Hur ofta har man inte hört det? För många gånger. Så ofta att man tillslut tappat räkningen. Jag har. Jag vet att jag inte är ensam. Det läkarna inte har svar på direkt vill de lätt ta till psykiska problem. Det vill säga att åkomman man lider av sitter i skallen. Tills motsatsen är bevisad. Rätt sjukt faktiskt.. att 80% av det läkarna faktiskt går på vid bedömning av en patient (eller mer!) baseras på provsvar, medan 20% (eller mindre) baseras på patientens anamnes.. historia med andra ord.. är inte det ganska skrämmande? Detta är tyvärr helt sant.
Man lägger alltså största vikten av bedömningen vid ett provsvar som kan variera från dag till dag. Blodprov visar enbart dagsform och i många fall inte ens det. Många är de som fått fel diagnos. Inte bara när det gäller magproblem. För att en brist ska synas i blodet skall det ha gått ganska långt.
Bättre mäta på cellnivå.. men ännu bättre lyssna på vad patienten har att säga! Man känner sin egen kropp bäst. Man går inte till läkaren för att man tycker det är kul. De är inte speciellt trevliga att besöka! Det finns dessutom bättre saker att lägga tid, pengar och energi på än att springa till dem och bli sparkad på. När man redan ligger.
Det gäller att vara påläst, kunna motbevisa.. när man väl kommit så långt.. så har man en chans att göra sig hörd. Att snyfta hjälper inte. Att bli förbannad o hota hjälper inte heller. Men att bli förbannad och använda ilskan till en drivkraft som leder till att man lyckas överbevisa läkarna att man har rätt.. det leder nån vart. Man måste överbevisa med de egna medlen.
Man kan undra hur länge till det dröjer innan man i Sverige börjar acceptera homeopatin? Innan läkarna börjar förespråka friskvård, hälsokost och dylikt istället för att enbart satsa på att lägga locket på med hjälp av mediciner? Vissa har redan kommit hit, men våra lagar stoppar dem från att göra ett bra jobb. Sjukt. Sverige som en gång var ett i-land och som hyllats för sin sjukvård håller på att hamna i botten. Inom sjukvården är vi i många fall (inte alla) ett u-land och har mycket att lära av de länder vi länge sett ner på. Där man använder sunt förnuft istället för vetenskaplig bevisning - det är bara att konstatera. Allt går INTE att vetenskapligt bevisa..speciellt inte genom kliniska studier.
Man lägger alltså största vikten av bedömningen vid ett provsvar som kan variera från dag till dag. Blodprov visar enbart dagsform och i många fall inte ens det. Många är de som fått fel diagnos. Inte bara när det gäller magproblem. För att en brist ska synas i blodet skall det ha gått ganska långt.
Bättre mäta på cellnivå.. men ännu bättre lyssna på vad patienten har att säga! Man känner sin egen kropp bäst. Man går inte till läkaren för att man tycker det är kul. De är inte speciellt trevliga att besöka! Det finns dessutom bättre saker att lägga tid, pengar och energi på än att springa till dem och bli sparkad på. När man redan ligger.
Det gäller att vara påläst, kunna motbevisa.. när man väl kommit så långt.. så har man en chans att göra sig hörd. Att snyfta hjälper inte. Att bli förbannad o hota hjälper inte heller. Men att bli förbannad och använda ilskan till en drivkraft som leder till att man lyckas överbevisa läkarna att man har rätt.. det leder nån vart. Man måste överbevisa med de egna medlen.
Man kan undra hur länge till det dröjer innan man i Sverige börjar acceptera homeopatin? Innan läkarna börjar förespråka friskvård, hälsokost och dylikt istället för att enbart satsa på att lägga locket på med hjälp av mediciner? Vissa har redan kommit hit, men våra lagar stoppar dem från att göra ett bra jobb. Sjukt. Sverige som en gång var ett i-land och som hyllats för sin sjukvård håller på att hamna i botten. Inom sjukvården är vi i många fall (inte alla) ett u-land och har mycket att lära av de länder vi länge sett ner på. Där man använder sunt förnuft istället för vetenskaplig bevisning - det är bara att konstatera. Allt går INTE att vetenskapligt bevisa..speciellt inte genom kliniska studier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar