Resan från helvetet

Fy fan. Jag måste börja dagens inlägg med dessa två ord. De är så väldigt beskrivande på hur upp och hemresan till släkten i Strängnäs gick. Nu pratar jag faktiskt inte om mig själv utan om min lilla. Eftersom vi aldrig haft problem med åksjuka hos henne förr (och vi har åkt långa sträckor med henne måååånga gånger, ända sedan hon var en liten, liten bebis... ) hade ingen av oss en tanke på att hon skulle kunna bli magsjuk eller kräksjuk den här gången heller. Det borde vi haft.

På uppresan började de efter ett par timmar och ville inte ge sig förrän vi var framme. Då åt hon dock och blev snabbt bättre. Hemresan däremot var en ren och skär mardröm. Väglaget, en tokuppstressad vovve och en liten som kräktes mer än vad hon nånsin gjort. Fick inte behålla någonting och hur jag mådde under o efter den där resan kan jag inte ens beskriva. Spenderade kvällen igår (då hon fortsatte kräkas och inte fick behålla någon vätska whatsoever) med att mata henne skedvis med vatten och sockerlösning..  hela natten fick hon vätska, ungefär en gång i halvtimmen-timmen. Spydde inte under natten (tack o lov!) men hon är långt ifrån fit idag heller. Vill inte äta, är gnällig, trött...

Sjukvårdsupplysningen ger jag inte mycket för. Varför vänder man sig till dem? Man vet ju vad som väntar. Jag vet. Idioter. Jag skulle lika gärna kunna sätta mig i den där telefonen själv. Ursäkta mig, men jag har aldrig fått några vettiga råd från dem. Igår blev jag mest förbannad. Tur man ha en vän (tack Camilla) med lite vett i skallen som man kan konsultera när de som borde veta bättre inte gör det.

Mår lagom dåligt idag. Har varit en stressig jul med mycket oro och jag måste erkänna att jag aldrig varit så slut en julhelg. På alla plan så att säga..   har dock varit en trevlig jul i sällskap av nära och kära, men just nu är jag glad att vi bara är hemma igen... vill bara få lillan bra igen. Det är det enda som spelar roll i min värld just nu.