Hittade en dikt häromdagen som jag skrev till min pappa när han gick bort för snart 4 år sen. Det är inte bara i kroppen det gör ont, det kan göra lika ont i själen - men det är lättare att "förtränga" smärta när den sitter i själen genom låtsas att den inte finns. Ibland gör den sig påmind och då är den starkare än någonsin. Tiden läker inte alla sår, men den gör dem lättare att leva med.
Tänker dela med mig av det jag skrev då.. som är lika aktuellt nu idag som det var då.. gör lika ont att läsa idag som det gjorde att skriva då.
"Pappa"
Den smärta som besitter mig
är alltför tung och stor
För plågsam att bära
och för mig att finna ord
Du vandrar runt i tankarna
som om att inget annat fanns
Jag söker efter tröst
men den finns ju ingenstans
Att du bara lämnade oss
utan några svar
Gör sorgen ännu svårare
för oss som lever kvar
Håll om min själ
som du höll i min hand
För jag älskade dig pappa
mitt hjärta står i brand
Håll om mitt hjärta
som jag håller om dig
Ditt minne kommer alltid
leva vidare hos mig
Tänker dela med mig av det jag skrev då.. som är lika aktuellt nu idag som det var då.. gör lika ont att läsa idag som det gjorde att skriva då.
"Pappa"
Den smärta som besitter mig
är alltför tung och stor
För plågsam att bära
och för mig att finna ord
Du vandrar runt i tankarna
som om att inget annat fanns
Jag söker efter tröst
men den finns ju ingenstans
Att du bara lämnade oss
utan några svar
Gör sorgen ännu svårare
för oss som lever kvar
Håll om min själ
som du höll i min hand
För jag älskade dig pappa
mitt hjärta står i brand
Håll om mitt hjärta
som jag håller om dig
Ditt minne kommer alltid
leva vidare hos mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar