Fick ett mail från en tjej som läst min blogg igår (tack Mikaela för att du delade med dig, du vet vem du är!) och det där mailet gjorde verkligen min dag. Fick mig att tro att jag faktiskt kan göra någon skillnad. Även om jag fortfarande har en lång väg kvar till förbättring å mina egna vägar så att säga så är det alltid roligt att höra att man genom att skriva om sina erfarenheter faktiskt kan hjälpa andra i sin kamp att må lite bättre. Blir glad för alla såna här mail jag får som faktiskt får mig att känna att bloggen har en mening. Bortom allt gnäll och allt kämperi. Det finns andra därute som kan dra lite nytta av den. Det gör mig glad :)
Har fått många andra fina mail också på sistone. Kanske inte fullt lika positiva utan snarare en rad livsöden som gör mig ledsen i själen när jag läser dem - men även dessa mail ger mig i alla fall en liten kick att fortsätta skriva. Kan jag hjälpa någon annan, om så bara lite lite grann att komma på fötter eller åtminstone hitta tillbaks till det där kämperiet och hoppet igen så är det SÅ värt det. Verkligen.
Har själv haft det lite motigt på "Bli bättre fronten" på sistone som de flesta av er (som följt bloggen) vet. Men det gäller ju (som jag råder alla andra) att inte ge upp. Oavsett hur illa jag mår kan jag ju alltid må lite sämre eller hur?! Bättre också för den delen och det är ju dit jag vill komma! Har haft några härliga dagar med bad, grill och skratt tillsammans med min fina familj (nä, magen har inte varit härlig- men ändå!) och lite roliga planer framöver som gör att den där kämparandan börjar hitta tillbaks igen. Skall tala med min läkare i Kungälv imorgon och är väl lite nervig inför det samtalet (som alltid när det gäller den typen av samtal, det står så mycket på spel och man har så kort tid på sig!). Rädd att missa hälften av det jag vill ha sagt och rädd att han skall vara stressad när han ringer och inte ta sig den tid jag behöver för att få fram allt jag vill ha fram. Han brukar å andra sidan ta sig tid så det skall nog ordna sig. Om han bara ringer vill säga.
Tuffe däremot är jag lite smått bekymrad över. Ja, Tuffe min äldsta vovve. Han vill inte äta och beter sig inte som vanligt. Åska?! Det hänger i luften hela tiden och det har ju åskat en del på sistone... han har inte varit sig själv sedan det började. Samma visa varje gång och nu har det ju liksom lyckats dröja sig kvar. Det gör mig orolig som sagt. Sommaren är inte hans bästa tid... när han inte äter kräks han av magsyran, sen mår han illa, sen vill han inte äta pga det och så är snurren igång igen.. :(
Har fått många andra fina mail också på sistone. Kanske inte fullt lika positiva utan snarare en rad livsöden som gör mig ledsen i själen när jag läser dem - men även dessa mail ger mig i alla fall en liten kick att fortsätta skriva. Kan jag hjälpa någon annan, om så bara lite lite grann att komma på fötter eller åtminstone hitta tillbaks till det där kämperiet och hoppet igen så är det SÅ värt det. Verkligen.
Har själv haft det lite motigt på "Bli bättre fronten" på sistone som de flesta av er (som följt bloggen) vet. Men det gäller ju (som jag råder alla andra) att inte ge upp. Oavsett hur illa jag mår kan jag ju alltid må lite sämre eller hur?! Bättre också för den delen och det är ju dit jag vill komma! Har haft några härliga dagar med bad, grill och skratt tillsammans med min fina familj (nä, magen har inte varit härlig- men ändå!) och lite roliga planer framöver som gör att den där kämparandan börjar hitta tillbaks igen. Skall tala med min läkare i Kungälv imorgon och är väl lite nervig inför det samtalet (som alltid när det gäller den typen av samtal, det står så mycket på spel och man har så kort tid på sig!). Rädd att missa hälften av det jag vill ha sagt och rädd att han skall vara stressad när han ringer och inte ta sig den tid jag behöver för att få fram allt jag vill ha fram. Han brukar å andra sidan ta sig tid så det skall nog ordna sig. Om han bara ringer vill säga.
Tuffe däremot är jag lite smått bekymrad över. Ja, Tuffe min äldsta vovve. Han vill inte äta och beter sig inte som vanligt. Åska?! Det hänger i luften hela tiden och det har ju åskat en del på sistone... han har inte varit sig själv sedan det började. Samma visa varje gång och nu har det ju liksom lyckats dröja sig kvar. Det gör mig orolig som sagt. Sommaren är inte hans bästa tid... när han inte äter kräks han av magsyran, sen mår han illa, sen vill han inte äta pga det och så är snurren igång igen.. :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar