said take this and your headache will go away, your body temperature will go down, it will help prevent strokes and major heart problems--what would you think?"

Others cite DMSO's principal side effect: an odd odor, akin to that of garlic, that emanates from the mouth shortly after use, even if use is through the skin. Certainly, this odor has made double-blinded studies difficult. Such studies are based on the premise that no one, neither doctor nor patient, knows which patient receives the drug and which the placebo, but this drug announces its presence within minutes.

Others, such as Terry Bristol, a Ph.D. candidate from the University of London and president of the Institute for Science, Engineering and Public Policy in Portland, Oregon, who assisted Dr. Jacob with his research in the 1960s and 1970s, believe that the smell of DMSO may also have put off the drug companies, that feared it would be hard to market. Worse, however, for the pharmaceutical companies was the fact that no company could acquire an exclusive patent for DMSO, a major consideration when the clinical testing required to win FDA approval for a drug routinely runs into millions of dollars. In addition, says Mr. Bristol, DMSO, with its wide range of attributes, would compete with many drugs these companies already have on the market or in development.

The FDA and DMSO

In the first flush of enthusiasm over the drug, six pharmaceutical companies embarked on clinical studies. Then, in November 1965, a woman in Ireland died of an allergic reaction after taking DMSO and several other drugs. Although the precise cause of the woman's death was never determined, the press reported it to be DMSO. Two months later, the FDA closed down clinical trials in the United States, citing the woman's death and changes in the lenses of certain laboratory animals that had been given doses of the drug many times higher than would be given humans.

Some 20 years and hundreds of laboratory and human studies later, no other deaths have been reported, nor have changes in the eyes of humans been documented or claimed. Since then, however, the FDA has refused seven applications to conduct clinical studies, and approved only 1, for intersititial cystitis, which subsequently was approved for prescriptive use in 1978.

Dr. Jacob believes the FDA "blackballed" DMSO, actively trying to kill interest in a drug that could end much suffering. Jack de la Torre, MD, Ph.D., professor of neurosurgery and physiology at the University of New Mexico Medical School in Albuquerque, a pioneer in the use of DMSO and closed head injury, says, "Years ago the FDA had a sort of chip on its shoulder because it thought DMSO was some kind of snake oil medicine. There were people there who were openly biased against the compound even though they knew very little about it. With the new administration at that agency, it has changed a bit." The FDA recently granted permission to conduct clinical trials in Dr. de la Torre's field of closed head injury.

DMSO Penetrates Membranes and Eases Pain

The first quality that struck Dr. Jacob about the drug was its ability to pass through membranes, an ability that has been verified by numerous subsequent researchers.1 DMSO's ability to do this varies proportionally with its strength--up to a 90 percent solution. From 70 percent to 90 percent has been found to be the most effective strength across the skin, and, oddly, performance drops with concentrations higher than 90 percent. Lower concentrations are sufficient to cross other membranes. Thus, 15 percent DMSO will easily penetrate the bladder.2

In addition, DMSO can carry other drugs with it across membranes. It is more successful ferrying some drugs, such as morphine sulfate, penicillin, steroids, and cortisone, than others, such as insulin. What it will carry depends on the molecular weight, shape, and electrochemistry of the molecules. This property would enable DMSO to act as a new drug delivery system that would lower the risk of infection occurring whenever skin is penetrated.

DMSO perhaps has been used most widely as a topical analgesic, in a 70 percent DMSO, 30 percent water solution. Laboratory studies suggest that DMSO cuts pain by blocking peripheral nerve C fibers.3 Several clinical trials have demonstrated its effectiveness,4,5 although in one trial, no benefit was found.6 Burns, cuts, and sprains have been treated with DMSO. Relief is reported to be almost immediate, lasting up to 6 hours. A number of sports teams and Olympic athletes have used DMSO, although some have since moved on to other treatment modalities. When administration ceases, so do the effects of the drug.

Dr. Jacob said at a hearing of the U.S. Senate Subcommittee on Health in 1980, "DMSO is one of the few agents in which effectiveness can be demonstrated before the eyes of the observers....If we have patients appear before the Committee with edematous sprained ankles, the application of DMSO would be followed by objective diminution of swelling within an hour. No other therapeutic modality will do this."

Chronic pain patients often have to apply the substance for 6 weeks before a change occurs, but many report relief to a degree they had not been able to obtain from any other source.

DMSO and Inflammation

DMSO reduces inflammation by several mechanisms. It is an antioxidant, a scavenger of the free radicals that gather at the site of injury. This capability has been observed in experiments with laboratory animals7 and in 150 ulcerative colitis patients in a double-blinded randomized study in Baghdad, Iraq.8 DMSO also stabilizes membranes and slows or stops leakage from injured cells.

At the Cleveland Clinic Foundation in Cleveland, Ohio, in 1978, 213 patients with inflammatory genitourinary disorders were studied. Researchers concluded that DMSO brought significant relief to the majority of patients. They recommended the drug for all inflammatory conditions not caused by infection or tumor in which symptoms were severe or patients failed to respond to conventional therapy.9

Stephen Edelson, MD, F.A.A.F.P., F.A.A.E.M., who practices medicine at the Environmental and Preventive Health Center of Atlanta, has used DMSO extensively for 4 years. "We use it intravenously as well as locally," he says. "We use it for all sorts of inflammatory conditions, from people with rheumatoid arthritis to people with chronic low back inflammatory-type symptoms, silicon immune toxicity syndromes, any kind of autoimmune process.

"DMSO is not a cure," he continues. "It is a symptomatic approach used while you try to figure out why the individual has the process going on. When patients come in with rheumatoid arthritis, we put them on IV DMSO, maybe three times a week, while we are evaluating the causes of the disease, and it is amazing how free they get. It really is a dramatic treatment."

As for side effects, Dr. Edelson says: "Occasionally, a patient will develop a headache from it, when used intravenously--and it is dose related." He continues: "If you give a large dose, [the patient] will get a headache. And we use large doses. I have used as much as 30ÝmlÝIV over a couple of hours. The odor is a problem. Some men have to move out of the room [shared] with their wives and into separate bedrooms. That is basically the only problem."

DMSO was the first nonsteroidal anti-inflammatory discovered since aspirin. Mr. Bristol believes that it was that discovery that spurred pharmaceutical companies on to the development on other varieties of nonsteroidal anti-inflammatories. "Pharmaceutical companies were saying that if DMSO can do this, so can other compounds," says Mr. Bristol. "The shame is that DMSO is less toxic and has less int he way of side effects than any of them."

Collagen and Scleroderma

Scleroderma is a rare, disabling, and sometimes fatal disease, resulting form an abnormal buildup of collagen in the body. The body swells, the skin--particularly on hands and face--becomes dense and leathery, and calcium deposits in joints cause difficulty of movement. Fatigue and difficulty in breathing may ensue. Amputation of affected digits may be necessary. The cause of scleroderma is unknown, and, until DMSO arrived, there was no known effective treatment.

Arthur Scherbel, MD, of the department of rheumatic diseases and pathology at the Cleveland Clinic Foundation, conducted a study using DMSO with 42 scleroderma patients who had already exhausted all other possible therapies without relief. Dr. Scherbel and his coworkers concluded 26 of the 42 showed good or excellent improvement. Histotoxic changes were observed together with healing of ischemic ulcers on fingertips, relief from pain and stiffness, and an increase in strength. The investigators noted, "It should be emphasized that these have never been observed with any other mode of therapy."10 Researchers in other studies have since come to similar conclusions.11

Does DMSO Help Arthritis?

It was inevitable that DMSO, with its pain-relieving, collagen-softening, and anti-inflammatory characteristics, would be employed against arthritis, and its use has been linked to arthritis as much as to any condition. Yet the FDA has never given approval for this indication and has, in fact, turned down three Investigational New Drug (IND) applications to conduct extensive clinical trials.

Moreover, its use for arthritis remains controversial. Robert Bennett, MD, F.R.C.P., F.A.C.R., F.A.C.P., professor of medicine and chief, division of arthritis and rheumatic disease at Oregon Health Sciences University (Dr. Jacob's university), says other drugs work better. Dava Sobel and Arthur Klein conducted their own informal study of 47 arthritis patients using DMSO in preparation for writing their book, Arthritis: What Works, and came to the same conclusion.12

Yet laboratory studies have indicated that DMSO's capacity as a free-radical scavenger suggests an important role for it in arthritis.13 The Committee of Clinical Drug Trials of the Japanese Rheumatism Association conducted a trial with 318 patients at several clinics using 90 percent DMSO and concluded that DMSO relieved joint pain and increased range of joint motion and grip strength, although performing better in more recent cases of the disease.14 It is employed widely in the former Soviet Union for all the different types of arthritis, as it is in other countries around the world.

Dr. Jacob remains convinced that it can play a significant role in the treatment of arthritis. "You talk to veterinarians associated with any race track, and you'll find there's hardly an animal there that hasn't been treated with DMSO. No veterinarian is going to give his patient something that does not work. There's no placebo effect on a horse."

DMSO and Central Nervous System Trauma

Since 1971, Dr. de la Torre, then at the University of Chicago, has experimented using DMSO with injury to the central nervous system. Working with laboratory animals, he discovered that DMSO lowered intracranial pressure faster and more effectively than any other drug. DMSO also stabilized blood pressure, improved respiration, and increased urine output by five times and increased blood flow through the spinal cord to areas of injury.15-17 Since then, DMSO has been employed with human patients suffering severe head trauma, initially those whose intracranial pressure remained high despite the administration of mannitol, steroids, and barbiturates. In humans, as well as animals, it has proven the first drug to significantly lower intracranial pressure, the number one problem with severe head trauma.

"We believe that DMSO may be a very good product for stroke," says Dr. de la Torre, "and that is a devastating illness which affects many more people than head injury. We have done some preliminary clinical trials, and there's a lot of animal data showing that it is a very good agent in dissolving clots."

Other Possible Applications for DMSO

Many other uses for DMSO have been hypothesized from its known qualities hand have been tested in the laboratory or in small clinical trials. Mr. Bristol speaks with frustration about important findings that have never been followed up on because of the difficulty in finding funding and because "to have on your resume these days that you've worked on DMSO is the kiss of death." It is simply too controversial. A sampling of some other possible applications for this drug follows.

DMSO as long been used to promote healing. People who have it on hand often use it for minor cuts and burns and report that recovery is speedy. Several studies have documented DMSO use with soft tissue damage, local tissue death, skin ulcers, and burns.18-21

In relation to cancer, several properties of DMSO have gained attention. In one study with rats, DMSO was found to delay the spread of one cancer and prolong survival rates with another.22 In other studies, it has been found to protect noncancer cells while potentiating the chemotherapeutic agent.

Much has been written recently about the worldwide crisis in antibiotic resistance among bacteria (see Alternative & Complementary Therapies, Volume 2, Number 3, 1996, pages 140-144) Here, too, DMSO may be able to play a role. Researcher as early as 1975 discovered that it could break down the resistance certain bacteria have developed.23

In addition to its ability to lower intracranial pressure following closed head injury, Dr. de la Torre's work suggests that the drug may actually have the ability to prevent paralysis, given its ability to speedily clean out cellular debris and stop the inflammation that prevents blood from reaching muscle, leading to the death of muscle tissue.

With its great antioxidant powers, DMSO could be used to mitigate some of the effects of aging, but little work has been done to investigate this possibility. Toxic shock, radiation sickness, and septicemia have all been postulated as responsive to DMSO, as have other conditions too numerous to mention here.

DMSO in the Future

Will DMSO ever sit on the shelves of pharmacies in this country as a legal prescriptive for many of the conditions it may be able to address? Will the studies we need to discover when this drug is most appropriate ever be done? Given the difficulties the drug has run into so far and the recent development of new drugs that perform some of the same functions, Mr. Bristol is doubtful. Others, however, such as Dr. Jacob and Dr. de la Torre, see the FDA approval of DMSO for interstitial cystitis and the more recent FDA go-ahead for DMSO trials with closed head injury as new indications of hope. The cystitis approval means that physicians may use it at their discretion for other uses, giving DMSO a new legitimacy.

Dr. Jacob continues to believe that DMSO should not even be called a drug but is more correctly a new therapeutic principle, with an effect on medicine that will be profound in many areas. Whether that is true cannot be known without extensive a publicly reported trials, which are dependent on the willingness of researchers to undertake rigorous studies in this still-unfashionable tack and of pharmaceutical companies and other investors to back them up. That this is a live issue is proved by the difficulty the investigators with approval to test DMSO for closed head injury clinically are having finding funds to conduct the trials.

In 1980, testifying before the Select Committee on Agin of the U.S. House of Representatives, Dr. Scherbel said, "The controversy that exists over the clinical effectiveness of DMSO is not well-founded--clinical effectiveness may be variable in different patients. If toxicity is consistently minimal, the drug should not be restricted from practice. The clinical effectiveness of DMSO can be decided with complete satisfaction if the drug is made available to the practicing physician. The number of patient complaints about pain and the number of phone calls to the doctor's office will decide quickly whether or not the drug is effective."

It may be premature to call for the full rehabilitation of DMSO, but it is time to call for a full investigation of its true range of capabilities.

References

1. Kolb, K.H., Jaenicke, G., Kramer, M., Schulze, P.E. Absorption, distribution, and elimination of labeled dimethyl sulfoxide in man and animals. Ann NY Acad Sci 141:85-95, 1967.
2. Herschler, R., Jacob, S.W. The case of dimethyl sulfoxide. In: Lasagna, L. (Ed.), Controversies in Therapeutics. Philadelphia: W.B. Saunders, 1980.
3. Evans, M.S., Reid, K.H., Sharp, J.B. Dimethyl sulfoxide (DMSO) blocks conduction in peripheral nerve C fibers: A possible mechanism of analgesia. Neurosci Lett 150:145-148, 1993.
4. Demos, C.H., Beckloff, G.L., Donin, M.N., Oliver, P.M. Dimethyl sulfoxide in musculoskeletal disorders. Ann NY Acad Sci 141:517-523, 1967.
5. Lockie, L.M., Norcross, B. A clinical study on the effects of dimethyl sulfoxide in 103 patients with acute and chronic musculoskeletal injures and inflammation. Ann NY Acad Sci 141:599-602, 1967.
6. Percy, E.C., Carson, J.D. The use of DMSO in tennis elbow and rotator cuff tendinitis: A double-blind study. Med Sci Sports Exercise 13:215-219, 1981.
7. Itoh, M., Guth, P. Role of oxygen-derived free radicals in hemorrhagic shock-induced gastric lesions in the rat. Gastroenterology88:1126-1167, 1985.
8. Salim, A.S., Role of oxygen-derived free radical scavengers in the management of recurrent attacks of ulcerative colitis: A new approach. J. Lab Clin Med 119:740-747, 1992.
9. Shirley, S.W., Stewart, B.H., Mirelman, S. Dimethyl sulfoxide in treatment of inflammatory genitourinary disorders. Urology 11:215-220, 1978.
10. Scherbel, A.L., McCormack, L.J., Layle, J.K. Further observations on the effect of dimethyl sulfoxide in patients with generalized scleroderma (progressive systemic sclerosis). Ann NY Acad Sci 141:613-629, 1967.
11. Engel, M.F., Dimethyl sulfoxide in the treatment of scleroderma. South Med J 65:71, 1972.
12. Sobel, D., Klein, A.C. Arthritis: What Works. New York: St. Martins Press, 1989.
13. Santos, L., Tipping, P.G. Attenuation of adjuvant arthritis in rats by treatment with oxygen radical scavengers. Immunol Cell Biol72:406-414, 1994.
14. Matsumoto, J. Clinical trials of dimethyl sulfoxide in rheumatoid arthritis patients in Japan. Ann NY Acad Sci 141:560-568, 1967.
15. de la Torre, J.C., et al. Modifications of experimental spinal cord injuries using dimethyl sulfoxide. Trans Am Neurol Assoc 97:230, 1971.
16. de la Torre, J.C., et al. Dimethyl sulfoxide in the treatment of experimental brain compression. J Neurosurg 38:343, 1972.
17. de la Torre, J.C., et al. Dimethyl sulfoxide in the central nervous system trauma. Ann NY Acad Sci 243:362, 1975.
18. Lawrence, H.H., Goodnight, S.H. Dimethyl sulfoxide and extravasion of anthracycline agents. Ann Inter Med 98:1025, 1983.
19. Lubredo, L., Barrie, M.S., Woltering, E.A. DMSO protects against adriamycin-induced skin necrosis. J. Surg Res 53:62-65, 1992.
20. Alberts, D.S., Dorr, R.T. Case report: Topical DMSO for mitomycin-C-induced skin ulceration. Oncol Nurs Forum 18:693-695, 1991.
21. Cruse, C.W., Daniels, S. Minor burns: Treatment using a new drug deliver system with silver sulfadiazine. South Med J 82:1135-1137, 1989.
22. Miller, L., Hansbrough, J., Slater, H., et al. Sildimac: A new deliver system for silver sulfadiazine in the treatment of full-thickness burn injuries. J Burn Care Rehab 11:35-41, 1990
23. Salim, A. Removing oxygen-derived free radicals delays hepatic metastases and prolongs survival in colonic cancer. Oncology49:58-62, 1992.
24. Feldman, W.E., Punch, J.D., Holden, P. In vivo and in vitro effects of dimethyl sulfoxide on streptomycin-sensitive and resistantEscherichia coli. Ann Acad Sci 141:231, 1967.

Source: Alternative & Complementary Therapies, July/August 1996, pages 230-235. DMSO Organization would like to thank the publisher for permission to place this fine article on the World Wide Web. The Publisher retains all copyright. To order reprints of this article, write to or call: Karen Ballen, Alternative & Complementary Therapies, Mary Ann Liebert, Inc., 2 Madison Avenue, Larchmont, NY 10538, (914) 834-3100.

Positiv överraskning

Jag fick faktiskt svar från min läkare i Sthm igår.. via mail.. ang nitroglycerinsalvan. Tyvärr rekommenderade han mig inte att använda den så länge jag är gravid men sen så.. det skall enl honom o kirurgen vara ok att amma efteråt..  dock säger de på apoteket att man inte bör amma när man använder den? Men jag får lita på mina läkare de känner ju till sånt här!!?

Tog på inrådan av min förlossningsläkare 3 tabletter oxascand igår. För att få sova lite. Hon menade ju att jag måste få vara lite utvilad innan KS.. så jag gjorde det.. efter mkt tvekan. Kände först ingenting så jag var mäkta besviken. Men på nåt sätt somnade jag - och sov ända fram till fem imorse! Bara en sån sak! Jises.. vaknade inet ens för att behöva gå på toa eller för att magen krampade.. gissa om jag var lycklig? Magen var dessutom lugnare imorse. Nu är den körig igen. Otroligt körig.. men nu har jag ju varit uppe ett tag o dessutom ätit.

Sista dagen med mat idag.. sen blir det till att leva på de där gräsliga näringsdryckerna hua.. jag ser inte fram emot det.. men om de kan hjälpa mig så.. är de värda varenda liten plåga.. först är det dock kalajs o sen har vi lite att dona med innan näringsdryckshelvetet slår in.. 

Tandläkare, MVC mm

Idag har varit en sån där dag. Massor att göra (passa) och lite tid för återhämtning. Känner att jag borde tagit tag i min avslappningsskiva såhär inför mitt planerade kejsarsnitt.. känns som jag skulle behöva lite vila.. men stereon är urkopplad sedan vi baxade in det nya vitrinskåpet och har inte kopplats ihop igen. Mitt fel, jag sa åt min make att det inte var så brådskande.. men inser att jag saknar mina dagliga stunder med skivan..  den om något har ju faktiskt lyckats att få mig att slappna av en stund..  gett mig lite andrum.. eftersom jag inte får det om nätterna.

Hur som helst. Först var det besök på MVC och lite blod som skulle tappas. Skulle vara där innan tio så jag såg till att gå upp tidigt och vara där i tid. Tjugo över nio. Dröjde dock till tjugo i innan jag fick komma in eftersom det inte fanns någon att anmäla sig hos i receptionen.. ärligt talat.. de springer inte direkt ihjäl sig.. med tanke på att de dessutom har rast kl tio kan man tycka att receptionen borde vara bemannad till dess... eller att det åtminstone fanns en klocka att ringa på. Icke. Hur som helst släppte ifrån mig blod utan problem och blev klar tio i.

Nästa besök var hos tandhygienisten.. Där fick jag vänta i tjugo minuter innan jag kom in. Under tiden ringde min förlossningsläkare på NÄL. Något stressande i väntrummet hos tandläkaren - men jag var oerhört tacksam att hon ringde! Mest för att bekräfta att hon fått mitt brev och ordinationerna från min läkare i Sthlm.. känns tryggt att hon sett dem. Fick dessutom talat om att jag varit hos kirurgen och att han talat om operation i samband med förlossningen så hon skulle försöka kontakta honom direkt.. när vi ses nästa gång får jag svar på om hon fick tag på honom eller ej och om det blir nån operation eller inte..  som det känns i tarmen nu hoppas jag innerligt att något drastiskt görs.

För övrigt har det varit en rätt jobbig magdag men fint väder ute! Maken ringde precis och talade om att bilen inte startar.. kanon.. vi firar nio månader som gifta idag och hade tänkt oss en liten myskväll men om han inte får hjälp med bilen inom kort så antar jag att de planerna går i stöpet eftersom vi planerat att han skulle köpa med sig lite thai hem ikväll.. :-/ det blir aldrig som man tänkt sig.. men efterrätt har jag i alla fall ordnat med ,) 

Tokjäsningar ..

Magen la verkligen av igår igen.. eller började tokjäsa. Gjorde egna burgare med linfröbröd till kvällsmat och en smoothie med rawfiber för att smörja upp tarmen lite men det ville sig inte alls..  den där bullbiten jag dessutom (i ett mkt svagt ögonblick) beslutade mig för att stoppa i mig gjorde inte saken bättre heller.. vetemjöl.. satte sig som ett lock i mellangärdet o orsakade enorma jäsningar.. som jag drogs med hela natten :Fy fan säger jag bara. Nu på morgonen har jag fått ur mig en del diarrékladd men tarmen värker som skrutt o svullen är den.. den där xylocain salvan hjälper föga kan jag meddela! Känns som hela ändtarmen skall spricka för tillfället.

Har gjort slut på mina oxypowder nu men de funkade inte som jag hade hoppats så jag försöker utnyttja deras pengarna tillbaks garanti. Vi får se vad det ger men jag hoppas de håller vad de lovat..  produkten hjälpte mig trots allt inte så vad göra? Finns en garanti finns den väl där av en anledning.. att den kan hjälpa många tvivlar jag inte på, men har man invagination, enterocele, krampande tarmar och spasmer spelar det liksom ingen roll vilken konsistens det är på avföringen eller hur mycket den sitmulerar motoriken.. när det ändå inte kommer ut?

Jag hoppas grejerna från USA (som vi fått brev om att vi kan hämta på posten!) skall hjälpa mig bättre.. den som lever får se.. försökt får svar från min läkare i sthlm via mail på om jag inte trots allt kan testa nitroglycerinsalvan redan nu då förlossningen är så nära men har inte fått nåt svar.. faaan. Hade behövt det idag känner jag :-./ 

Behandling av fissurer..

Det finns inte jättemånga behandlingsmöjligheter vad gäller att läka ut fissurer (som i sig kan vara väldigt svårläkta har jag förstått och med tanke på den smärta och kramp jag själv har i tarmen hela tiden förstår jag varför!) Har fått botoxinjektioner i tarmen tidigare, men då för andra problem men framförallt för att förhindra spasmen.. kanske blir det botox även i framtiden, jag vet ju att detta diskuterats men inte kommit på fråga så länge jag är gravid.. väntar nu på att påbörja min behandling med nitroglycering men känner att jag skulle behövt börja för ett halvår sen.. typ.. för fy fan vad ont det gör och det blir inte bättre för var dag som går.. fasar för hur detta skall bli efter snitt.. när jag är sårig både på fram och baksida och inte längre kan använda min bräda eller min cykel.. graviditeten som borde vara en dans på rosor eller nåt åt det hållet har för mig blivit en smärre pers.. men jag hoppas, hoppas att mina fasor inte besannas och att ett par tegelstenar trillar av mina axlar när bebis är ute.. De har ju även talat om att dilatera tarmen igen (vid förlossningen) även detta ingrepp har jag gjort tidigare, men med föga resultat...

Lite om botox och nitroglycerin..

Botulinumtoxin och glyceryltrinitrat bra alternativ vid kronisk analfissur

Britt Husberg specialist i barn- och kolorektalkirurgi, Gastrocentrum, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge

Analfissur med smärta och blödningar i samband med defekation kan drabba människor i alla åldrar. Tillståndet övergår ibland i ett kroniskt smärttillstånd med spasm i analsfinktrar och förhöjd vilotonus. Detta medför försämrad blodcirkulation i området och försvårad läkning av analfissurens djupnande sårbildning. Primärt rekommenderas behandling med lokalanestetiska preparat och regim mot eventuell förstoppning.

Vid utebliven effekt har tidigare analdilatation eller lateral intern sfinkterotomi anbefallts, med goda läkningsresultat. Dock har risk för kvarstående men med olika grad av inkontinens rapporterats efter båda ingreppen, framför allt efter sfinkterotomi.

I den refererade artikeln har 100 patienter med kronisk analfissur randomiserats att få antingen injektion av botulinumtoxin i interna analsfinktern eller applikation med glyceryltrinitratsalva, 1 (gånger) 3, i åtta veckor. Vid klinisk kontroll efter två månader noterades läkning hos 92 procent av patienterna i botulinumtoxingruppen och hos 70 procent i glyceryltrinitratgruppen.

Negativa sidoeffekter sågs i några fall som övergående lindrig inkontinens efter botulinumtoxin och, litet vanligare, som problem med efterföljande huvudvärk efter glyceryltrinitratsalva. Författarnas slutsats är att de båda studerade behandlingarna är goda alternativ till kirurgi. I denna studie fastslogs även att injektion med botulinumtoxin var den effektivaste farmakologiska metoden.

Artikeln är trovärdig och väl upplagd med ett stort antal patienter som randomiserats och blint följs upp av undersökare som inte haft vetskap om given behandling. Resultaten visar att kronisk analfissur effektivt kan behandlas med icke-kirurgiska metoder, där injektion med botulinumtoxin framstår som det ultimata alternativet. Denna behandling ger en tillfällig och partiell denervering av analsfinktrarna som varar ca 3–4 månader, en tidsrymd som för det mesta är tillräcklig för läkning av analfissuren. Analkanalen återfår därefter sin normala anatomi och fysiologi, vilket säkerligen är och blir en fördel i åtminstone det senare skedet i en människas liv då sfinktermuskulatur försvagas. Recidiv förekommer men kan lämpligen behandlas med förnyade injektioner.

Resultaten i artikeln stämmer väl med erfarenhet av 1000 patienter på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge som sedan år 2000 behandlats med botulinumtoxin i externa sfinktern. Även glyceryltrinitratsalva är ett gott alternativ och kan också additivt kombineras med botulinumtoxin. Behandlingen belastas dock av ovannämnda biverkningar.

Hade behövt sova...

Igår eftermiddag gick det åt pipan med tarmen.. men det var väl bara att vänta efter sjukhusbehandlingen.. det vill säga någon hade varit där o rotat o irriterat, inte konstigt det inte gick att tömma tarmen alls... :-/ smärta! Gjort slut på lilla tuben smärtlindrande gel nu men som tur var fick jag ju en megatub med mig hem.. vad hade jag gjort utan den??

Sov inge vidare inatt heller. Hade behövt sova känner jag, men ju mer jag behöver sova o ju mer jag funderar på att jag behöver sova desto mindre sover jag? Ju tröttare jag är desto mer vaken blir jag.. på nåt sjukt sätt? Sen att magen sprängde som tok igår o att det inte gick att sova pga det är väl inte så konstigt antar jag.

Tog fyra oxypowder igår för att hålla magen igång o det börjar ta på den där burken.. funderar dock på att återgå till oxyflush igen, eftersom jag inte upplever nån enorm skillnad om man ser till den ENORMA skillnaden i pris. Oxypowder är trots allt dubbelt så dyr som oxyflush så man tycker att effekten borde vara densamma om det skall vara motiverat att slänga ut så mycket pengar..

Väntar på varorna från USA också. Vet nu att de är fast i tullen eftersom vi fick hem en tulldeklaration.. nu hoppas jag bara att varorna går igenom utan större jox och att vi har dem här inom kort, men har en ond aning om att de kan bli fast där ett tag.. om vi ens får dem vill säga. Det är ju trots allt inte tal om vare sig läkemedel eller illegala substanser, bara helt normala naturliga tillskott.. huh. 

Ännu en diagnos, ännu en behandling...

Jaha, då har jag alltså varit hos Barnmorskan och hos kirurgen och gjort min rektoskopi.. eller tja, gjort och gjort den gick inte direkt att genomföra pga att det smärtade så. Men jag fick i alla fall svar på vad det är som gör att tarmen hellre matar ut sig själv än att mata ut skit o varför det gör så förbannat ont..   det tog inte många minuter för läkaren att konstatera att jag har en analfissur (spricka) och en ganska kraftig analspasm som med all säkerhet funnits där ganska länge o blivit kronisk. Detta underlättar självfallet inte läkningen av fissuren.. tvärtom. Med mina övriga tarmproblem (Iäs invagination, enterocele, megacolon, nervskada.. ) blir det inte direkt lättare med ännu en diagnos. Speciellt som denna inte går att behandla förrän efter bebis är ute..  o sprickan blir ju inte direkt mindre av utebliven behandling o fortsatta besvär att tömma tarmen. Som om jag inte hade nog besvär av det innan??

Har fått nitroglycerinsalva utskriven, men denna får jag inte påbörja förrän efter förlossningen. Då skall de även försöka att dilatera tarmen för att lösa den akuta spasmen. Har varit med om detta förut, dock enbart i narkos. Har även fått botulinumtoxin injicerat i analsfinkern och vet att detta står på bordet inför framtiden igen. Dock inte så länge jag har bebis i magen och förmodligen inte i det här länet!

Läkaren var dock bra, lite smårolig och gjorde sitt bästa för att lätta upp stämningen. Lovade att informera förlossningsläkaren och var tacksam att det blir snitt och inte vanlig förlossning med tanke på dessa och övriga tarmproblem som inte direkt skonas vid en vaginal förlossning.. tvärtom. Han lovade dessutom att kalla mig om åtta veckor igen för att se om fissuren läkt eller inte. Annars kan det blir tal om operation eller andra åtgärder.. som han ansåg mer drastiska. Botulinumtoxin hörde till de mer invasiva som han uttryckte det.. jo, jag vet.. det känns ;)

Men.. just nu känns det mest rätt jobbigt. Det enda jag kan göra är att smörja med massa smärtstillande salva och det hjälper mig inte direkt att gå på toa.. :-/ men nu vet jag i alla fall att jag hade rätt, det var något som inte stod rätt till o smärtan var definitivt inte inbillad. Krampen gör att tarmen matar slemhinna istället för avföring och tja den uppkommer pga smärtan från fissuren helt enkelt.. sen att lösa en kramp som suttit i i flera år.. det är väl inte direkt det lättaste..  

Rektoskopi

Ser inte fram emot den här dagen. Samtidigt som jag gör det? Något sjuk kombination kanske och något förvirrande kommentar.. men för att göra det komplicerade något enklare: skall på rektoskopi idag (mindre trevligt, ser jag inte fram emot) men har såna besvär med min tarm att jag ser fram emot att äntligen (kanske fast jag inte räknar med det pga graviditeten) få lite hjälp och smärtlindring.. ? Utan rektoskopi ingen chans till att få nån hjälp inom en överskådlig framtid.. känns som det är hög tid nu dessutom.. dagen D närmar sig med stormsteg och efter den lär jag ju vara mer eller mindre invalid ett tag.. då lär rektoskopi och eventuella behandlingsmöjligheter av tarmen vara allt annat än aktuella..  därav ser jag "fram emot det".

Skall på mitt (förmodligen) sista MVC besök idag om man bortser från besöket då jag skall göra mitt bastest. Har ännu inte riktigt fattat vad det innebär men det har något med blodgruppering och sånt att göra inför operationen har jag förstått.. oroar mig dock för att svaren inte skall nå fram i tid.. jag gillar att ha planen klar för mig inte massa ovisshet.. just nu känns det mer som ovisshet än plan!

Hur som helst..  eftermiddagen igår var rejält jobbigt. Kvällen med. Natten var sådär. Sov inge vidare, dels på grund av magen dels på grund av Tuffe (som envisades med att hispa runt pga att det facklade må tro?) och sist men inte minst pga alla dessa funderingar som dyker upp i skallen.. ju närmare det kommer.

Magen betedde sig något bättre tidigt imorse och promenaden (i kylan jises vilken skillnad mot igår!) var lättare än gårdagen. Nu kämpar jag för att få rätsida på tarmen efter frukost och hoppas att det går någorlunda bra eftersom de blir många timmar med stillasittande under dagen.. huh. Fasar. Men men, vad är väl en bal på slottet??? 

Även läkarvetenskapen verkar få upp fördelen med probiotika...

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21771055

Tillbaks till verkligheten igen

Den där dagen igår, som var långt mycket bättre än övriga dagar sista tiden..  den kom o den gick ungefär lika fort. Jag är glad att jag fick den, för jag behövde den.. men jag hade självfallet önskat att den skulle vara lite längre. Som inatt till exempel..  icke sa nicke det blev inget med det. Natten blev som de andra nätterna den här veckan.. ganska tom på sömn och ganska full av värk. Tog samma dos oxypowder som kvällen innan men det hjälpte inte.

Märkte skillnaden även imorse. Direkt jag gick upp. Promenaden var inte lika smärtfri utan magen ville krampa och dra ihop sig hela tiden.. trots att jag fick ut en del med hjälp av bräda, resulax och oxypowder mådde magen inte alls bra..  skillnaden är märkbar som den mellan natt och dag. Hade hoppats jag åtminstone skulle få en liten frist idag.. känns som jag kan behöva det inför den kommande veckan men kroppen verkar inte bry sig om det.

Skall hem en sväng till mamma och försöka ta vara på den soliga dagen. Jobbade tillräckligt här hemma igår. Lite för mycket kanske, fick bakslag på kvällen när både kropp o mage sa ifrån på alla tänkbara vis.

Stoppade i mig en massa påskgodis igår också och de sista av makens goda nötflarn.. antar att jag försöker trösta mig själv inför elemental dieten som börjar inom en vecka..  ser inte fram emot den.. men ser fram emot att låta tarmen vila lite. Går allt som det ska är tanken att vänja magen långsamt vid mat igen, men med min dåliga karaktär lär jag väl stoppa i mig mat så snart jag bara kan.. huh. De där dryckerna är inte det minsta goda faktiskt.. men de är nog så bra för att vila en trasig tarm!!

Läs mer på pubmed, sök på elemental diet.. träffarna är många! Jag har testat förr så jag vet ju att tarmen mår bättre av att leva på flytande.. men man önskar att de gjort dessa drycker lite mer smakliga och mindre sötningsmedelmättade!! 

En bättre dag idag - faktiskt!

Idag har jag haft den bästa magdagen på åtminstone ett par veckor. Inte samma molvärk som övriga dagar och jag har faktiskt kunnat gå utan att det känts som bebis skall trilla ut genom buken på mig..  inte kräkts.. bara en sån sak! Kunnat äta utan att det gått käpprätt åt helvete.. så nu har jag knaprat i mig lite choklad ;) tyckte jag var värd det eftersom jag legat i och passat på att vara effektiv hela dagen.. man får passa på när man har dagar som är lite bättre.. under "normala" dåliga dagar orkar jag helt enkelt inte vara så effektiv längre.. men idag så..  har jag tagit igen många av de andra dagarnas mindre effektivitet.. med råge! Har i och för sig varit effektiv hela helgen, bortsett från igår när jag mest satt strandad i en trädgårdsstol hemma hos mamma hela dagen.. :-/

Det finns som sagt grader i helvetet också.. att jag mår bättre idag innebär definitivt inte att jag mår bra.. men man lär sig uppskatta det lilla. Man lär sig att en viss typ av värk kan man klara av .. medans andra typer tar knäcken på en.

Idag har jag passat på att flytta skåp, röja garderoben, städa, laga mat, promenera, klippa båda hundarna..  ringa läkarsamtal.. skriva brev till läkare..  slänga grejer i grovsopcontainern.. det känns att jag varit i farten idag för skallen säger ifrån nu och kroppen värker..  det gäller ju att passa på när magen inte är ivägen.. bokstavligt talat. Vi får se hur morgondagen artar sig. Jag hoppas den blir åtminstone relativt ok.. tänkte åka hem till mamma och grilla på dagen..  även där får man passa på.. om en vecka lär jag göra allt annat än grilla hos mamma.. 

En natt MED lite sömn :)

Även om gårdagen var bland de jobbigare på länge och jag hade molvärk i magen hela kvällen får jag tacka min kära make för den fantastiskt effektiva mjukmassagen sent på kvällen. Vet inte om det var den i sig eller kombinationen av den och den totala bristen på sömn natten innan (tillsammans med övriga dagars sömnbrist) som gjorde att jag faktiskt lyckades slockna igår..  sov fler timmar sammanhängande än jag gjort totalt senaste veckan även om jag som vanligt var uppe och sprang flera gånger under natten. VÄLKOMMET! Att få sova lite alltså..

Skippade tarmslim igår eftersom jag upplevt att den bara kör i magen och pressar på tarmen utan att ge nåt egentligt resultat, tog istället 4 oxyflush och magen var lite lugnare imorse.. fick ut lite mer och hade inte samma magsjukekänsla som jag haft de senaste dagarna. Tack o lov för det.

Magen är långt ifrån bra, men det finns grader i helvetet också och med tanke på hur sista veckan varit kan jag i alla fall för tillfället stå ut!!

Började morgonen med en kall hundpromenad för att mötas av ett läkarsamtal när jag kom hem, ett misslyckat försök att få tag på min försäkringskassehandläggare (för tredje dagen i rad) och ett brev senare till NÄL med läkemedelsordinationer från min läkare i Huddinge.. har börjat morgonen ganska effektivt tycker jag. Skall försöka ordna med det sista (en del i alla fall) inför nästa veckas kommande pers... otroligt orolig o samtidigt väldigt väldigt förväntansfull!

Solen lyser med sin frånvaro idag men smhi (vågar man tro på dem?) lovar 17 grader (!!!) imorgon så jag tänkte göra mitt bästa för att bli klar med så mycket som möjligt inomhus idag.. garderoben o klippa hundarna står främst på listan, vi får se hur mycket jag hinner med..  

Tokvärk hela dagen

Det har varit en fantastiskt fin dag idag. Ute är det rena våren. Solen skiner från en blå himmel och jag, maken o vovvarna bestämde oss för att spendera dagen på min mammas baksida i bästa sällskap av min bror, brorson och ... grillen!! En lyckad kompott. Däremot har magen visat sig från sin sämre sida hela dagen. Sån molvärk, hela magen spränger. Känns som bebisen skall komma ut genom bukväggen och ingen ställning är bekväm. Tarmen värker o spränger och det hjälper inte vad jag gör..  tog mig runt spåret med maken o vovvarna bara för att jag inser att jag måste röra på mig (hur ska det annars sluta?) men det var en pers..  en riktig pers det måste jag erkänna.

Börjar känna av pollen ute också..  rejält. Svårt att andas, tätt i näsan och ögonen rinner. Fantastiska kombo?Nåja, det kunde väl varit värre på den fronten.. men det känns som det är lite mycket nu. På alla håll. Vi får se hur den här kvällen slutar, men just nu känns det inte som förutsättningarna är de bästa precis!

En annorlunda natt

Dagen igår var, som jag berättade i mitt förra inlägg, ganska bra trots denna enorma magvärk. Trodde nästan att jag skulle få magen att komma igång på eftermiddagen eftersom jag hade såna huggsmärtor i nedre delen av buken och sån satans magvärk.. men icke? Det bara fortsatte mola, inget kom ut men tarmen svullnade upp mer o mer. Tillslut gav jag upp. Bestämde mig för att inte överdosera relaxit o resulax lika drastiskt som jag gjort dagarna före.. för att skona tarmen? Som inte direkt blev skonad av detta enorma tryck som inte ville ge sig..  det satt mat ända upp i halsen på mig. Huh.

Gjorde en grym räksallad i tortillabrödkorgar (om jag får säga det själv!) till middag och maken slängde ihop en grymt god efterrätt. Lite för god för att vara bra faktiskt. Jag lovade mig själv att ta en LITEN portion, men det misslyckades totalt. Kan man stämma sin make för att han gör för goda efterrätter tro? Hm. Nej, jag har mig själv att skylla.. ingen annan.. men var redan tokmätt efter räksalladen o korven tidigare under dagen så den där efterrätten satte sig som ett lock  i halsen o vägrade sjunka ner.

Väcktes abrupt (ja, jag lyckades för en gångs skull somna även om det tog tid!)av mobilen som ringde vid två.. eller tre.. vi har ju ställt om tiden.. fattade med en gång vad det handlade om men lyckades i mörkret o mitt fumliga jag tappa telefonen innan jag fick fatt på den igen. Brorsan. Bara att få upp maken ur sängen o skicka över honom. BRÅTTOM! Hundarna var smått förvirrade, fattade ingenting.. men det gjorde ju vi.. o iväg kom de - som tur var! O nu har man blivit faster också :) för andra gången.. till ännu en liten grabb. Roligt! De verkar må bra allihop, vilket glädjer mig för jag var mäkta orolig inatt när de for iväg i dimman.. inte bästa väglaget o sist gick det ju väääldigt snabbt...  men nu är i alla fall den persen över. Bara min egen som kvarstår och den ser jag INTE fram emot. Jo, jag ser fram emot bebis men jag ser INTE fram emot att bli skuren i.. huh, jag drömmer mardrömmar även när jag sover.. :-/ 

En skön dag trots värk

Det blev en ganska bra dag idag trots allt. I alla fall den första delen av dagen, det vill säga den som börjar innan lunch och avslutas strax efter. Jag har en förmåga att dela upp dagen i halvor, vartefter de kroppsliga förutsättningarna förändras. Sjukt? Jag vet inte.. men det är för mig helt logiskt. Jag vet när på dygnet jag är som mest mobil, när jag är mindre mobil och när jag inte är mobil alls..

Jag är fullt medveten om att de dagar som startar med magvärk som inte ger sig sällan blir bättre under dagen.. snarare tvärtom. Idag var en sån dag, den började katastrofdåligt men en trevlig lunch hos mamma med brorsan, svägerskan, brorsonen, maken och våra vilda vovvar gjorde attt den i alla fall blev hanterbar! Trevlig dessutom. Det är skönt att omge sig med folk som känner till situationen och som kan ta den för vad den är - när man slipper sätta på sig pokerface och låtsas att allt är bra. Det blir sällan bättre då. Tvärtom även där.

Det soliga vädret har tyvärr lyst med sin frånvaro idag. Yr hade alltså fel.. dimman ligger tjock här fortfarande, men hos mamma fanns det faktiskt lite tecken till blå himmel! Solen visade sig några gånger även om temperaturen inte direkt var på vår sida. Man får vara glad för det lilla..  vi kunde ju grilla, bara en sån sak!!

Tokstopp i systemet

Kvällen igår var en pers. Nog för att jag kände på mig att det skulle gå åt pipan då eftermiddagsproceduren gick fullständigt åt skogen.. ja, fullständigt! Allt fastnade. Resulax, vatten, relaxit.. överdoserade dem allihop men inget ville fungera. Tokdiarré som envisades med att inte vilja lämna min kropp o min tarm. VÄRK! Att jag förberett en god middag gjorde ju inte saken bättre..  är trots allt en matoman som älskar att äta o att börja kvällen med katastrofläge när man vet att man har en god middag som väntar i ugnen.. det är ingen hit :-/  '

Det blev ingen hit efter maten heller, tvärtom. Eftersom jag redan överdoserat resulax o relaxit o tarmen sprängde som sjutton kunde jag inte ta fler.. gaserna satt dessutom bomfast i magen och det bubblade ända upp i magsäcken. Stoppade värmedynan i micron o bäddade ner mig i soffan. Hade hoppats på en skön kvällspromenad med maken o vovvarna men det blev inte så.. livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Eftersom jag hade sån värk tog jag propavan även igår.. men hade inga större förhoppningar om att den skulle hjälpa .Det gjorde den inte helller.. :-/piller helt i onödan med andra ord! Känns som min kropp behöver chockas, bli tagen på bar gärning för att läkemedel skall fungera på mig.

Samma visa idag.. men nu har det kört fast rejält i tarmen. Nån form av propp o det känns som hela systemet är överbelastat (inte så konstigt för det är väl just vad det är!) starten på denna lördag kunde varit bättre..

Yr lovar sol längre fram inpå dagen men ute är det fortfarande dimma. Jag hoppas att yr har rätt och att dimman försvinner innan lunch.. vi får väl se!

En bättre förmiddag och en sämre eftermiddag

Magen mådde bättre i förmiddags, trots att jag hade enorma problem med ändtarmen som verkligen inte mår bra just nu. Fick ur mig massa skit (i klartext!)vilket gjorde att trycket nedåt minskade något.. den där svimningskänslan försvann tillfälligt i alla fall. Tog mig runt spåret med mamma utan att krevera vilket var ganska välkommet måste jag säga! Käkade en glass i solen.. bara en sån sak.

Dock har bakslaget kommit nu. Under eftermiddagen. Inget vill ut nånstans, vare sig gaser eller annat jox. Oavsett vad jag gör och magen spränger.. vill göra sig av med skit men det går inte :(det är en hemsk känsla. Värken därefter.

Har förberett fiskspett och en fransk kall potatissallad till ikväll o just nu bävar jag över hur jag skall få ner det? Känns som hela magen är sprängfärdig. Ändå har jag ätit relativt lite idag om man jämför med andra dagar. Solen utomhus har gjort dagen lättare, det skall jag inte sticka under stol med och det visste jag redan imorse. Men magen och värken.. de förblir desamma. De bryr sig inte om vare sig årstid, dag eller väderlek. Det enda de verkar varar bra på är att inte fungera som de ska. Det måste de vara mästare på...

Jag hoppas verkligen kvällen blir bättre än vad jag räknar med.. eller fasar för.. 

Propavan - inatt funkade den (något)

Bestämde mig för att testa att ta två tabletter av min "gamla" medicin Propavan innan läggdax igår. Tog dem redan två o en halv timme innan jag tänkt gå o lägga mig eftersom jag vet att det tar lång tid för dem att verka.. hade dock inga förväntningar/förhoppningar om att de skulle göra det. Blev alltså positivt överraskad när jag halvvägs genom "Revenge" satt o somnade i soffan. Fick gå o göra mig iordning o somnade ganska snart- bara för att vakna någon timme senare o behöva springa på toa såklart..  men somnade ganska bra efter det med.. för att vakna igen. Så höll det på hela natten men jag fick i alla fall ett par timmars sömn vilket var precis vad jag behövde! Nackdelen är bara denna enorma hjärndimma(övertrötthet) som spökar såhär dagen efter. Man är inte pigg precis..

Att solen lyser ute och YR lovar sol hela helgen gör dock inte att jag mår sämre, Tvärtom. Sol hjälper i alla fall skallen att känna sig lite lättare till mods, även om kroppen vägrar hänga med.

Magen är fullständigt åt skogen, tarmen värker.. har fått ur mig en hel del idag. Tog tre tarmslim igår innan jag la mig, de senaste dagarna har jag bara tagit två.. och skippat oxypowdern.. den kör så förbannat i magen på mig och när det ändå inte går igenom som det ska..? Tarmslimen skjuter på men jag får ändå inte gå på toa "normalt" o denna värkande ändtarm som bara svullnar igen mer och mer gör inte direkt saken lättare. Jag undrar just hur slemhinnan mår för tillfället.. vill inte veta??

Försökte få tag på min handläggare på FK idag för att diskutera brevet jag fick igår, men då jag ringde klockan nio som de sa igår så var hon inte där.. "oanträffbar" jo, jag känner igen det där.. alltför väl? Hur ofta är de anträffbara eg?? Inte så ofta..  så jag ringde kundcenter istället och hela grejen går ut på att jag skall skicka in en ny ansökan (om förlängd sjukskrivning) och fortsätta skicka in mina läkarintyg? Min arbetsförmåga ska vara nedsatt med minst en fjärdedel.. jo, tjena de kraven uppfyller jag sedan länge.. man undrar vad meningen med detta är? Byråkrati? De vet om min situation, de har mina läkarintyg de vet att jag skall opereras.. vad är grejen?? Vända papper? Det verkar faktiskt inte bättre än så... 

En tung dag i lätt solsken

Det har varit en ganska tung dag idag, rent kroppsligt menar jag då. Det börjar bli jobbigt att ta sig fram och att gå långa promenader med vovvarna tar på krafterna. Sånt som annars brukar GE mig kraft och ork. Idag var det en smärre pers att ta sig runt spåret med två tokskällande, dragande vovvar (jag och mamma mötte ett par andra hundar och tja, mina små killar gillar att skälla ut andra hundar huh.. ) trots att solen sken och det var rena vårvädret ute.

Tog oss i alla fall runt tillslut, även om det tog bra mycket längre tid än beräknat. Lagade en kall lunch innan jag landade i mammas trädgårdsstol på hennes baksida - i solen! Gud, så skönt.. om man bortser från att det är allt annat än bekvämt att sitta i det här tillståndet. Faktum är att INGET är bekvämt för tillfället.

Vovvarna verkade helt slut, de rejsade inte ens runt som de brukar.. de låg mest o flämtade på gräsmattan. OK några duster hade de, men långt ifrån i närheten av så många de brukar ha.

Kom hem tillslut och hittade en kallelse till kirurgen på NÄL i brevlådan (fast den visste jag ju redan om sedan igår) samt ett brev som bekräftade en mottagen remiss på Kungälvs sjukhus? Från min läkare på NÄL? Man börjar undra vad de håller på med.. huh.

I brevlådan fann jag också ett brev från FK. Mindre roligt. Sällan kul när man hör från dem. Känns som det är nog som det är.. men det är bara till att ta tjuren vid hornen och ringa dem imorgon, idag hade hon hunnit gå för dagen. Jag fattar inte hur mycket strul det skall vara att vara sjuk. Det räcker så gott ändå..  jag förstår att det finns folk som inte orkar med tillslut..  förutom brev från FK ringde även min BM och ville ändra på tiden för bastest inför op. Nu blir det måndagen före planerat snitt istället för fredagen veckan före vilket hade känts tryggare.. men tydligen får detta prov inte vara äldre än tre dagar gammalt? Vad vet jag.. Bara att le och boka in.. eller nåt i den stilen. 

Mail-lycka

Igår var det bästa som hände på dagen att min läkare från Sthlm ringde och faktiskt hade nån form av plan. Imorse (eller kanske idag?)är det bästa som hänt att han faktiskt skickade det mail han lovade med ordination på läkemedel de kan använda på NÄL om något går åt pipan...  sjukt att man kan bli glad över något sådant? Falsk trygghet kanske, men i alla fall någon form av backup plan! Det behövs i tider som dessa..

Han meddelade dessutom att brevet från NÄL faktiskt kommit fram igår eftermiddag. Tur det. Då kanske han till och med hinner svara min läkare där personligen.. så slipper jag komma dragandes med mailkopior.. känns liksom inte rätt att jag ska behöva förklara för läkarna vad de ska göra om saker och ting inte går som planerat men känns som jag ändå gång på gång måste göra precis just det. Jag skall ordinera mina egna läkemedel och jag skall veta vad som är bäst för mig. Ibland vet jag det men långt ifrån alltid. Nog för att man blir sin egen läkare ganska fort (nåja efter tio år är jag väl ganska insatt!) men det betyder inte att man kan de kirurgiska bitarna också..  där är jag fortfarande en gröngöling.. eller en kalv på grönbete.

Fick de där hemska kramperna i mellangärdet inatt igen. FY FAN! Hemskt är det. Vet inte vad jag skall göra när detta inträffar eftersom inget jag gör tycks hjälpa??

Solen lyser idag, alltid något. Spenderat en halvtimme i telefonkö till Fröja, barnmorskemottagningen, och blivit utkastad ur kön 4 ggr (!). Det gäller att hålla sin korta stubin lång..  om man inte ska tappa greppet om situationen totalt. Tiden som jag tänkt omboka gick inte att omboka eftersom BM har fullt nästa vecka. så det blir en stressig onsdag.. först BM sedan kirurgen.. på tal om det.. tarmen blir inte direkt bättre för var dag som går.. jag undrar hur länge detta skall hålla o ifall jag fixar att gå en vecka till med de här besvären. Svullnar mer o mer o hur mkt kortison o skit kan man stryka på eg utan att det gör mer skada än nytta???

Han ringde!!

Blev nästan lite smått lycklig idag då min läkare från Sthlm faktiskt ringde - på utsatt tid dessutom.. eller tja, tidigt rättare sagt jag hade ju inte direkt fått nån tid. Han hade dessutom förberett sig inför samtalet och hade lite förslag på läkemedel som kan användas om tarmen bestämmer sig för att lägga av.. har googlat runt lite på dem och de verkar ju i alla fall som dessa läkemedel har lite potential för att kunna fungera..   dock hade han inte fått något brev från min läkare på NÄL och suckade något över detta uråldriga sätt att komma i kontakt med varandra.. han har ju mail.. jag kanske skall ge den till henne? Som han sa, svårt att svara på ett brev som inte kommit.. och på fredag beger han sig utomlands igen. Men han lovade skriva mailsvar till mig som jag kan visa för henne..  om han nu kommer ihåg det.. ikväll sa han. Jag vet ju hur upptagen den här mannen är och jag vet hur snabbt saker försvinner ur hans hjärna om han inte gör dem direkt.. så jag oroar mig lite för det där.. men jag får hålla tummar o tår. Han ringde ju idag trots allt fast att jag trodde att han inte skulle göra det. Bara en sån sak.

Dock hade han inga förväntningar på att sandostatin skall hjälpa vid ett sånt här skede eftersom den mest puttar på tunntarmen (vilket jag iof redan vet)den ställer dessutom till det med hormoner o dylikt som behövs i samband med mjölkproduktion o dylikt.. så de förslag jag fick från min läkare i kungälv (som dock inte forskar på ämnet och som faktiskt uttryckte att min läkare i sthlm kan detta bättre) skiljer sig helt från dem jag fick från läkaren i sthlm.. nåja, det blir nog smärre kaos på alla fronter men vad gör man? Fler kockar i samma gryta är sällan bra.. 

"Akutremiss - en vecka"

Den så kallade "akutremissen" (ja, det var så min läkare beskrev den eftersom jag skulle få slippa vänta med de besvär jag har..) tog över en vecka..  fick besked idag. Fått tid till rektoskopi / proktoskopi beroende på vad de kan göra och se med bebis i magen nästa onsdag. Försökte på alla vis få den tidigare, men icke. En snäsig sköterska förklarade att hon minsann lagt in en tid åt mig som egentligen var avsedd för något annat och att hon minsann ordnat så att jag får träffa en överläkare (är de inte det allihop???) samtidigt.. och att detta kommer nog bli bra ska jag se.. jo tjena.. låna min tarm utan dessa besvär en vecka o känn efter..  ?!!

Jag blir så trött.. jag förstår att det är många som har problem och att man inte kan ta sig an en patient mer än någon annan men vart finns medkänslan i detta land? När något är akut så är det verkligen akut..

Pga alla dessa sjukbesök som hela tiden krockar och alla dessa samtal med läkare hit och dit som jag själv skall koordinera beslutade jag att avboka / skjuta upp besöket på Uddevalla imorgon.. den där knölen får vänta.. tills bebis är ute. Som tur var träffade jag på en mkt förstående sköterska i telefon och hon lovade att vi fixar detta när bebis är ute.. tack o lov att det finns goda människor på denna jord!

I väntan på remiss..

Ringde NÄL imorse. Tanken var att få besked om den där remissen till rektoskopin.. alltså få en tid för när det kan bli dags. Fick jag det? Icke. Senaste budet är att de skall ringa mig innan lunch och lämna besked.. kanske.. om de får tag i dem på kirurgen.. alltså ärligt talat varför inte bara ge mig nr till kirurgen så kan jag ringa själv?? Kanske går det fortare då? Oroar mig att alla dessa läkarbesök skall krocka med varandra.. kan ju inte dela på mig. Funderar starkt på att ställa in uddevallabesöket imorgon, det känns inte lika viktigt..  tror trots allt själv mest på att de här knöölarna i tuttarna beror på hormoner o inte något annat..   vi får se.. men just nu känns det mer stressande än lugnande att behöva ta sig dit och dessutom så tidigt på morgonen.

Väntar även samtal från min läkare i Sthlm idag. Tvivlar på att han ringer.. jag har börjat tänka så nu, eftersom det skett så många gånger. Sjukt att man ska BEHÖVA tänka så ens, men när det händer gång på gång.. man blir lite skadad? Ett sätt att försvara sig själv på kanske? Vad vet jag. Jag hoppas i alla fall han motbevisar mig och ringer som planerat.

Provade nya sömntabletten igår. Den jag fick av läkaren på NÄL. Tog bara en tablett för att testa, inte två som hon sa från början.. men den gjorde inte nån större skillnad.. ok, jag sov nog något lite mer (vilket är bra såklart)men långt ifrån vare sig sammanhängande eller mycket. Gick upp med skallebank dessutom (en otrevlig biverkning av medicinen)så vi får se hur jag gör o när/ om jag tar den igen.. det lär bli två den gången i så fall.. om det skall göra nån nytta o inte bara ställa till det i skallen på mig.

Tarmen idag? GÖR ONT! Har fått ur mig mer än de sista dagarna sammanlagt, mer sammanhängande men det slutar inte värka.. o jag har redan överskridit överdoseringen av både resulax o relaxit.. fick dessutom lägga mig på brädan sent igår kväll eftersom tarmen började tokjäsa.. misstänker att det är stopp ända upp i matstrupen. Det känns i alla fall inte bättre än så.. :-/urghhhh ...  denna värk. Tänk om man kunde få slippa den??? 

Nätter som tar knäcken på en..

Det var ännu en i raden av jobbiga nätter utan sömn inatt. Man tror tillslut att man ska somna för man är så förbannat trött att man borde däcka bara för den sakens skull - men tydligen funkar det inte så heller :-/ Efter över en vecka utan sömn (ok, jag har fått nån halvtimme sammanhängande varje natt men mer än så är det faktiskt inte) börjar jag inse att kroppen snarare vant sig vid att INTE sova. Resultat? Sprängande huvudvärk o illamående från helvetet. Värre än det var innan vill säga. Sen denna otrevliga värk i mellangärdet tätt följd av all denna magsyra som gör att jag tvingas "sova" med hink varje natt..  det tar på krafterna kan jag väl sammanfatta det som.

Inatt sov jag med en blöt handduk i pannan och hinken bredvid, tre glas med vatten på nattduksbordet och en burk alvedon vid sidan om. Underbart..  sov jag? Icke. Låg o funderade på operationer. Operationer som går fel. Kejsarsnitt framförallt. Värsta skräckscenariot.. så det blir när jag inte får svar på mina frågor och fantasin skenar iväg! Som du är har jag en underbar man som hjälpte mig ringa NÄL (medan jag själv satt i telefon kö till ett ställe o väntade samtal från ett annat) och blev lovad en telefontid med min läkare som skall ringa upp senare idag och förhoppningsvis besvara de frågor jag har.. så gott det nu går.. när har jag ingen aning om men jag hoppas i alla fall hon ringer. Det var ju ingen som ringde ang remissen till kirurg igår, men tydligen skall de ringa om den idag med.. vi får väl se..  man slutar nästan hoppas efter att ha varit med ett tag?

Min läkare på Kungälv ringde i alla fall idag och lät uppriktigt uppgiven. Han förstod inte alls tjafset kring snitt igen, enligt honom är det självklart att det skall vara så. "Jag ser ingen anledning till att du ens skulle försöka på något annat sätt med dina besvär" sa han och suckade. Han tyckte det var onödigt att ens dra upp detta till diskussion igen.. speciellt som detta varit planerat sen länge och bara ställer till det i skallen på mig med massa onödiga funderingar som jag inte behöver just nu. Jag var tacksam att få höra detta. För femtioelfte gången. Men man tvivlar lätt på sig själv när folk börjar ifrågasätta. Tyvärr. Än mer när det gäller operationer eftersom jag är så extremt operationsrädd..  Han skulle i alla fall forska lite kring mediciner som ev kan hjälpa tarmen på traven efter snitt, men tyckte väl ändå att min läkare i sthlm (som jag mailat men som ännu inte svarat.. jag hoppas han ringer på telefontiden imorgon!) har bättre koll o borde engagera sig i detta. Lättare sagt än gjort om en man som man sällan eller aldrig får ta på! Han förstod problematiken men ansåg sig själv inte vara lika duktig o han hade rätt i att det inte är helt optimalt att blanda in SU i det här igen..  Vi får väl se vad som händer.. men jag gillar min läkare i Kungälv. Även då han står med tomma händer försöker han i alla fall vara tillmötesgående. Bara en sån sak.

Velpellar till läkare

Vet inte hur jag bäst sammanfattar dagens besök på Specialmödravården på NÄL. Veligt? Försenat? Mer frågeskapande än orosstillande? Det blev i alla fall långt ifrån vad jag hade tänkt mig eller hoppats på. Samtalet vi ringde i söndags angående remiss till kirurg för att kika på min tarm (som sköterskan bedyrade att hon skulle göra allt i sin makt för att få igenom och få dem att se "first thing in the morning - måndag" ) det verkade inte ens vara med bland pappren. Vår läkare hade i alla fall inte hört talas om det eller så hade hon helt enkelt glömt.

Besöket som skulle vara en dubbeltid blev en halvtimme försenat, vilket innebar att halva tiden gick redan i väntrummet..  resten som följde såg ungefär likadan ut. En, som vi uppfattat det tidigare mycket samlad förlossningsläkare, var idag betydligt mer spattig och stressad och verkade inte minnas något av vad vi pratat om sist. Hon trodde först och främst att besöket idag var extrainbokat och inte ordinarie - fast att det var hon själv som propsade på att vi skulle ses igen just idag bara för att hinna gå igenom allt eftersom det var så mkt att ta in och för att kunna besvara alla frågor utan att stressa..  detta var alltså ett minne blott.

Nu handlade allting återigen om snittet och vem som ursprungligen fattat beslut och på vilka grunder, ifall det inte vore en idé att försöka vaginalt eftersom de inte haft nån med mina tarmproblem tidigare och så vidare och så vidare. Beslutet har fattats av inte en, inte två men tre läkare som jag gått hos och som känner till min historia. Det var förlossningsläkaren vi hade på östra som tog beslut om KS, men mina tarmläkare har varit inne på samma bana under hela resans gång - just för att jag har de tarmproblem jag har och för att inte riskera att förvärra dem ytterligare. Detta plus att jag inte skall krysta. Jises, har haft typ krystförbud i två år pga att tarmen prolapsar om jag trycker på... så fruktansvärt jobbigt att behöva ta den här diskussionen igen, speciellt som läkaren sa förra gången att det inte var mer att rota i utan att det stod klart o tydligt varför beslut om KS var planerat. Jag blir så trött..   jag är helt övertygad om att hon inte ville ställa till det utan bara oroar sig för konsekvenserna av en operation i min redan trasiga mage, efterföljden framförallt.. men ibland måste man ju väga pest mot kolera (ganska ofta faktiskt!)och i det här fallet har det varit bestämt sedan länge..  utan att det varit uppe till någon större diskussion om att försöka lösa det på vanligt vis eftersom mina läkare är fullt insatta i hur mina tarmar (inte) fungerar och hur fel de sitter i buken. Risken att skada dem ytterligare vid påfrestningen av en normal förlossning kan i det här fallet vara betydligt sämre än risken vid ett kejsarsnitt. Det är dessutom ganska troligt att en vanliga förlossning för min del skulle sluta i ett akut snitt och hur bra är det på en skala? Mina läkare är alla av "anti operations"inställning men ingen av dem har ens föreslagit att jag borde överväga att föda vaginalt så dagens virriga samtal kom som en smärre chock..

Istället för att få svar på alla de operationsfrågor jag hade för att stilla min nervositet kring det (jag är ju trots allt otroligt operationsrädd och det är en stor skräck för mig det här.. hade jag varit normal hade jag inte ens övervägt att bli uppskuren det ska gudarna veta!) så fick jag bara massa dumma fungeringar och tvivel på mig själv i skallen. Huvudvärken jag kom med blev bara ännu värre..

Dock förstod läkaren ganska snart med tanke på de problem jag har att det inte finns en plan i helvete att jag kan gå tiden ut och vänta på att bebis skall komma ut av sig själv, hon förstod dessutom problemen med tarmen som bara försämras för var dag som går då hon såg att bebis ligger så långt ner hon bara kan och trycker till allt. Täpper till allt så att säga. Hon såg dessutom att ändtarmen var väldigt irriterad o svullen o skrev en remiss till kirurg för att göra en proktoskopi, även om hon hade vissa tvivel kring hur det skulle gå att genomföra pga smärtproblematiken.. men det får bli min sak! Just nu vill jag ju bara få hjälp..  de lovade ringa när de fått en tid på kungälv eller NÄL, det ställe som hade tid först, men har ännu inget hört.. .-/ Dessutom beslutades att flytta fram snittet ett par veckor pga tarmproblematiken, precis som vi diskuterat tidigare och som hon själv var inne på förra gången vi sågs o de gånger vi talats vid per telefon. Nu blev planen istället att hon tar kontakt med mina tarmläkare för att få så mkt info som möjligt om vad de kan ge mig för mediciner om tarmarna bestämmer sig för att lägga av efter operationen..  tänk om vi kunnat ta den diskussionen från början, som vi hade planerat, så mycket lättare och smidigare och mindre ångestframkallande allt hade gått.. men det verkar inte som om att vården är gjord för att fungera smidigt. I alla fall inte för de patienter den berör.

Magen värker, vill inte fungera då jag inte tagit de tabletter som normalt får den att jobba.. huvudet spränger.. alvedon hjälper inte ett piss.. flimrar framför ögonen..  ja, livet är "Underbart" just nu..  jag kan bara hoppas det blir betydligt lättare att leva inom kort. Det var det sista hon sa till oss "det kommer gå bra det här" "det kanske inte alls blir så illa med tarmarna som jag är oroar mig för.. efter snittet.. när bebis är ute  kanske saker o ting börjar fungera lite bättre igen..  hon ligger ju trots allt väldigt illa till ur den synvinkeln just nu" - men bebis är otroligt aktiv och även om hon inte riktigt vuxit som hon skulle den här gången var hon inte orolig för den sakens skull. Mötet slutade väl rätt ok trots allt men mina frågor. de lämnades obesvarade.. och här står jag nu med min ångest.. o väldigt lite tid kvar till att få dem besvarade. 

Skallebank - är det inte det ena så..

Idag är det dags att besöka NÄL igen. Har 3 A4-sidor med frågor jag vill ha besvarade. Behöver ha besvarade.. en dubbeltid som faktiskt är inbokad idag lär inte räcka långt ;) de kommer väl sätta en röd varningstriangel i min journal efter idag om de inte redan gjort det :-/ jag är van att ha trianglar i mina journaler haha.

Natten var en pers även inatt. Sov inte mycket. Skallebank så in i tusan och alvedon gjorde inte minsta skillnad..  haft det sen jag spydde i lördags nu o det vill inte ge sig. Undvek dessutom både tarmslim och oxypowder pga att magen var så skör igår.. vilket resulterat i att den lagt av helt idag. Pest eller kolera? Nu sprängvärker den för att saker o ting sitter helt fast istället.. o trycker ännu mer på svullen ändtarm :(Den akuta smärtan har lagt sig något (pga all bedövningssalva jag smörjt på?) men svullnaden har ökat.. jag hoppas verkligen att jag får träffa någon som kan kika på detta idag och ge mig något som hjälper!! Tvivlar dock.. det är ju sjukvård vi talar om.. allt handlar om prioriteringar.. jag har ju inte cancer.. :-/ 

När inget blir som planerat

Det var en pers till dag igår. Den började jobbigt redan på förmiddagen, men höll sig i alla fall under kontroll.. efter lunchen började jag må sämre igen. Målade lite på babysängen men fick så förbaskat mycket magsyra upp i strupen att det bara blev en sida. La mig en stund med min skiva för att slappna av (hade trots allt inte sovit något natten innan) men det blev inte så mycket bättre där..  magsyran fortsatte komma i stora skjutsar och jag kände mig allmänt sjuk.

Försökte få igång tarmen efter lunch men den ville bara molvärka. Ont i ändtarmen som fan så jag beslutade att låta bli vattnet på eftermiddagen och lät även bli de andra medlen.. tanken var att vila tarmen.. dock satte den fart o bråkade ändå. Mådde illa som skrutt. Fick tryckt ur mig en del klart vatten (vattenfärgat!)men fy satan vad det värkte i tarmen efter det där. Fick lägga mig ner på toagolvet då jag mådde så förbannat illa. Därefter satte helvetet igång igen. Feberfrossa. Tog mig till soffan där jag blev liggande, inlindad i tre tjocka filtar och bara skakade. Frös. Som en gris.

Sådär höll det på flera timmar. Brorsan hjälpte mig gå med hundarna, tack o lov för en underbar bror!! Jag får köpa en blomma eller bjuda honom på nåt gott som tack.. när jag mår lite bättre.. o kan ta mig iväg o fixa nåt. Sen kom kramperna i mellangärdet tätt åtföljda av en massa kräkningar.. det kändes något bättre.. jag kunde sätta mig upp men sen började det igen. O denna enorma värk i ändtarmen. Svullet, urgha. Gick o la mig i sängen så fort jag kunde resa mig. Började bli rejält varm. Feber. 38 grader efter 2 alvedon. Inte så bra. Lågt blodtryck (91/44) och skyhög puls (107) inte bra..  men det gav sig i alla fall under natten.. men jag fick inte sova.. inatt heller. Tarmen värker fortfarande som skrutt och jag känner mig allmänt sjuk.

Ringde NÄL och förhoppningsvis får jag träffa en kirurg imorgon som kan titta på skiten..  tarmen.. o se vad det rör sig om.. o så hoppas jag att jag skall få något som gör att jag slutar få dessa kramper i mellangärdet åtföljda av dessa kräkningar. De tar knäcken på mig. Matintaget igår var inte vad jag hade hoppats på och det mesta kom ju upp. Men.. jag har i alla fall några kg att spela med nu, till skillnad mot när jag kom hem från sjukan. Jag hoppas detta går att lösa med nåt enkelt ingrepp imorgon.. 

Havregrynsgröt..

Käkade havregrynsgröt till frukost imorse. Med jordgubbar, banan och sojamjölk samt en klick manukahonung - mest för de antibakteriella egenskaperna då :) Av någon anledning har jag plötsligt svårt för min "vanliga"frukost som så länge jag kan minnas bestått av ungefär samma sak: Yofu med banan och flingor av olika slag..  de där flingorna vill bara åka upp o ner i matstrupen på mig medans havregrynsgröten (som jag tidigare hade svårt att få ner) verkar tolereras bättre. Kanske för att grynen är mer lättsmälta när de legat i blöt över natten och kokat till ett geggigt mos? Jag vet inte, men saker som tidigare funkade bäst funkar helt enkelt inte alls just nu.

Får halsbränna av min tidigare "can´t live without" Lindt 85%-iga choklad. Käkade ett par bitar varje dag.. men nu? Den vill bara ställa upp det. Åka upp o ner. Går bättre med egna chokladbollar eller choklad som inte är fullt så skarp. Tyvärr. Ju mörkare desto bättre. Men tydligen inte just nu.

Kaffe har jag nästan helt tappat smaken för, tidigare var även kaffekoppen standard till frukost.. nu dricker jag lika gärna citronte och kaffekoppen jag kokar får jag sällan ner mer än hälften av. Det märks att kroppen är i olag!! Ska bli "spännande"att se hur den reagerar på dessa födoämnen när tarmarna inte konkurrerar om platsen med en stor bebis i magen!!

Magsyra..

Det var som bekant ingen bra dag igår. Inte alls. Inte nån gång. Fick inte rätsida på magen och vad jag än gjorde vägrade den att samarbeta det minsta med mig. Middagen var hemsk att få ner eftersom magsyran envisades med att tränga upp i strupen och maten ville med den upp. Varje gång jag svalde kändes det som magsäcken skulle sprängas.

La mig strax efter the voice, eftersom jag mådde så jävligt.. i och för sig har jag inte suttit uppe längre än till tio på bra länge pga dessa enorma magbesvär och denna överväldigande trötthet men när man tänker på det.. en fredagkväll? Japp, så ser mitt liv ut. Det är bara att erkänna. Tio är sent för mig.

Min kära make har ju byggt upp sängen så att jag liksom "sitter" när jag ska sova. Allt för att undvika dessa magsyreskjutsar som håller mig vaken o denna kramp som envisas med att hoppa på mig nattetid.. den i mellangärdet..  värker så jag lipar.. men det hjälper inte - med backen alltså. Magsyran kommer ändå..  den flödar och det värker i hela mellangärdet, strupen och magsäcken..  :(att ligga på vänster sida är inte ens att tänka på och jag får vara försiktig över hur jag rör mig, hur jag vänder mig.. måste tänka en extra gång på allt jag gör. Sömnen har helt klart halkat efter. Jag sov dåligt innan graviditeten men det här..  det står överallt om hur viktigt det är att försöka vila innan bebis kommer.. men hur gör man när man helt enkelt inte kan? När kroppen vägrar att ge en den sömn man så väl behöver...

Denna förbaskade reklam!

Är bara tvungen att skriva några ord om denna förbaskade tv-reklam... som får oss att tro att vi kan bli "friska" bara vi stoppar i oss tillräckligt med tabletter. Den som råder oss att ta en alvedon när vi har huvudvärk istället för att reflektera över VARFÖR vi har huvudvärk just då och kanske istället försöka behandla ORSAKEN- innan vi tar till nödlösningen alvedon? Nej, man ska inte behöva tänka i det här samhället.. det har läkemedelsindustrin gjort åt oss. Att stoppa i sig ett piller verkar vara lösningen på allt. Tyvärr stämmer det sällan. Att maskera problem leder knappast nånvart i längden.

Nu senast stör jag mig på reklamen för "moxalole" - som för övrigt är en billigare variant av Movicol. Denna produkt sägs vara fantastiskt effektiv vid förstoppning - vilket den kanske i och för sig också är - för många - men långt ifrån alla. Det beror så mycket på VAD förstoppningen beror på!Är man hård i magen och behöver något osmotiskt läkemedel för att lösa så visst, då är det kanske rätt preparat (bortsett från sötningsmedel och annan kemisk gojja de tryckt i denna produkt) men beror förstoppningen istället på en slow transit, ett mekaniskt hinder eller dylikt.. då är moxalole allt annat än den perfekta lösningen. Det är det som gör mig så förbannad. Blir man förstoppad kanske man först ska fråga sig varför man blir förstoppad, vad det hänger ihop med, om man märker vid vilka tillfällen det skett och så vidare. Sen kan man besluta sig för vad man bör testa, men att köra med läkemedel som moxalole direkt.. det känns inte vidare smart? Jag blir bara så arg.

Man gör reklam för cigaretter, alkohol, piller, pulver..  vart ska gränsen gå?