Jag blir verkligen inte det. Vän med tanken på att låta min tarm kika ut genom huden.. jag försöker intala mig att det kommer bli bra, men det känns verkligen inte så. Pratade med en gammal vän idag, som ringde o kollade hur läget var. Hon är sjuksköterska o vet ju vad hon pratar om.. har träffat många med stomier och försöker peppa.. men hon sa även att det måste kännas rätt för mig, att det är min kropp och att jag måste tro på det här för att det ska bli bra. Gör jag inte det o lipar mig till operationsbordet blir det förmodligen inte bra. Det är en av de saker som skrämmer mig. Jag blir ju inte vän med tanken.. jag kan förstå dem som inte har nåt val.. de har ju inget val, men jag kan inte låta bli att tänka tanken att jag kanske har ett annat val.. min tarm är ju inte inflammerad, jag har inte crohns men den är förstorad o toxisk.. behöver vila.. kan man inte göra på nåt annat sätt.. jag tycker att man borde det.. det finns ju alltid lösningar som ingen tänkt på .. förrän de rotas fram ur nån dammig vrå och ser dagens ljus..
Hon nämnde också att jag måste göra detta för mig själv och inte för alla andra, vilket är något jag känner att jag gör lite grann.. alla vill att något ska hända - missförstå mig rätt - det vill jag också.. men jag känner att detta "något" måste vara det rätta också.. varför känns det inte så då?? För någon som har crohns vet de kanske vad som händer om de INTE opererar.. jag vet egentligen inte det. Jag vet inte heller HUR det kommer bli efter operationen, det vet inte läkarna heller. Jag har trots allt en väldigt spökande tarm o ja.. det känns väldigt olustigt alltihop.. har läst igenom alla broschyrer igen men jag mår bara illa.. har fått namnet på en jurist av en läkare jag träffade för många år sedan som numer dragit sig bort från vården efter att själv ha blivit skadad av den.. han tycker jag ska anmäla eftersom denna fördröjda behandling förmodligen är det som lett till att det blivit såhär galet från bröjan.. jag vet inte, man ska ju orka också.. men jag ska spara numret.. det kommer ju en tid senare också.. vem vet, jag kanske inte fixar att bli opererad när jag väl ligger där. Jag kanske åker hem utan att de fått göra något med mig... :-/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar