Har varit ganska flitig för att vara jag på sistone. Huset (vissa delar iaf) är i mer eller mindre akut behov av målning vilket vi upptäckte lite för sent nu in på hösten. Började måla altanräcket redan i början av sommaren, men hade vi insett vilket behov av målning fönstren stod inför hade vi klart ändrat våra prioriteringar. Räcket tog trots allt en jäklans massa tid. Semester. Tre lager för att dölja den tidigare färgen tog på krafterna så att säga!
Har dock bestämt mig för att de här fönsterprojektet skall bli klart och har väl kört över kroppen lite för mycket till förmån för att de ska bli klara. Bra för huset, mindre bra för kroppen -och knoppen! Eller ja, knoppen är ju glad att saker och ting blir gjorda men kroppen säger ifrån. Sjukt trött ända in i benmärgen känns det som. Lägger all tid jag kan på målning nu eftersom jag känner att jag har tiden lite emot mig. Det är höst, det är fuktigt ute och det blir mörkt fort. När maken kommer hem är det näst intill försent att måla. Ligger alltså en stor del på mig för att vi skall hinna få det klart. Gillar det inte, det där "måstet" (har iof bestämt att det är ett måste själv men ändå) som hänger över mig. Svårt att lyssna på kroppen när man har ett sådant hängande över axlarna. Nåja, det blir ju inte så mycket målat ändå. Jag är glad för varje fönster jag kan bocka av. Lillan kräver sin tid och trots att mamma hjälper mig mycket måste jag ju prioritera henne oavsett. Fönstren får i värsta fall vänta till ett annat liv med att få sig sin välbehövda facelift. Lillan måste få komma först. Hälsan också egentligen, men ibland är jag bra på att motarbeta mina egna teorier. För en kort period kan det funka, men i längden? Not!
Har dock bestämt mig för att de här fönsterprojektet skall bli klart och har väl kört över kroppen lite för mycket till förmån för att de ska bli klara. Bra för huset, mindre bra för kroppen -och knoppen! Eller ja, knoppen är ju glad att saker och ting blir gjorda men kroppen säger ifrån. Sjukt trött ända in i benmärgen känns det som. Lägger all tid jag kan på målning nu eftersom jag känner att jag har tiden lite emot mig. Det är höst, det är fuktigt ute och det blir mörkt fort. När maken kommer hem är det näst intill försent att måla. Ligger alltså en stor del på mig för att vi skall hinna få det klart. Gillar det inte, det där "måstet" (har iof bestämt att det är ett måste själv men ändå) som hänger över mig. Svårt att lyssna på kroppen när man har ett sådant hängande över axlarna. Nåja, det blir ju inte så mycket målat ändå. Jag är glad för varje fönster jag kan bocka av. Lillan kräver sin tid och trots att mamma hjälper mig mycket måste jag ju prioritera henne oavsett. Fönstren får i värsta fall vänta till ett annat liv med att få sig sin välbehövda facelift. Lillan måste få komma först. Hälsan också egentligen, men ibland är jag bra på att motarbeta mina egna teorier. För en kort period kan det funka, men i längden? Not!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar