Det har varit några jobbiga veckor här hemma. Först vattkoppor på stora tjejen och när de väl lagt sig började lilleman att snora. Rejält. Som en kran typ. Dagen efter började stora tjejen hosta som en tok. Hostade så hon kräktes dagen därpå. Kalas. Kändes lite som om att det hade räckt med en omgång vattkoppor på lilleman också. Väntar liksom bara på att de ska braka loss även hos honom.
Han har inte börjat klia än och varenda prick han fått har jag velat tolka som en start till vattkoppor även hos honom. Ställt in tredje bokningen vi gjort på hotellnatt och restaurang för mig och maken. Verkar inte vara meningen att vi ska komma iväg någonstans. Lite lugn och ro och vila utan en massa oro hade suttit rätt fint. Bara få tänka på sig själv en liten stund och slippa all planering femtioelva timmar fram för alla familjens medlemmar. Samtidigt ska jag inte klaga. Olivias vattkoppor, om man bortser från de två jobbigaste dygnen, var rätt milda. Kunde varit betydligt värre. Tycker bara den här förkylningen som följt varit så förbaskat onödig. Hade klarat oss bra utan den. Samlat lite krafter inför nästa omgång.
Sjukdomar till trots har det varit en fin vecka rent vädermässigt och vi har spenderat den utomhus så gott vi kunnat. Mycket lekplats, mycket trädgård och några besök till trädgårdshandlaren har det blivit också. Lillen springer som aldrig förr (oj vad fort det gick när han väl tagit sina första steg och vågat släppa väggen!) och här hemma jagar vi mest hela tiden. Han är duktig på att hitta saker som inte är lämpade för en ettåring...
Det jobbigaste med hela den här resan har nog varit att jag fått tillbaks den där eländiga fissuren som håller på att ta kål på mig. Magen har rent generellt varit överjävlig sista tiden och de senaste två veckorna med sjukdomar har inte varit något undantag. Tvärtom. Ont. Ont och ont igen. För många medel, för mkt stress och för lite lugn och ro och möjlighet att ta hand om kroppen på det vis jag behöver för att få det att gå ihop rent fysiskt. Det har resulterat i nya sprickor, ännu mer smärta och ännu svårare att få något igenom tarmen. Den här biten är verkligen avskyvärd och jag har inte haft den sedan lillen föddes. Hade väl inte trott jag skulle drabbas av eländet nu heller... men tydligen var jag inte tillräckligt försiktig. Det har sitt pris och det gör förbannat ont. Den här smärtan är faktiskt rätt svår att beskriva, men de som drabbats vet precis vad jag pratar om.
Hur som helst. Vattkopporna borde väl rimligtvis dyka upp på lillen inom någon dag eller två. Har han klarat sig vore det ett smärre mirakel för han har i princip suttit i regnet av virus och bacillusker senaste två veckorna. Vore rätt skönt att få eländet överstökat här och nu. Slippa tänka vidare på det sen. När vi ändå är inne i sjuksvängen så att säga...
Han har inte börjat klia än och varenda prick han fått har jag velat tolka som en start till vattkoppor även hos honom. Ställt in tredje bokningen vi gjort på hotellnatt och restaurang för mig och maken. Verkar inte vara meningen att vi ska komma iväg någonstans. Lite lugn och ro och vila utan en massa oro hade suttit rätt fint. Bara få tänka på sig själv en liten stund och slippa all planering femtioelva timmar fram för alla familjens medlemmar. Samtidigt ska jag inte klaga. Olivias vattkoppor, om man bortser från de två jobbigaste dygnen, var rätt milda. Kunde varit betydligt värre. Tycker bara den här förkylningen som följt varit så förbaskat onödig. Hade klarat oss bra utan den. Samlat lite krafter inför nästa omgång.
Sjukdomar till trots har det varit en fin vecka rent vädermässigt och vi har spenderat den utomhus så gott vi kunnat. Mycket lekplats, mycket trädgård och några besök till trädgårdshandlaren har det blivit också. Lillen springer som aldrig förr (oj vad fort det gick när han väl tagit sina första steg och vågat släppa väggen!) och här hemma jagar vi mest hela tiden. Han är duktig på att hitta saker som inte är lämpade för en ettåring...
Det jobbigaste med hela den här resan har nog varit att jag fått tillbaks den där eländiga fissuren som håller på att ta kål på mig. Magen har rent generellt varit överjävlig sista tiden och de senaste två veckorna med sjukdomar har inte varit något undantag. Tvärtom. Ont. Ont och ont igen. För många medel, för mkt stress och för lite lugn och ro och möjlighet att ta hand om kroppen på det vis jag behöver för att få det att gå ihop rent fysiskt. Det har resulterat i nya sprickor, ännu mer smärta och ännu svårare att få något igenom tarmen. Den här biten är verkligen avskyvärd och jag har inte haft den sedan lillen föddes. Hade väl inte trott jag skulle drabbas av eländet nu heller... men tydligen var jag inte tillräckligt försiktig. Det har sitt pris och det gör förbannat ont. Den här smärtan är faktiskt rätt svår att beskriva, men de som drabbats vet precis vad jag pratar om.
Hur som helst. Vattkopporna borde väl rimligtvis dyka upp på lillen inom någon dag eller två. Har han klarat sig vore det ett smärre mirakel för han har i princip suttit i regnet av virus och bacillusker senaste två veckorna. Vore rätt skönt att få eländet överstökat här och nu. Slippa tänka vidare på det sen. När vi ändå är inne i sjuksvängen så att säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar