Har inte varit inne på bloggen idag. Inte förrän nu vill säga. Brukar annars hinna med något inlägg nästan varje dag (bortsett från de dagar jag befinner mig någon annanstans). Dock inte idag. Det var Olivias dopdag tillsammans med kusinen Hampus och morgonen började väl sådär.. inte hennes bästa dag (ganska grinig och väldigt hungrig - hela tiden!) hon sov bort mer eller mindre hela dagen igår så vi anade nästan att det skulle bli på det sättet.. och dagen till ära var min mage naturligtvis katastrofal. Började inte bra alls.
Ändtarmen krampade, inget ville ut.. fem resulax och en relaxit senare var den totala katastrofen ett faktum både i och utanpå magen. Det bäddade liksom för hur resten av dagen skulle bli.. dessutom hade jag nästan glömt bort att vi inte hade fixat något särskilt till de som var laktosintoleranta (eftersom jag själv inte äter mjölk men tänkte att jag tar ju bröd och frukt/grönt istället som finns på plankorna redan..) och tillbehören bestod av potatissallad.. så det var bara till att ställa sig o koka pasta.. vilket jag gjorde.. men det hade jag nog egentligen inte behövt eftersom det knappt verkade som någon rört den när dopkalaset tillslut var över. Jaja, det blir mycket pasta till maken i veckan! Kanske till en stackars mor också när hon kommer på lunchbesök.. ;)
Själva dopet gick dock bra även om jag tycker det är lite jobbigt det där med kyrkan. En fin tradition och ett sätt att liksom fira Olivia. Hon skötte sig dessutom exemplariskt liksom hennes kusin Hampus. Ingen av dem brast ut i gråt under cermonin och de kunde inte gått bättre på den fronten. Dock tog det vid senare, när hon liksom tröttnat på allt folk och buller (antar jag?) då hon blev rejält grinig och visade sig från sin mer högljudda sida. Väl hemma igen fortsatte hon i den stilen och där är vi även nu.. den mer högljudda sidan.. hon visar att hon lever ;) Antar att det kan bli en jobbig kväll, Men det får det vara värt.. hon har skött sig ypperligt och vad kan man vänta sig av en 2 månaders bebis? Magen däremot.. är total katastrof.. men inte heller där var väl annat att vänta?
Ändtarmen krampade, inget ville ut.. fem resulax och en relaxit senare var den totala katastrofen ett faktum både i och utanpå magen. Det bäddade liksom för hur resten av dagen skulle bli.. dessutom hade jag nästan glömt bort att vi inte hade fixat något särskilt till de som var laktosintoleranta (eftersom jag själv inte äter mjölk men tänkte att jag tar ju bröd och frukt/grönt istället som finns på plankorna redan..) och tillbehören bestod av potatissallad.. så det var bara till att ställa sig o koka pasta.. vilket jag gjorde.. men det hade jag nog egentligen inte behövt eftersom det knappt verkade som någon rört den när dopkalaset tillslut var över. Jaja, det blir mycket pasta till maken i veckan! Kanske till en stackars mor också när hon kommer på lunchbesök.. ;)
Själva dopet gick dock bra även om jag tycker det är lite jobbigt det där med kyrkan. En fin tradition och ett sätt att liksom fira Olivia. Hon skötte sig dessutom exemplariskt liksom hennes kusin Hampus. Ingen av dem brast ut i gråt under cermonin och de kunde inte gått bättre på den fronten. Dock tog det vid senare, när hon liksom tröttnat på allt folk och buller (antar jag?) då hon blev rejält grinig och visade sig från sin mer högljudda sida. Väl hemma igen fortsatte hon i den stilen och där är vi även nu.. den mer högljudda sidan.. hon visar att hon lever ;) Antar att det kan bli en jobbig kväll, Men det får det vara värt.. hon har skött sig ypperligt och vad kan man vänta sig av en 2 månaders bebis? Magen däremot.. är total katastrof.. men inte heller där var väl annat att vänta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar