Var iväg på en långweekend med min make i förra veckan och kom hem i lördags. Vågade inte nämna det här eller någon annanstans, eftersom jag var så rädd att det skulle bli inställt i sista minuten på grund av mitt dåliga mående. Lite bad omen kan man säga. Det i kombination med en matstrejkande dotter som varit lite smårisig sista veckan var inte sådär jätteoptimalt precis. Stressen var på hög nivå och jag mådde inge vidare någonstans. Eftersom vi skulle lämna Olivia till min mamma och inte varit borta så länge (även om det "bara" rörde sig om fyra dagar totalt) så kändes det inte jättebra när hon betedde sig på det viset.
Det var inte förrän sista dagen (dagen innan vi skulle åka) som det faktiskt började verka som om att vi skulle komma iväg trots allt. Inte för att jag mådde speciellt mycket bättre, utan för att Olivia faktiskt började visa lite matlust igen. Det gav mig lite nytt hopp och vi beslutade oss för att om jag inte spydde under natten och Olivia var relativt lugn skulle vi försöka komma oss iväg... sagt och gjort. Vi packade våra väskor, maken körde ner hundarna till svärföräldrarna sent på kvällen och tidig morgon bar det iväg efter en relativt sömnlös men än dock spyfri natt för min del. Lillan var på bra humör när vi lämnade henne, mina mediciner gjorde ett ok jobb efter de förutsättningar vi hade och tja... det kunde varit värre.
Tyvärr blev både min mamma och Olivia dåliga under tiden vi var borta (Olivia samma dag vi kom hem, men stackars mamma blev dålig redan dygnet efter vi gett oss av) vilket inte var sådär jätteoptimalt. Tack och lov gick maten bra när vi var borta men det där har tyvärr slagit till igen, precis som vanligt när hon inte mår bra. Blev ingen vidare lång "återhämtning" med andra ord. Vardagen kom snabbt ikapp igen. MEN jag får ändå säga att trots att min mage mådde överjävligt de flesta av de dagar vi var borta och trots att jag bara sov två av fyra nätter där nere så var det ändå värt det! Så mycket positiv energi, så mycket härlig atmosfär och så gött att bara komma bort lite grann från hemmets väggar. Det kommer jag nog leva länge på oavsett... det kändes dessutom som om att det var betydligt längre än de fyra dagar det faktiskt var. Kanske för att vi utnyttjade dem så gott vi kunde, kanske för att vi visste att ta vara på dem bättre än de gånger vi varit ute och rest tidigare och varit borta bra mycket längre. Det var liksom ett tag sedan nu... Oavsett vilket det var en helt fantastisk resa med mina mått mätt. En resa vi behövde både jag och gubben!
Hemresan blev en smärre pers i och med att vi flög så tidigt och jag inte fick skött min mage som jag behövde, men det hade vi med i beräkningen från början. Smällen blev hårdare än jag hade tänkt mig och värken därefter men å andra sidan.. jag ångrar inte att vi åkte ändå. Det var så otroligt skönt att komma iväg några dagar och ladda inför en lång höst.
Maten var smått fantastisk. Passade mig utmärkt. Lite väl dyrt för att kunna njuta utan att behöva tänka lite extra, men vi var ju å andra sidan inte borta så många dagar. Glassen var också något alldeles speciellt. Det fanns alla sorter. Med och utan mjölk, med och utan soja.... vi såg till och med "dietglass med fibrer och stevia" - nej, jag smakade inte ;-)
Ett långt inlägg kanske men får det vara värt! :)
Det var inte förrän sista dagen (dagen innan vi skulle åka) som det faktiskt började verka som om att vi skulle komma iväg trots allt. Inte för att jag mådde speciellt mycket bättre, utan för att Olivia faktiskt började visa lite matlust igen. Det gav mig lite nytt hopp och vi beslutade oss för att om jag inte spydde under natten och Olivia var relativt lugn skulle vi försöka komma oss iväg... sagt och gjort. Vi packade våra väskor, maken körde ner hundarna till svärföräldrarna sent på kvällen och tidig morgon bar det iväg efter en relativt sömnlös men än dock spyfri natt för min del. Lillan var på bra humör när vi lämnade henne, mina mediciner gjorde ett ok jobb efter de förutsättningar vi hade och tja... det kunde varit värre.
Tyvärr blev både min mamma och Olivia dåliga under tiden vi var borta (Olivia samma dag vi kom hem, men stackars mamma blev dålig redan dygnet efter vi gett oss av) vilket inte var sådär jätteoptimalt. Tack och lov gick maten bra när vi var borta men det där har tyvärr slagit till igen, precis som vanligt när hon inte mår bra. Blev ingen vidare lång "återhämtning" med andra ord. Vardagen kom snabbt ikapp igen. MEN jag får ändå säga att trots att min mage mådde överjävligt de flesta av de dagar vi var borta och trots att jag bara sov två av fyra nätter där nere så var det ändå värt det! Så mycket positiv energi, så mycket härlig atmosfär och så gött att bara komma bort lite grann från hemmets väggar. Det kommer jag nog leva länge på oavsett... det kändes dessutom som om att det var betydligt längre än de fyra dagar det faktiskt var. Kanske för att vi utnyttjade dem så gott vi kunde, kanske för att vi visste att ta vara på dem bättre än de gånger vi varit ute och rest tidigare och varit borta bra mycket längre. Det var liksom ett tag sedan nu... Oavsett vilket det var en helt fantastisk resa med mina mått mätt. En resa vi behövde både jag och gubben!
Hemresan blev en smärre pers i och med att vi flög så tidigt och jag inte fick skött min mage som jag behövde, men det hade vi med i beräkningen från början. Smällen blev hårdare än jag hade tänkt mig och värken därefter men å andra sidan.. jag ångrar inte att vi åkte ändå. Det var så otroligt skönt att komma iväg några dagar och ladda inför en lång höst.
Maten var smått fantastisk. Passade mig utmärkt. Lite väl dyrt för att kunna njuta utan att behöva tänka lite extra, men vi var ju å andra sidan inte borta så många dagar. Glassen var också något alldeles speciellt. Det fanns alla sorter. Med och utan mjölk, med och utan soja.... vi såg till och med "dietglass med fibrer och stevia" - nej, jag smakade inte ;-)
Ett långt inlägg kanske men får det vara värt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar