En vecka kvar..

Jaha. Då var vi här. En vecka kvar. Lite drygt. Sen är jag en gift kvinna :) Spännande! Större delen av den här veckan har gått till förberedelser. Som sig bör? Maken (blivande) är iväg på svensexa idag.. det var en mkt tidig lördagsmorgon!

Gipset spräckt.. vad ska man säga? Det gick att valsa ändå. På nåt sätt? Man kan göra mkt med lite envishet och stark vilja. Sen att gipset sprack vid hälen o nu sitter högre upp än det borde o klämmer åt hela benet det är iof mindre bra men jag ska ju ta väck skiten på måndag o gipsa om. Det är ju oavsett för högt. Att det sprack dessutom tyder väl på att nåt var galet från början? 

Cyklat har jag också gjort. Den form av motion som funkat hittils. Att gå är en pina. Har knatat runt och får säkert biffigare armar på kuppen, men bena.. oj oj oj de är väl som spaghetti när gipset åker väck? 

Så går mina tankar till Norge och alla offer där.. fruktansvärt! Jag mår illa. Både i magen o i själen! Vad är det för fel på folk??? Världen är upp o ner. Man undrar när eller om den nånsin kommer hamna på rätt sida igen, jag tvivlar. Det gäller väl bara att inte låta ondskan segra? 

Magen då.. var inte så bra igår.. hormoner.. idag har utgångsläget varit som det varit med tanke på alla omständigheter med svensexa o grabbgäng tidigt på morgonen, Lukas pinka dessutom in brorsans ben :-/ jag hoppas den blir bättre under dagen! Men man får säga att med tanke på hur dagarna varit (lång o intensviva) har magen skött sig rätt bra. Jag får vara nöjd med det. Jag har misshandlat den rejält.