Det har blivit dags igen. Tre månader har inte gått ännu, men snart så.. det är ju första maj redan till helgen.. veckan därpå var det tre månader sen jag blev utförsäkrad från FK. Idag är det alltså möte för att diskutera fortsättningen de kommande månaderna med handläggare från FK och AF.
Arbetslivsträningen har ju, precis som väntat, gått sådär. Eftersom jag inte blivit bättre och fortfarande väntar på operation har situationen sen sist jag var där inte ändrats något nämnvärt - förutom att operationen närmar sig (även om det är nästan en månad kvar fortfarande.. suck!) och jag har börjar läsa en kurs i ekologisk medicin hemifrån.. får se vad de har att säga den här gången. Läkarintyg är redan förberett och nedstoppat. Almanackan är med och likaså min trasiga tarm. Gick upp fem imorse för att kunna va där vid tio.
Jag hoppas kunna fortsätta på AF efter operation och jag hoppas denna skall kunna göra att jag kan återgå i arbete, om inte heltid så åtminstone på deltid. Jag tror inte själv på heltid. Jag är glad om jag kan komma ut några timmar i veckan, inte minst för den sociala och själkänslestärkande biten - och är tacksam för allt som överstiger de förväntningarna!! Det är bättre att sätta ribban vid en rimlig gräns än att ta kål på sig själv med onödigt höga förväntningar som sedan splittras samman till ett trasigt pussel som är svårt att få ihop igen. Där har jag varit förr och försöker undvika att hamna där igen.
Arbetslivsträningen har ju, precis som väntat, gått sådär. Eftersom jag inte blivit bättre och fortfarande väntar på operation har situationen sen sist jag var där inte ändrats något nämnvärt - förutom att operationen närmar sig (även om det är nästan en månad kvar fortfarande.. suck!) och jag har börjar läsa en kurs i ekologisk medicin hemifrån.. får se vad de har att säga den här gången. Läkarintyg är redan förberett och nedstoppat. Almanackan är med och likaså min trasiga tarm. Gick upp fem imorse för att kunna va där vid tio.
Jag hoppas kunna fortsätta på AF efter operation och jag hoppas denna skall kunna göra att jag kan återgå i arbete, om inte heltid så åtminstone på deltid. Jag tror inte själv på heltid. Jag är glad om jag kan komma ut några timmar i veckan, inte minst för den sociala och själkänslestärkande biten - och är tacksam för allt som överstiger de förväntningarna!! Det är bättre att sätta ribban vid en rimlig gräns än att ta kål på sig själv med onödigt höga förväntningar som sedan splittras samman till ett trasigt pussel som är svårt att få ihop igen. Där har jag varit förr och försöker undvika att hamna där igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar