Jag och antibiotika alltså.. de flesta som känner mig känner även till min inställning till antibiotikan. Jag gillar den inte. Den är bra i yttersta nödfall men den är inget jag tar lätt på. Inget jag tar till "för att vara på den säkra sidan". Skall jag knapra antibiotika skall det liksom vara berättigat. Vet inte hur jag skall förklara det men efter tre år på tetralysal i min ungdom då ingen förklarade det här med biverkningar för mig så har jag liksom sett baksidan av skiten. Vad som händer när den tillslut gör mer skada än nytta. Hur svårt det är att komma tillrätta med den rubbade tarmflora som blir kvar. Nåja, allt det där är väl old news nuför tiden. Då var det inte det. Något jag ångrat bittert.
Nu säger jag inte att antibiotika ALLTID är av ondo. Det är den inte. Ibland är den faktiskt nödvändig och ibland räddar den liv. MEN den är inget man skall ta alltför lätt på och inget man skall stoppa i sig utan att fundera både en och två gånger över om det faktiskt är nödvändigt. Antibiotikaresistens är ett stort problem idag och ett problem vi ännu inte sett närheten av en lösning på.
Hur som helst. Är inne på min näst sista dag av den korta kur jag fick mot den elaka graviditets UVI'n jag dragit på mig som inte ville ge med sig trots ihärdiga försök på annat sätt. Det började gå mot njurarna igen och då kände jag att enough is enough. Magen har dock sagt ifrån rejält och dagen har inte varit sådär vidare värst skön i kistan om man säger så. Känslan av att vara tokigt magsjuk och ändå inte kunna springa på dass normalt är inte jättespännande.
Blir till att proppa i mig massa snälla tarmbakterier och hoppas att de onda har dött när den här kuren är över. Hoppas att de snälla vinner striden mot de dåliga. Lite filosofiskt sådär ;-)
Nu säger jag inte att antibiotika ALLTID är av ondo. Det är den inte. Ibland är den faktiskt nödvändig och ibland räddar den liv. MEN den är inget man skall ta alltför lätt på och inget man skall stoppa i sig utan att fundera både en och två gånger över om det faktiskt är nödvändigt. Antibiotikaresistens är ett stort problem idag och ett problem vi ännu inte sett närheten av en lösning på.
Hur som helst. Är inne på min näst sista dag av den korta kur jag fick mot den elaka graviditets UVI'n jag dragit på mig som inte ville ge med sig trots ihärdiga försök på annat sätt. Det började gå mot njurarna igen och då kände jag att enough is enough. Magen har dock sagt ifrån rejält och dagen har inte varit sådär vidare värst skön i kistan om man säger så. Känslan av att vara tokigt magsjuk och ändå inte kunna springa på dass normalt är inte jättespännande.
Blir till att proppa i mig massa snälla tarmbakterier och hoppas att de onda har dött när den här kuren är över. Hoppas att de snälla vinner striden mot de dåliga. Lite filosofiskt sådär ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar