..är viktigare än man tror! Betydligt viktigare. Det tog mig lång tid att inse och erkänna för mig själv, men den gör faktiskt hela skillnande. Den kanske inte hela allt men den kan hjälpa till att göra det svåra lättare att hantera.. Verkar vara fler än jag som insett det här, och tur är väl det.. i senaste nyhetsbrevet från Mr Ab stod som följer:
En av de effektivaste sättet att nå undermedvetna är "mental modellering". Betydelsen som ordet modellering syftar på i vårt fall är att vi i tankarna skall modellera situationer i vilka vi vill uppnå framgång. Och när det gäller hälsan, så kommer vi att modellera fysiologiska reaktioner och känsloförnimmelser.
Det kan liknas vid att bygga ett hus - vi startar med att tillverka en modell av huset. I vårt fall står modellen för en tankebild av det önskvärda beteendet som vi vill uppnå i verkligheten eller av det perfekta hälsotillståndet som vi vill åtnjuta. För att lättare kunna föreställa sig hur det färdiga huset skall bli skall vi börja med att tillverka en modell av träbitar.
När modellen är klar, skall vi använda den som mönster för vårt bygge. Träbitar skall limmas ihop för att föreställa ett riktigt hus. Men vad händer om du har köpt ett dåligt lim? Modellen faller sönder efter en viss tid. Så kan det också gå med vår tankemodell, om vi inte lyckas få tag på ett bra "lim". Vad menar vi med "lim" i fråga om en tankebild? Innan vi besvarar den frågan skall vi först ta itu med var i hjärnan informationen förvaras.
Detta är ytterst viktigt! INFORMATIONSMATRISER STYR VÅRA HJÄRNOR. Med information menas i detta fall våra reaktioner på omgivningen, våra vanor och vårt beteende i olika situationer. Förutom dem förvaras även våra fysiologiska och diverse andra kroppsliga reaktioner i hjärnan i form av informationsmatriser. Denna information finns "inskriven" i hjärnan, i likhet med datorns hårddisk, i form av neurosynaptiska förbindelser. Varje reaktion, varje vana och varje känsla har sitt eget "mönster" som bara är karakteristiskt för den. När hjärnan måste reagera eller aktivera en viss reaktion, oavsett om den hör till beteendet eller fysiologin, aktiverar den "mönstret" eller matrisen som motsvarar den. En del matriser formas under fostertillvaron, andra i barndomen.
De flesta matriser formas under hela vår livstid. Ju större individens livserfarenhet desto
fler informationsmatriser finns det i hjärnan. Många av våra beteendematriser, vårt sätt att reagera i olika situationer, grundläggs i barndomen. Individens förbindelse till sitt undermedvetna är som starkast då. Därför formas beteendematriserna lätt genom uppfostran. Informationsmatriser som är kopplade till händelser på det emotionella planet fastnar speciellt lätt i minnet. Om man bara en enda gång råkar skrämma ett barn, kan en rädslo eller fobimatris bildas. Senare i livet kan den aktiveras under liknande omständigheter och framkalla onödig rädsla. Vi memorerar också mycket bättre sådan information som är emotionellt färgad. Språkinlärning i lekform fungerar exempelvis mycket bättre - känslan öppnar "dörren" till det undermedvetna "på vid gavel" och låter informationen fästa bättre på hjärnans "hårddisk". Låt oss nu gå tillbaka till vår "modell". När vi skapar entankemodell för ett visst beteende, formar vi en neurosynaptisk matris som motsvarar det önskvärda beteendet. Den överförs sedan till det verkliga livet vid ett lämpligt tillfälle.
Om vi skall hålla en föreläsning eller tala inför publik, kan vi till att börja med forma en tankemodell för detta framträdande som återspeglar hur säkra vi är när vi talar, hur vi rör oss på podiet, hur vi tar pauser, osv. Om vi först skapar en sådan beteendematris i hjärnan, kommer vi sedan att hålla vår riktiga föreläsning på ett mycket bättre och säkrare sätt än om vi hade gjort det utan modell. För att säkra modellens hållbarhet använder vi ett särskilt "lim" - emotioner. Ju starkare emotionen är desto bättre och lättare kommer modellen sedan att förverkligas.
Det ligger mycket i det här. Vi formas mycket i vår barndom. Jag har t ex glömt vissa detaljer som varit jobbiga under mina tidigare tonår och även fram till tjugoårsåldern. Jag vet inte om jag placerat dem i något undermedvetet omedvetet fack nånstans bak i hjärnan men jag kan inte plocka fram dem. Detaljer som skrämt mig. I vissa situationer får jag panik utan att egentligen veta varför. Jag misstänker att det kan ha med dessa undangömda minnen att göra. Något som hotar mig. Som jag inte kan sätta ord på. Något att jobba på och med!
En av de effektivaste sättet att nå undermedvetna är "mental modellering". Betydelsen som ordet modellering syftar på i vårt fall är att vi i tankarna skall modellera situationer i vilka vi vill uppnå framgång. Och när det gäller hälsan, så kommer vi att modellera fysiologiska reaktioner och känsloförnimmelser.
Det kan liknas vid att bygga ett hus - vi startar med att tillverka en modell av huset. I vårt fall står modellen för en tankebild av det önskvärda beteendet som vi vill uppnå i verkligheten eller av det perfekta hälsotillståndet som vi vill åtnjuta. För att lättare kunna föreställa sig hur det färdiga huset skall bli skall vi börja med att tillverka en modell av träbitar.
När modellen är klar, skall vi använda den som mönster för vårt bygge. Träbitar skall limmas ihop för att föreställa ett riktigt hus. Men vad händer om du har köpt ett dåligt lim? Modellen faller sönder efter en viss tid. Så kan det också gå med vår tankemodell, om vi inte lyckas få tag på ett bra "lim". Vad menar vi med "lim" i fråga om en tankebild? Innan vi besvarar den frågan skall vi först ta itu med var i hjärnan informationen förvaras.
Detta är ytterst viktigt! INFORMATIONSMATRISER STYR VÅRA HJÄRNOR. Med information menas i detta fall våra reaktioner på omgivningen, våra vanor och vårt beteende i olika situationer. Förutom dem förvaras även våra fysiologiska och diverse andra kroppsliga reaktioner i hjärnan i form av informationsmatriser. Denna information finns "inskriven" i hjärnan, i likhet med datorns hårddisk, i form av neurosynaptiska förbindelser. Varje reaktion, varje vana och varje känsla har sitt eget "mönster" som bara är karakteristiskt för den. När hjärnan måste reagera eller aktivera en viss reaktion, oavsett om den hör till beteendet eller fysiologin, aktiverar den "mönstret" eller matrisen som motsvarar den. En del matriser formas under fostertillvaron, andra i barndomen.
De flesta matriser formas under hela vår livstid. Ju större individens livserfarenhet desto
fler informationsmatriser finns det i hjärnan. Många av våra beteendematriser, vårt sätt att reagera i olika situationer, grundläggs i barndomen. Individens förbindelse till sitt undermedvetna är som starkast då. Därför formas beteendematriserna lätt genom uppfostran. Informationsmatriser som är kopplade till händelser på det emotionella planet fastnar speciellt lätt i minnet. Om man bara en enda gång råkar skrämma ett barn, kan en rädslo eller fobimatris bildas. Senare i livet kan den aktiveras under liknande omständigheter och framkalla onödig rädsla. Vi memorerar också mycket bättre sådan information som är emotionellt färgad. Språkinlärning i lekform fungerar exempelvis mycket bättre - känslan öppnar "dörren" till det undermedvetna "på vid gavel" och låter informationen fästa bättre på hjärnans "hårddisk". Låt oss nu gå tillbaka till vår "modell". När vi skapar entankemodell för ett visst beteende, formar vi en neurosynaptisk matris som motsvarar det önskvärda beteendet. Den överförs sedan till det verkliga livet vid ett lämpligt tillfälle.
Om vi skall hålla en föreläsning eller tala inför publik, kan vi till att börja med forma en tankemodell för detta framträdande som återspeglar hur säkra vi är när vi talar, hur vi rör oss på podiet, hur vi tar pauser, osv. Om vi först skapar en sådan beteendematris i hjärnan, kommer vi sedan att hålla vår riktiga föreläsning på ett mycket bättre och säkrare sätt än om vi hade gjort det utan modell. För att säkra modellens hållbarhet använder vi ett särskilt "lim" - emotioner. Ju starkare emotionen är desto bättre och lättare kommer modellen sedan att förverkligas.
Det ligger mycket i det här. Vi formas mycket i vår barndom. Jag har t ex glömt vissa detaljer som varit jobbiga under mina tidigare tonår och även fram till tjugoårsåldern. Jag vet inte om jag placerat dem i något undermedvetet omedvetet fack nånstans bak i hjärnan men jag kan inte plocka fram dem. Detaljer som skrämt mig. I vissa situationer får jag panik utan att egentligen veta varför. Jag misstänker att det kan ha med dessa undangömda minnen att göra. Något som hotar mig. Som jag inte kan sätta ord på. Något att jobba på och med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar