En förkortning som de flesta tjejer/kvinnor känner igen alldeles för väl. En otrevligt åkomma man lätt drar på sig när man är gravid. Urgh. Förra gången besvärades jag mycket av just UVI som spred sig till njurarna och orsakade en del sjukhusbesök. Den här gången tänkte jag att jag skulle vara lite förutseende så jag beställde hem Urilan så fort jag fick veta att jag hade bakterier i urinet (barnmorskan sa åt mig att det inte var någon fara, att det inte behövde behandlas om jag inte hade sammandragningar eftersom många kvinnor är bärare av dessa bakterier utan att ha några symtom). Hur som helst. Vi skulle ha noga koll pga min tidigare historia med njurarna. Jo tjena...
Grejen är ju den att jag har så fruktansvärt ont i magen JÄMT och under graviditeten har det varit ett rent helvete. Jag har svårt att skilja på vilken värk som kommer från vilket organ då allt liksom pressas samman men sista veckorna har det bara gått åt pipsvängen. Sökte alltså till mödravården igen och hade med mig urinprov som de lite skeptiskt gick med på att analysera. Hade jag rätt igen eller hade jag? Jovisst hade jag det. Trots lite tafatta försök att hålla skiten i schack med Urilan vart det same shit igen. De skrev alltså ut antibiotika eftersom man behandlar urinvägsinfektion olika på gravida och icke gravida. Eftersom jag var i Italien när detta hände dröjde det ytterligare en vecka innan jag kunde påbörja kuren som jag hade hoppats slippa. Det gjorde jag inte. Igår hade jag sån värk att jag höll på att krevera. Bestämde mig alltså för att ta de där tabletterna illa kvickt. Är nu inne på min fjärde tablett av femton innan de skall testa igen och känner mig i alla fall inte sämre om man bortser från att tarmen bubblat upp sig ännu mer då.... :-/ Vad ska man säga? Gå på magkänslan och lite för guds skull inte på din doktor. Får man säga så??? Äh, det var kanske dumt men ibland känns det faktiskt så. Man måste vara lite av sin egen läkare om man skall få den hjälp man behöver. Det går att klara sig undan många mediciner med hjälp av lite sunt förnuft. Dessvärre inte alla men de flesta som sagt.
Grejen är ju den att jag har så fruktansvärt ont i magen JÄMT och under graviditeten har det varit ett rent helvete. Jag har svårt att skilja på vilken värk som kommer från vilket organ då allt liksom pressas samman men sista veckorna har det bara gått åt pipsvängen. Sökte alltså till mödravården igen och hade med mig urinprov som de lite skeptiskt gick med på att analysera. Hade jag rätt igen eller hade jag? Jovisst hade jag det. Trots lite tafatta försök att hålla skiten i schack med Urilan vart det same shit igen. De skrev alltså ut antibiotika eftersom man behandlar urinvägsinfektion olika på gravida och icke gravida. Eftersom jag var i Italien när detta hände dröjde det ytterligare en vecka innan jag kunde påbörja kuren som jag hade hoppats slippa. Det gjorde jag inte. Igår hade jag sån värk att jag höll på att krevera. Bestämde mig alltså för att ta de där tabletterna illa kvickt. Är nu inne på min fjärde tablett av femton innan de skall testa igen och känner mig i alla fall inte sämre om man bortser från att tarmen bubblat upp sig ännu mer då.... :-/ Vad ska man säga? Gå på magkänslan och lite för guds skull inte på din doktor. Får man säga så??? Äh, det var kanske dumt men ibland känns det faktiskt så. Man måste vara lite av sin egen läkare om man skall få den hjälp man behöver. Det går att klara sig undan många mediciner med hjälp av lite sunt förnuft. Dessvärre inte alla men de flesta som sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar