Jag förstår inte vart tiden tar vägen? När jag var liten kändes sommarlovet verkligen som en evighet och jag minns hur mysigt det var att krypa upp i tv soffan med mammas hembakta bröd, en yoghurt och doften av nytvättade lakan på balkongen. Hm, sen gick det bara fortare och fortare. Sommaren blev kortare och kortare och vips var jag vuxen? Vart tog tiden vägen? Åren bara springer förbi och det enda man hinner göra är att notera att nu är det jul, midsommar eller påsk igen. Eller så fyller man ... trettiotvå?!! Jises. Det sägs att tonåren är de bästa åren i livet men jag är inte beredd att hålla med. Visst gjorde man mycket, bekymren var mindre och så vidare och så vidare. Magen mådde bättre (men långt ifrån bra) men det är ju först nu man faktiskt lärt sig uppskatta det viktiga här i livet? Då man lärt sig inse hur skört det är - på gott och ont.
Det är nu, när man själv har en liten här hemma som man inser hur fort det faktiskt går. Hon är redan tre månader gammal, vår lilla tös. Växer så det knakar. Jag minns när hon kom som om det vore igår. Den där enorma lyckan över det första skriket, den går inte att beskriva med ord.
Nu är det mindre än en månad kvar tills vi varit gifta ett år, jag o gubben. Som sagt vart tar tiden vägen? Vart tog det här året vägen? Det är redan juli.. jag fattar inte. Men jag försöker ta tillvara på tiden så gott jag kan!
Magen är skit idag med. Har redan hunnit ringa huddinge och ett par andra ställen för att förhöra mig om när jag kan få tänkas komma dit o få mer botox och göra manometri - vill gärna ha ett datum, planeringsfreak som jag är - men jag var visst för tidig för dem. Att jag är uppe vid fem betyder ju inte att alla andra är det. Bara att gilla läget och avvakta.
Det är nu, när man själv har en liten här hemma som man inser hur fort det faktiskt går. Hon är redan tre månader gammal, vår lilla tös. Växer så det knakar. Jag minns när hon kom som om det vore igår. Den där enorma lyckan över det första skriket, den går inte att beskriva med ord.
Nu är det mindre än en månad kvar tills vi varit gifta ett år, jag o gubben. Som sagt vart tar tiden vägen? Vart tog det här året vägen? Det är redan juli.. jag fattar inte. Men jag försöker ta tillvara på tiden så gott jag kan!
Magen är skit idag med. Har redan hunnit ringa huddinge och ett par andra ställen för att förhöra mig om när jag kan få tänkas komma dit o få mer botox och göra manometri - vill gärna ha ett datum, planeringsfreak som jag är - men jag var visst för tidig för dem. Att jag är uppe vid fem betyder ju inte att alla andra är det. Bara att gilla läget och avvakta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar