Blir så trött... det har varit en smått hektisk dag idag. På alla plan så att säga. Pratade med min sjuskrivande läkare idag och var som vanligt smått stressad över det samtalet. Mest över att man måste gå och passa telefonen hela tiden och att läkarna alltid lyckas ringa när det är som minst lägligt. Som när man är på toa exempelvis eller när barnen skriker... idag var det ett helt ok tillfälle, om man bortser från Olivias leksakskanin som gick på högvarv här hemma och störde samtalet en del.
Däremot blev det (återigen) fel i intyget. Kollade på FK´s hemsida för en stund sedan, då jag tagit för vana att göra detta eftersom det så ofta blir så fel... mycket riktigt. Återigen. Fel datum, fel ruta ikryssad och en del felaktig information. Arrghhh... jag blir så trött. Snacka om stressade läkare. Vi pratar om en och samma sak och ändå kan det inte bli rätt? Samma fel som förra gången och som FK tjafsade om. Same shit. Once again. Blir till att ringa gastrosköterskan imorgon och be henne säga åt läkaren att rätta till detta innan FK börjar strula igen. Hade önskat slippa den biten den här gången, men det var uppenbarligen att hoppas på för mycket.
Lilleman har haft en kräk och bajdag idag dessutom. Dessa har tajmat mindre lägligt, men vad ska man göra. Det är bara att gilla läget och prioritera. Den stackars magen får komma i andra hand. Det blir som det blir. Ibland går det åt skogen. Ibland löser det sig ändå,.
Däremot blev det (återigen) fel i intyget. Kollade på FK´s hemsida för en stund sedan, då jag tagit för vana att göra detta eftersom det så ofta blir så fel... mycket riktigt. Återigen. Fel datum, fel ruta ikryssad och en del felaktig information. Arrghhh... jag blir så trött. Snacka om stressade läkare. Vi pratar om en och samma sak och ändå kan det inte bli rätt? Samma fel som förra gången och som FK tjafsade om. Same shit. Once again. Blir till att ringa gastrosköterskan imorgon och be henne säga åt läkaren att rätta till detta innan FK börjar strula igen. Hade önskat slippa den biten den här gången, men det var uppenbarligen att hoppas på för mycket.
Lilleman har haft en kräk och bajdag idag dessutom. Dessa har tajmat mindre lägligt, men vad ska man göra. Det är bara att gilla läget och prioritera. Den stackars magen får komma i andra hand. Det blir som det blir. Ibland går det åt skogen. Ibland löser det sig ändå,.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar