I ett annat liv hade jag valt en mage som kanske kändes lite bullig att ta på, men som skötte sig som den skulle och inte trilskades med mig hela tiden. I ett annat liv hade jag försökt ta vara på dagen på bästa sätt, jag hade träffat mina vänner under helt andra omständigheter och med högre frekvens och jag hade inte planerat dagen i minsta detalj för att över huvud taget ta mig igenom den som en hel människa. Jag hade gjort mycket för att få det där andra livet (därmed inte sagt att jag inte är nöjd med mitt eget för det är jag! Rent familjärt så att säga... det är bara min förbaskade mage som sett sina bästa dagar och som jag gärna hade skickat in på rekond!
Huuu.. denna mage...jag får i alla fall veta att jag lever. Det går liksom inte att ta miste på. Vad vore väl livet utan lite värk... :-/ Lite? Allt är en definititonsfråga. Man definierar utefter sina egna mått. När man går med ständig värk blir "lite värk" något som i en annan persons värld kanske hade definierats som något helt annat. Kanske rent av som "gräslig värk" - vad vet väl jag?
Detta renoveringskaos tar i alla fall smått knäcken på mig då det hela tiden strular. Ett litet prohlem uppstår och tio nya föjer. MEN det går framåt trots allt och vårt enda "klara" rum har fått sig några julstjärnor för att skapa lite hemkänsla. Tack o lov för det. När vi väl är klara är jag övertygad om att jag kommer känna mig nöjd med mig själv och min insats. För att inte tala om min stackars mamma som sliter som ett djur för att hjälpa oss med dessa förbaskade tapeter. Vad man använde att klistra med på åttiotalet vågar jag inte ens gissa på!!
Huuu.. denna mage...jag får i alla fall veta att jag lever. Det går liksom inte att ta miste på. Vad vore väl livet utan lite värk... :-/ Lite? Allt är en definititonsfråga. Man definierar utefter sina egna mått. När man går med ständig värk blir "lite värk" något som i en annan persons värld kanske hade definierats som något helt annat. Kanske rent av som "gräslig värk" - vad vet väl jag?
Detta renoveringskaos tar i alla fall smått knäcken på mig då det hela tiden strular. Ett litet prohlem uppstår och tio nya föjer. MEN det går framåt trots allt och vårt enda "klara" rum har fått sig några julstjärnor för att skapa lite hemkänsla. Tack o lov för det. När vi väl är klara är jag övertygad om att jag kommer känna mig nöjd med mig själv och min insats. För att inte tala om min stackars mamma som sliter som ett djur för att hjälpa oss med dessa förbaskade tapeter. Vad man använde att klistra med på åttiotalet vågar jag inte ens gissa på!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar