Foskning om IBS och gener...

Min "favoritdoktor" (japp, jag är ironisk!) Magnus Simrén har tydligen blivit utnämnd att samornda en internationell forskningsgrupp för att ta reda på vad som orsakar IBS och på så sätt förhoppningsvis komma på en medicin som förebygger att man utvecklar sjukdomen. Låter som en bra idé men kanske borde man satsa mer på att ta reda på varför sjukdomen utvecklas och förhindra de faktorer som gör att den får fäste istället för att försöka ta fram mirakelmediciner som gynnar läkemedelsindustrin mer än de människor som blir beroende av den. Men jag förstår att det finns mycket pengar att tjäna här!

Hur som helst. Det är ju ett bra initiativ, även om jag inte är nån fan av Simrén. Kan bara hålla tummar och tår att de kommer nånstans och att nånstans resulterar i verkliga förändringar för alla som lider av de här besvären snarare än en stjärna eller två i nån fin medicins forskningsskrift. 

Innan jag kopierar in artikeln (som för övrigt går att finna i original genom att följa länken som också finns här nedan) tänker jag kommentera en del av de "exertråd" som ges. 

Numero 1: vem är "experten" - varför inget namn, ingen titel? Intressant! 

Numero 2: probiotika i form av probimage och proviva.. haha. Skrattretande! Ska det funka? I så fall har man nog rätt lindringa besvär... proviva består ju av mer socker än bakterier (vilket i sin tur föder de onda bakterierna mer än de gynnar de goda) men visst kan probiotika vara bra och gynnsamt - om man använder sig av rätt stam vid rätt tillfälle. Ni som läst min blogg vet vad jag menar. 

Numero 3: tajta kläder.. jo, om man redan har uppblåst mage säger det sig själv att tajta kläder inte är det smartaste valet. Att klämma in något som spänner ut är vare sig snyggt eller bekvämt. 

Numero 4: Tuggummi och kolsyrade drycker. För egen del spelar det ingen roll om jag tuggar tio tuggummi eller inga alls besvären är desamma oavsett. Kolsyrade drycker.. tja, där kan jag hålla med. Att svälja massa bubblor när man har problem med gaser är ingen vidare smart idé och här kommer ju även tuggummituggandet in. MEN det är inte detta som i grunden orskar en uppblåst mage. Inbilla mig nåt annat. 

Ja, jag kan kommentera mycket mer, men nöjer mig här. Läs och döm själva.

http://www.expressen.se/halsa/nu-ska-gatan-med-ibs-svullen-mage---losas/

Nu ska gåtan med IBS, svullen mage - lösas

ANNONS:

4 METODER SOM KAN LINDRA SVULLEN MAGE


Pontus Götell, mag- och tarmspecialist på PonGot Medicinsk service kommenterar de olika metoderna för att lindra besvären med svullen mage.

1 Kost

* Drick inte samtidigt som du äter för att undvika att svälja luft.

* Undvik bönor och lök som kan ge gasbesvär. Foto: Roger Schederin

*Skippa tuggummi.

* Ät regelbundet.

* Syrade grönsaker ger bra flora i tarmen.

* Prova om du blir bättre av att avstå från mjölk och gluten.

Experten: Vuxna personer som slutar dricka mjölk kan få mindre svullen mage på bara några timmar. Yoghurt och fil är redan spjälkade och det tål de flesta bättre. Hitta en bra dietist att bolla dina frågor med

2 Probiotika

* Superbakterierna i tabletterna Probimage och fruktdrycken Proviva.

Experten: Många av mina patienter har fått påtagligt mindre besvär med tarmarna och med halsbränna när de ätit probiotika. Jag tycker alltid att man ska prova probiotika innan man testar läkemedel.

3 Livsstil

* Stressa mindre.

* Undvik tajta kläder.

Experten: Kommer tarmarna i kläm under ett hårt bälte eller ett par för trånga byxor ökar smärtan.

4 Läkemedel

* Resolor skrivs ut vid kronisk förstoppning. Egazil tas vid diarré för att bromsa magen. Iberogast ska ge avföringen bättre konsistens.

Experten: Iberogast ger inga allvarliga biverkningar. Har man njur- och leversjukdomar ska man undvika Resolor. Egazil kan ge muntorrhet och göra det svårare att ställa om synen.
TIDIGARE ARTIKLAR


"Inte ansetts tjusigt att forska om magknip"|

Svenska forskare ska leda ett stort EU-projekt, där man kartlägger vilka gener som gör vissa personer mer mottagliga för IBS, irriterad tarm.

Nu bygger man upp en biobank med material från tusentals patienter med svullen mage.

- Drömmen vore att hitta något som förebygger att sjukdomen uppstår, säger Magnus Simrén, professor vid Sahlgrenska akademin.

Ungefär var sjunde svensk har irriterad tarm. Tillståndet är inte farligt, men orolig och svullen mage, gaser, magknip, förstoppning och diarré orsakar mycket lidande och sjukfrånvaro.

Än så länge vet man inte hur sjukdomen uppstår och det finns inga botemedel. En del patienter tycker dock att symptomen lindras av läkemedel som Egazil, som bromsar magen, och Iberogast, som ger avföringen bättre konsistens.

- Men i och med att IBS är en sjukdom med så många olika symptom finns det i dag ingen medicin som fungerar för alla, säger Magnus Simrén, som fått uppdraget att samordna European Science Foundations internationella forskarnätverk.

Forskare från 27 länder

Forskargrupper med experter inom mag- och tarmforskning och genetik, dietister, psykiatriker och immunologer från 27 länder ska i två år delta i nätverket som kallas Genieur.

- Vi har redan upptäckt två gener som kan förknippas med IBS. I det nya nätverket får vi tillgång till ett betydligt större patientunderlag, vilket är helt nödvändigt för att kunna identifiera fler inblandade gener, säger Mauro D´Amato, som ingår i nätverket och är docent vid Karolinska institutet.

Och när forskarna vet vad i arvsmassan som ökar risken för IBS hoppas de hitta nya läkemedel som kanske inte bara lindrar symptomen utan helt förhindrar att sjukdomen uppstår.

"Som att föda"

Lokalvårdaren Carola Wennmyr, 34, från Fagersta har haft problem med svullen mage ända sedan hon var 16 år.

- När det krampar som värst i tarmarna känns det som när man föder barn, säger hon.

Carola Wennmyrs besvär kommer i skov. Hon har märkt att magen fungerar bättre när hon undviker stress och mjölkprotein.

- Det är superbra att det forskas mer om IBS. Jag skulle vilja ha ett läkemedel som gjorde att jag slapp smärtan och uppsvälldheten helt.

På banan?

Inga spyor igår. Däremot en vakennatt återigen. Fick i henne mat igår, även om vi inte pratar om några större mängder. Det lär dröja innan vi är på banan där så att säga. Men på magbanan...? Jag hoppas verkligen att vi börjar närma oss slutet på den för lillans del i alla fall. Min egen vågar jag inte ens sia om. Känns som det gått käpprätt åt skogen sista månaderna. Mer än vanligt vill säga. Kanske inte så konstigt med denna konstanta stress, oro och sömnbrist plus alla sjukdomar som inte verkar ge med sig. Huuuu!

I alla fall. Efter ett bra samarbete mellan mig o gubben igår (japp, två vuxna mot 10-månaders bebis, det är vad som krävs. Fullt engagemang och en jävla massa tålamod - (som jag egentligen inte har, men det är bara att gilla läget o bita i sig i tungan och LE istället för att tappa förståndet) från två håll med skedar från höger o vänster, slevar, lock, burkar, vispar, skallror, verktyg... you name it. Alla medel tillåtna. Efter tjugo minuters match kunde vi igår kväll ÄNTLIGEN kamma hem segern! YES! Ett noll till päronen.. eller tio ett till Olivia, beroende på hur man väljer att se det. Kändes i alla fall väldigt bra att få i henne lite mat innan det var dags för sängen. Fick dessutom en ganska lugn middag själva (för första gången sen när..???) utan grin, skrik och gråt som slutar med att vi kastar i oss maten med en gapande tjej på axeln. Bara en sån sak! GULD VÄRT! Bakslaget kom efter. Svintrött var hon. Ville sova vid sju. Brukar somna vid åtta. Kände på mig att det skulle gå illa och ack, ack så rätt jag hade.

Efter några gallskriksuppvaknanden innan vi la oss vaknade hon till ORDENTLIGT vid tio. Pigg som en nötkärna. Lärka? Pratade, skrattade o skulle studsa runt i sängen. Somna om? ALDRIG! Själv ville jag bara grina. Vet man med sig att man MÅSTE upp tidigt så är det ingen hit att ha en bebis som vänder på dygnet på det viset och sedan inte sover på dagen.

Natten fortsatte ungefär i samma stil. Hon somnade till ordentligt ungefär fyrtiofem minuter innan det var dags för mig att gå upp. Fantastiskt! Vad pigg jag kände mig. NOT! Så tja.. det var bara att (återigen) bita i det sura äpplet och knata sig upp. Vid sju var hon uppe o sprang o vid åtta fick jag i henne en hyfsad portion gröt (allt är relativt) utan större fajt. Jag börjar bli bra på det här.. ;-) Eller nåt i den stilen.

Så, jag hoppas det blir en lugnare dag idag, att hon sover lite längre än två halvtimmes pass på dagen och att hon slocknar lite senare ikväll för att sova lugnt HELA LÅNGA NATTEN. Oj, vilken dröm det vore..

Bakslag IGEN

Jag börjar snart att lipa. Igår var ingen bra dag. Inte alls faktiskt. Inte nog med att min egen mage tagit semester från resten av kroppen. Med semester menar jag att den mer eller mindre gått i idé och slutat fungera totalt. Anledningen till det stavas ganska enkelt STRESS. Jag är helt övertygad om detta fenomen. Det har ju gått i ett nu ända sedan ett bra tag före jul. Antingen har det varit det ena eller så har det varit det andra. Inte en lugn stund. Det börjar kännas i både kroppen och psyket. Som jag sagt tidigare, den där extra energin finns liksom inte längre. Den är förbrukad. Behöver tanka ny på något sätt, men vet inte riktigt hur det skall gå till när det hela tiden händer nya saker och bakslagen avlöser varann i en rasande fart.

Hade svårt att få i lillan mat igår. Började rätt ok med gröten på morgonen, men sen gick det utför. Lunchen gick sådär men tog en evighet och sovperioderna var löjligt korta. Hon fick dessutom inte sova ut mellan varven. Lukas väckte henne inte bara en utan två gånger igår. Fantastiskt! NOT.

Eftermiddagsmellanmålet, som bestod av lite färdig barnyoghurt (bebisyoghurt fr 8 mån) gick segt som attan att få ner. Att jag ens gick henne att äta upp den är ett under. En halvtimme för en liten miniportion och massa grnin och gnäll - det bådade inte gott. Jag kände på mig att något var galet och gick liksom och väntade på att spyan skulle komma hela dagen. Börjar känna igen tecknen nu...

38 graders feber gjorde inte saken bättre. Hon fick alvedon, men den hjälpte inte. Kvällsmaten, som bestod av en liten portion gröt gick inte alls. Maken försökte och fick i henne tre skedar. Jag försökte och fick i henne nån sked till sen var det bomstopp. Grinade. Med tanke på att jag visste att jag skulle få ta kvällen och natten helt själv och redan var slut vid det laget var det inte nån jättebra start. Värre blev det. Maken fick i henne lite ersättning (mölkfri) strax före sju. Spyan kom vid sju och tja, där var både eftermiddagsmålet och de små grötskedarna med. Yoghurten kom upp i sin fulla glans. Efter det en mycket gladare tjej som surplade i sig vatten och tuggade kex utan problem. SKUMT! Beslutade att inte ge henne mer än 70 ml då vi inte visste om det skulle trigga fler spyor eller inte. Det gjorde det inte. Tack och lov för det.

Gav henne ytterligare en omgång med vatten (90ml) vid halv två inatt och därefter 90 ml ersättning vid fyra samt 90 ml ersättning vid sju. Maken fick i henne ytterligare ca 45 ml ersättning vid åtta och alla dessa omgångar gick utan minsta problem. Gröten däremot, vid nio, gick inte alls som jag hade hoppats. Nog för att jag fick i henne lite drygt halva portionen, men därefter tog det bara stopp...  

Idag har vi ringt barnläkaren och tack och lov fått en tid på måndag. Jag behöver ha bekräftat för mig att de inte handlar om nån allergi eller annan sjukdom utan att det faktiskt är magsjuka vi har att göra med. Innan dess kan jag inte få ro kroppen. 

Feber, gnäll och grin

Det verkar inte som vi kommer få en lugn vecka denna veckan heller. Usch, vad jag är trött på sjukdomar och elände nu! Vill bara ta semester från allt - inklusive mig själv, men det går ju inte. Så trött på spyor, diarréer, matstrejk, gnäll, grin, sömnlösa nätter.. ja, allt det där. Det räckte så gott med det vi hade innan allt detta tillkom. Mer än väl faktiskt. Mer än vad någon kan förväntas orka med. Att lillan sover totalt max en timme och tjugo minuter per dag är liksom ganska påfrestande bara det. Små små korta pass varje gång. Man hinner inte mer än pusta ut förrän det är dags igen. Aldrig riktigt utsövd och aldrig ro att sova ordentligt. Ond cirkel som frestar på krafterna som redan går på sparlåga.

Inatt höll hon oss vakna mest hela tiden. Efter den vanliga, jobbiga insomningsproceduren där hon vaknar ungefär tre gånger var 40e minut efter att hon somnat första gången innan hon faller i djupsömn så var det gråt och stånk och stön ända fram till ett. Hon fick lite mat, somnade om, började knorra.. plockade över henne till vår säng där hon bestämde sig för att vakna till liv och börja krypa omkring. Sova? Nej! Gjorde nåt och höll på att börja kräkas igen (jag tror hon stoppade fingrarna för långt ner i halsen eller bet på lakanet, något i den stilen) men det stannade vid hulkningar den här gången. Huu... där gick min sömn åt skogen. Låg på helspänn resten av natten och oroade mig för att hon skulle börja kräkas igen. Det gjorde hon inte. Däremot sov hon väldigt oroligt, sparkade, fäktade, grinade, tappade nappen om och om och OM igen. Hade behövt lite sömn men tydligen var det inte meningen att vi skulle få det inatt heller. Jises.

Dagen inleddes ungefär på samma vis. Övertrött och grinig bortsett från när jag vandrat runt med henne så hon får gå själv och hålla mig i händerna. Matstrejk och jox vid varenda måltid. Lurat och lekt i henne mat hela dagen. Sen väckte Lukas henne när hon väl somnade i förmiddags.. fantastiskt! Not. Sen var det bara att släpa vidare. Inget dög. Tog tempen som visade 38 grader. Kanske en förklaring till allt gnäll? Jag vet inte. Oavsett fick hon en alvedon för att förhoppningsvis kunna komma till bättre ro nu under eftermiddagssömnen och sova lite längre än den halvtimme hon hittils sovit. Jag är så trött på infektioner, bacillusker, virus och allt annat elände nu. Kan de inte bara lämna oss ifred och låta oss få må lite bra emellanåt? Jahopp, nu vaknade hon igen. Vad blev det, en tio minuter tops? Jag hoppas det bara rör sig om ett enkelt napptapp... 

Äta bör man annars dör man..

Så sant som det var sagt. Märks att maken börjar friskna till nu. Idag fick han till o med ner en hemlagad liten semla. Senast igår hade han svårt att få ner middagen. Det går på rätt håll? BLÅBÄR! Jag säger bara det. Det var blåbären som fick det att vända. Efter lite hemkokt blåbärssoppa (han fick koka den själv, jag kan inte ta åt mig äran men mamma får lite cred för att hon kom med hemfrysta blåbär) började det vända med tokdiarréerna och sen dess har han ju faktiskt börjat äta lite. För den som vill gå ner i vikt kan jag starkt rekommendera vinterkräksjukan! Huuuuu... garanterad effekt.. om den är varaktig? Beror på hur många kräksjukor man drar på sig under ett år och hur mycket man hinner äta upp sig däremellan. Nej, skämt åsido. Det finns säkerligen bättre sätt om man nu planerar att rasa i vikt! Vara sjuk är inte att rekommendera.

För egen del är det samma elände som vanligt. Nog för att magen börjar komma igång lite efter sängliggardagen (alltid en pers när det blir sådär, magen lägger av totalt.. ) med allt vad det innebär men för övrigt är det mest som vanligt. Lite mindre jäsningar nu då (tack och lov!) på grund av oreganooljan. Tänk om man kunde ta den för jämnan.. vilken dröm.. men det är inte att föredra. Den har ju trots allt antibiotiska egenskaper och att missbruka så starka preparat är knappast gynnsamt i längden.

Har lagat en thaiinspirerad soppa till ikväll eftersom maken är hemma o sjuk fortfarande. Hans val. Jag hoppas den inte får magen att balla ur totalt (nu pratar vi om hans mage alltså, inte min) och förstör den positiva effekten som blåbären haft.

Lillan har ätit lite bättre idag. I förmiddags alltså. Nu har hon dessvärre hunnit bli övertrött och varken varken äta eller sova är speciellt populärt. Jises, jag undrar när någon av dessa två skall gå enkelt...  

Vinterkräksjuka + oregnoolja = sant

Jag tänkte ägna min kära oreganoolja ett extra inlägg idag. Jag tror det är tack vare den som min egen kräksjuka stannade vid de tre spyor som den faktiskt gjorde och inte eskalerade på samma sätt som den gjorde för maken som legat pall i hela tre dagar. Nog för att jag är helt slut och varje kroppsdel värker, men ändå.

Den har dessutom gjort en del för de enorma jäsningar jag haft i tarmen på sistone. Inte på kvällen och inte utan att jag får ut mig skiten med hjälp av andra medel, men däremellan. Den tid som jag inte haft på sistone vill säga. Det får jag vara tacksam för. Bara en sån sak gör den värd att fortsätta med någon vecka till. Jag slutar inte förrän skiten är garanterat ur systemet och såvitt jag vet kan kräksjukebakterier vara kvar i veckor.

Dos? 9-10droppar oreganoolja med 80% carvacol två gånger per dag. En på tom mage med vatten (i en tom gelatinkapsel) och en tillsammans med mat. Jag fortsätter på samma vis i några dagar till så får vi se. Man får vara beredd att rapa skiten en del, men det är en mild smäll i jämförelse. Inget gott som inte för nåt ont med sig -eller var det kanske tvärtom?? :) 

Huuuu

Den sista veckan har varit en pers i den här familjen. Det har ni som följt min blogg säkert redan förstått. Igår tog jag och lillan vårt pick och pack och begav oss hem till mamma. Det är inte en gång jag haft dåligt samvete över allt hjälp vi fått på sistone. Jises. Vet inte hur många ansiktsbehandlingar jag blir skyldig henne efter det här, men jag är väl redan uppe i fler än jag kan räkna till. En sån klippa hon är!

Inte nog med att hon hjälpte oss i torsdags, när både jag o maken låg pall. Trots att hon själv var smått spyfärdig och illamående knatade hon hit och hjälpte oss. Hur hon fixade det? Jag vet inte. För mig är det fortfarande ett mysterium. Vart hon får sin energi ifrån har jag fortfarande inte förstått, men jag önskar att jag kunde låna lite av den ibland. Känns som mina energireserver är förbrukade för länge sen. Trots allt choklad jag stoppar i mig. Illa! Innebär det att choklad inte innehåller lika mycket energi som de varnar för?? ;-)

Hur som haver. I fredags trodde vi att vändningen var här. Ingen hade spytt, maken fick i sig mat och vi började sanera huset. Så i lördags kom bakslag nummer vilket i raden? Maken började må fan igen. Låg o sov halva förmiddagen och på eftermiddagen började han må illa som skrutt. Kände att spyorna inte var långt bort - återigen. Jag tog det "drastiska" beslutet att ta mitt pick och pack (det vill säga mig, lillan och vovvarna) och övernatta hos mamma. För allas vår skull så att säga.

Blev inte nån lugn kväll eller natt för vår del. Maken fick sova och var bra mycket piggare idag. Annat än man kan säga om vare sig mig, mamma eller lillan. En pers till kväll, en pers till natt (mer vakentid än sovtid) och lika svårt med födointaget för vår lilla. Känns som jag skulle kunna checka in när som helst.

Magen kom (tack o lov!) igång lite med hjälp av alla dessa överdoser av medel imorse. Inte innan frukost, men efter och återigen med mammas hjälp. Som sagt. En klippa. Nu hoppas jag innerligt att skiten har försvunnit för att hålla sig varaktigt borta från oss och att stackars mamma kan få lite egentid och chans att kurera sig själv. Jag kör vidare med mina oreganooljedroppar- de är definitivt de som räddat mig från fler spyor. O de har underlättat jäsningarna i magen en del mellan frukost och middag. Bara en sån sak. Det gör det värt att fortsätta bara det.