Så kom det då äntligen. Samtalet jag väntat på under hela våren. Ända sen i januari. Det där samtalet som jag inte räknat med eftersom jag blivit förvissad om att jag inte skulle få någon operation innan sommaren. Senast för två veckor sedan då jag sist talade med operationskoordinatorn. Då fanns inget ljus i tunneln som hon uttryckte sig.
I onsdags hade ljuset tydligen infunnit sig trots allt för då kom samtalet som jag nu kanske helst inte hade velat få. Jag hade ju ställt in mig på att vänta på op tills efter sommaren och planerat den därefter. Plötsligt har jag fått en tid om tre veckor och alla planer kastades omkull. På gott och ont såklart men just nu är det ångesten som liksom tar lite överhand. Jag får skriva mer om det senare.
I onsdags hade ljuset tydligen infunnit sig trots allt för då kom samtalet som jag nu kanske helst inte hade velat få. Jag hade ju ställt in mig på att vänta på op tills efter sommaren och planerat den därefter. Plötsligt har jag fått en tid om tre veckor och alla planer kastades omkull. På gott och ont såklart men just nu är det ångesten som liksom tar lite överhand. Jag får skriva mer om det senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar