Hu. Min mage har verkligen total ballat ur på sistone. Som om den inte hade gjort det för länge sen :-/ Sista tiden har dock varit ren och skär katastrof, speciellt efter antibiotikakurerna och allt skit de medfört. Har vaknat runt kvart över tre, halv fyra varje natt (eller räknas det som morgon?) på grund av att tarmen spränger så. Försökt massera men inte lyckats flytta på något, bara fått det att skvalpa runt. Medlen jag tar till har bara ökat och tarmen värker. Det gör ont i princip överallt just nu. Jag kan inte klaga på foglossningar, men om det är något jag kan klara på så är det magsmärtor. Ursäkta om jag låter gnällig, men jag känner lite att jag får lov att vara det just nu. Ingenting, verkligen ingenting fungerar.
Tog beslutet imorse efter fyra dygn med konstant sprängvärk att testa att stänga av min SNS några dagar för att se vad som händer. OM något händer alls. Den stimulerar helt klart inte som den ska just nu och det vore intressant att se om den snarare gjort att det låst sig ännu mer. Jag tvivlar väl på att det är så men jag hoppas i mitt stilla sinne att det kan vara så. För att bli av med lite värk. Just här och nu. Utan att behöva ta till ännu mer medicin som ändå inte hjälper. Det står i alla fall klart att den inte gör vad den gjorde innan jag blev gravid, att läget gradvis bara blivit sämre och sämre och att tarmen definitivt inte ligger i ett läge som gynnar vare sig mig eller min sjukdom. Bebis verkar ha plats i alla fall men gillar väl inte direkt min magmassage. Jag hoppas att det här eländet vänder snart, men som barnmorskan sa: vi ska väl inte vara alltför optimistiska. Ta en dag i taget. Babysteps. Det kommer något gott av det tillslut i alla fall och när den här resan är över hoppas jag att anatomin i kroppen förändrats till det bättre. Time will tell...
Tog beslutet imorse efter fyra dygn med konstant sprängvärk att testa att stänga av min SNS några dagar för att se vad som händer. OM något händer alls. Den stimulerar helt klart inte som den ska just nu och det vore intressant att se om den snarare gjort att det låst sig ännu mer. Jag tvivlar väl på att det är så men jag hoppas i mitt stilla sinne att det kan vara så. För att bli av med lite värk. Just här och nu. Utan att behöva ta till ännu mer medicin som ändå inte hjälper. Det står i alla fall klart att den inte gör vad den gjorde innan jag blev gravid, att läget gradvis bara blivit sämre och sämre och att tarmen definitivt inte ligger i ett läge som gynnar vare sig mig eller min sjukdom. Bebis verkar ha plats i alla fall men gillar väl inte direkt min magmassage. Jag hoppas att det här eländet vänder snart, men som barnmorskan sa: vi ska väl inte vara alltför optimistiska. Ta en dag i taget. Babysteps. Det kommer något gott av det tillslut i alla fall och när den här resan är över hoppas jag att anatomin i kroppen förändrats till det bättre. Time will tell...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar