Imorgon bär det av (igen)

Känns som man snart borde få vip-kort på motorvägen - eller på 45:an som vi oftast kör till andra sidan Sverige. Tydligen finns det inget sånt än. Man blir väl snarare bestraffad för att man väljer att ta bilen istället för tåget.. visst tåget skulle kunna varit smidigt. Det vill säga OM:

• Det hade avgått någotsånär i tid
• Det gick från dörr till dörr och man slapp transportera sig med bil emellan
• Man visste med sig att det skulle hinna fram i tid och inte få stopp på vägen
• Det kostade lite mindre än det gör idag
• Man inte behövde släpa på tonvis med packning och kånka på en situpbräda.. det blir lite much faktiskt 

Men men.. nån gång i framtiden kanske. När jag blir frisk och klarar av alla de här momenten.. Tills dess får vi ta bilen. O trökköra i fem timmar. Ser inte jättemycket fram emot det. Magen brukar inte direkt gilla de här resorna. Tvärtom. Den tar fetstryk och den är dålig nog som den är ändå. Men, jag tänker positivt i det här fallet: vi får träffa släkten i strängnäs, jag får prata med min läkare face to face och vem vet KANSKE lyckas jag övertyga honom om att låta mig testa interstim. Kanske har han kommit på nåt annat bra som kan hjälpa mig till operationen nästa år..

Är positiv till det här med operationen i alla fall. Jag menar inte själva operationen då, utan vad den förhoppningsvis kan hjälpa mig med. Tror jag kommer klara min viktuppgång, det känns så. Som jag jobbar på o får slänga brallor så.. kommer behöva en ny garderob - finns det bidrag till sånt?!! ;)

Nä, skämt åsido.. vikten går på rätt håll, men magen och ansiktet mår fan. Mer mat=mer ont=mer bråk i magen= mer skit i fejjan som inte gillar när magen mår såhär dåligt. Ond cirkel med andra ord.

Fick dock ett positivt samtal idag. Eller jag vet egentligen inte ifall det var positivt förrän de ringer igen. Från UMAS bäckenbottenavdelning i Malmö. Har talat med dem förr, men då kunde de inte hjälpa mig utan specialistvårdsremiss som går utanför landstinget.. det är ett av målen med läkarbesöket imorgon.. att få min läkare att hjälpa mig med sådant.. men jag tvivlar på att han kan det eftersom han bor i fel landsting redan från början.. men man ska aldrig säga aldrig?!! Denna kvinna jobbar i alla fall med interstim. Jag talde med henne då jag lyckades snuva fram hennes namn o kontaktuppgifter. Nu hade hon läst mitt mail (som jag skrev innan jag fick tag på henne på telefon) och ville ha mitt personnr.. skulle kolla vad de kunde göra o återkomma.. OJ vad jag blev paff.. Hann inte ens får ur mig frågan om vad de tänkte eller kunde göra eller vad tanken var.. så att säga. Så paff blev jag. Hade liksom lagt det där på is. Kanske har de bara inte kopplat att det är samma tjej de redan pratat med.. men det borde de ju göra.. hur ofta ringer någon med samma historia som också mailat liksom.. den som lever får se.

Imorgon bär det av i alla fall. Packning pågår, matsäck förberedd (så slipper vi stanna och äta på nåt skitställe där de ändå inte kan servera nåt jag klarar av att äta) klorna klippta (lukas) tuffes öron preparerade så mamma ska slippa tänka på det.. o så vips kom jag på att det är allhelgona till helgen.. eller halloween.. blir lite förvirrad här.. så många småttingar som redan sprungit omkring utklädda till diverse hemska monster o häxor.. eller vad det nu är de ska föreställa.. jag tror det är allhelgona till helgen i alla fall. Vore kul att spöka ut sig lite. Brinner trots allt för det där.. att få hoppa i en annan förpackning och vara någon annan för en dag. Får se om jag lyckas lösa det där.

Måste hitta något fint arrangemang att lägga vid min pappas grav också. Drömt många mardrömmar sista veckan. Kan nog ha att göra med att denna högtid närmar sig. Pappa vandrar ständigt i mina tankar. Men det finns perioder då han knatar på lite mer intenstivt. Såna här tillfällen hör till dem. Tiden läker inte alla sår. Men den gör dem lättare att leva med.