torsdag 22 augusti 2013

Jaaa! Något händer :)

Hade ännu ett missat samtal på mobilen när jag kom tillbaks från hundpromenaden imorse. Hundpromenaden som slutade med ännu ett tokhuggtoamagebesök med kallsvettningar och svimningskänslor. Hur som helst. Ett bra missat samtal eftersom det gick att se vem det var som ringt. Bakterieläkaren! Yes! Insåg att det kunde vara viktigt för mig så jag ringde upp mottagningen men han satt upptagen med patient. Korkade jag hade missat att han lämnat meddelande på mitt mobilsvar :-/ Jag och teknik!!! Jag säger bara det. Icke kompatibla. Inte vad gäller den nyare (förmodligen gammal redan, men i min värld så...) androidhistorier i alla fall. Tacka vet jag gamla vanliga hederliga knappsatstelefoner utan sån där joxig dispaly som visar alldeles för mycket. 

Hur som helst. Han hade pratat in att han försöker nå mig igen under dagen, vilket han också gjorde. Lite ovanligt för att vara läkare i min värld må jag säga. Den här läkaren har ju överträffat både sig själv och mig flera gånger om. Han ringer utan avtalad tid, han ringer på avtalad tid och han ringer upp igen om jag mot förmodan missat samtalet. Jises! Vilken skola har han gått i? Den som faktiskt talar om att patienten också har ett värde? Vad vet jag, men jag gillar det! :) 

Det är lite go i den här läkaren, det måste jag säga. Fick tag på sköterskorna på Huddinge och även om han inte fick några klara besked om vilket datum jag får göra smartpill (jag blir bland de första på Huddinge, bra eller dåligt - jag vet inte jag.. skrämmande?) så bestämde vi i alla fall ett preliminärt datum för den första bakterieimplantationen som sker i mitten av oktober. Känns på något sätt gött att ha ett datum. Nu vet jag vad jag har att spela med. Kan planera den närmsta framtiden lite. Det gillar jag. Planering är a och o i min värld. Nu är det bara att hoppas att detta blir bra också. Att det leder till en lite mer varaktig förbättring och att bakterierna som frodas i min mage bestämmer sig för att ge utrymmer för de lite snällare kompisarna som förhoppningsvis ser till att sluta kriga i min tarm. 


2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Eller hur! :) Nu är det bara att hålla tummar och tår för att saker och ting går vägen och att de små rackarna bestämmer sig för att sluta fred i min mage! :)

      Radera