söndag 28 juli 2013

Underbart är kort

Som rubriken säger: Underbart ÄR kort. I alla fall i de flesta fall. Ok, kanske inte när det gäller barn, äktenskap eller livet i det stora hela men när det gäller såna här små lyckorus som man ibland drabbas av. De varar oftast bara för en kort stund. Så även den här gången. Det tragiska i sammanhanget är att lyckoruset den här gången kom av att vi fick tillbaks vårt vatten i kranen. Vilken känsla! Den där första duschen efter två dygn utan var helt fantastiskt underbar. Ja, precis så bra var den faktiskt.

Men.. lyckan var kortvarig. Så arg på mig själv. Funderade igår på om jag skulle ta en dusch på kvällen "just in case" men var trött och intalade mig själv att inte vara så nojjig. Klart vi inte blir av med vattnet IGEN! Det har ju varit borta i två omgångar på tre dagar varav den längsta i ett dygn. Klart de fixat läckan nu vi hade ju haft vatten sedan tidig morgon - om än grumligt och äckligt sådant. Dricksvattnet hämtade vi fortfarande från vattendunkar. Jag borde dock litat på min intuition och tro mig, nästa gång gör jag det. Vattnet försvann nämligen inatt igen. När jag skulle gå på toa imorse fanns det knappt en droppe.

Nu har de lovat att vattnet skall vara tillbaks innan klockan tolv och gubbarna jobbar på samma ställe som i fredags och lördags. Jag tror dem inte längre. Jag litar inte på dem. Inte på att vattnet är tillbaks till tolv i alla fall. Informationen från kommunens sida SUGER. Den finns inte. De kommer att få höra det här. Vi kommer skicka en räkning också. En räkning på en jäkla massa luft i ledningen när vattnet kommer tillbaks som vi får betala för. Det plus vatten som är obrukbart att använda till att dricka. Sen en massa merkostnader som följer dem...    det är nu tredje dagen av fyra som vi är utan vatten. Mitt i högsommaren. Det är inte ok. Med en tarm som redan är åt skogen (återhämtade sig något igår men nu är det kört igen) blir det inte bättre av att ha det såhär. Det ställer till det för "normala" människor (vad säger det om mig?) så hur är det då inte för oss tarmsjuka som behöver springa på dass femtioelva gånger för att känna oss någorlunda ok för dagen? Ett elände. Har nu skrivit ett fett klagomål direkt på kommunens hemsida, men jag tänker inte nöja mig där. Nej, de kommer få höra det här när de är tillbaks från ledigheten imorgon. Budget? My arse. Enough is enough.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar