Så var det över för den här gången. Eller ja, den första biten. Den där som handlar om att skära upp, sätta dit och sy igen. Resten, återhämtning och se hur allt funkar, den är kvar. Den där lite längre biten som inte är lika snabbt avklarad.
Blev lite chockad först när vi kom till Östra i Onsdags. Fick veta att jag skulle få en annan kirurg än den jag blivit informerad om och träffat tidigare. En betydligt nyare i gamet om man säger så. Med tanke på att dessa operationer inte är supervanliga i det här länet så kände jag mig inte direkt tryggare. Jag som redan var orolig och hade dåliga vibbar från start. Kändes väl lite bättre när jag fick veta att den "gamle" kirurgen också skulle vara med, men ändå. Jag kan tycka att man kan informera om sådant här i förväg. Det är ju inte så att man får reda på det samma morgon precis...
Hur som. När den biten var avklarad fick jag vänta, vänta och vänta lite till. Typ en och en halv timme innan det var dags pga något möte de skulle ha. Själva operationen tog lite längre tid än de hade planerat eftersom det var svårt att hitta rätt nerv och svårt att undgå fotpåverkan. Något som de misslyckades med rejält sist. Den här gången verkade de i alla fall hitta rätt nerv, eller det kändes på bättre sätt när de testade och utan att foten var med i bilden. Om det ger rätt respons och effekt eller inte återstår att se... Det är ingen som vet. Jag verkar vara rätt ensam om att ha sns på den här indikationen i Göteborg... jag kan bara hoppas att utfallet blir bättre än innan och inte sämre eller på samma nivå. Det hade känts förjävligt.
Vaknade med hemska smärtor efter operationen. Kändes som någon kört upp ett stålrör med ström i arslet på mig. Låg bara och skakade okontrollerat. Detta noterades såklart av personalen på uppvaket och de ville först bädda in mig i massa täcken och när detta inte hjälpte och de insåg att det var smärta som orsakade skakningarna ville de ha i mig morfin. Jag ville såklart inte ha morfin eftersom jag blir så dålig av det och det får min tarm att stanna av. Förklarade att detta inte var operationssmärtor utan kändes som om att det var dosan som var på alldeles för högt och på fel ställen. De ville dock inte lyssnar på det örat utan ringde narkosen som sa samma sak: jag skulle ha morfin. Mig ville de inte lyssna på. Gav mig morfin med andra ord och inte fasen hjälpte det. Inte ett skit. Låg där och fortsatte skaka med hemska smärtor. En och en halv timme senare kom de ner från labbet med representant från medtronic. Som tur var lyssnade i alla fall han på mig och beslutade kolla min dosa. Visst var den på. På hög styrka och fel inställningar. Minuten han slog av den avtog smärtan. Tack och lov för det. Men fan för att de aldrig kan lyssna. Blir så trött.
Morfinet tog hårt och hela grejen blev en liten pers. Det räcker så väl med den från själva operationen kan jag tycka. Nu är jag i alla fall hemma och har varit det sen i onsdags kväll. Gick lite för långt igår och det känns idag. Ibland vill hjärnan mer än kroppen. Nu kan jag bara hålla tummar och tår för att det vänder och går på rätt håll. Det måste ju vara min största förhoppning.
Blev lite chockad först när vi kom till Östra i Onsdags. Fick veta att jag skulle få en annan kirurg än den jag blivit informerad om och träffat tidigare. En betydligt nyare i gamet om man säger så. Med tanke på att dessa operationer inte är supervanliga i det här länet så kände jag mig inte direkt tryggare. Jag som redan var orolig och hade dåliga vibbar från start. Kändes väl lite bättre när jag fick veta att den "gamle" kirurgen också skulle vara med, men ändå. Jag kan tycka att man kan informera om sådant här i förväg. Det är ju inte så att man får reda på det samma morgon precis...
Hur som. När den biten var avklarad fick jag vänta, vänta och vänta lite till. Typ en och en halv timme innan det var dags pga något möte de skulle ha. Själva operationen tog lite längre tid än de hade planerat eftersom det var svårt att hitta rätt nerv och svårt att undgå fotpåverkan. Något som de misslyckades med rejält sist. Den här gången verkade de i alla fall hitta rätt nerv, eller det kändes på bättre sätt när de testade och utan att foten var med i bilden. Om det ger rätt respons och effekt eller inte återstår att se... Det är ingen som vet. Jag verkar vara rätt ensam om att ha sns på den här indikationen i Göteborg... jag kan bara hoppas att utfallet blir bättre än innan och inte sämre eller på samma nivå. Det hade känts förjävligt.
Vaknade med hemska smärtor efter operationen. Kändes som någon kört upp ett stålrör med ström i arslet på mig. Låg bara och skakade okontrollerat. Detta noterades såklart av personalen på uppvaket och de ville först bädda in mig i massa täcken och när detta inte hjälpte och de insåg att det var smärta som orsakade skakningarna ville de ha i mig morfin. Jag ville såklart inte ha morfin eftersom jag blir så dålig av det och det får min tarm att stanna av. Förklarade att detta inte var operationssmärtor utan kändes som om att det var dosan som var på alldeles för högt och på fel ställen. De ville dock inte lyssnar på det örat utan ringde narkosen som sa samma sak: jag skulle ha morfin. Mig ville de inte lyssna på. Gav mig morfin med andra ord och inte fasen hjälpte det. Inte ett skit. Låg där och fortsatte skaka med hemska smärtor. En och en halv timme senare kom de ner från labbet med representant från medtronic. Som tur var lyssnade i alla fall han på mig och beslutade kolla min dosa. Visst var den på. På hög styrka och fel inställningar. Minuten han slog av den avtog smärtan. Tack och lov för det. Men fan för att de aldrig kan lyssna. Blir så trött.
Morfinet tog hårt och hela grejen blev en liten pers. Det räcker så väl med den från själva operationen kan jag tycka. Nu är jag i alla fall hemma och har varit det sen i onsdags kväll. Gick lite för långt igår och det känns idag. Ibland vill hjärnan mer än kroppen. Nu kan jag bara hålla tummar och tår för att det vänder och går på rätt håll. Det måste ju vara min största förhoppning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar