Det pratas mycket om boten för ditten och boten för datten. Men roten då? Varför lägger man så mycket energi på att hitta en bot istället för att lägga den på att hitta roten? Hittar man roten behöver man inte lägga nån energi på det senare. Men det är väl inte intressant för där finns inte mycket pengar att tjäna. Visst måste det väl vara så? Att övervinna cancer är inte utmaningen, Utmaningen är att hålla cancern borta. Det går, men det kräver disciplin och ansträning. Information om inte annat. Cellgifter och strålning håller inte cancer borta - det kan hålla den tillfälligt i shack, men för att bli av med den för gott krävs en jävla livsstilsförändring - på de flesta plan. Varför lägger man inte mer energi på detta? Jag blir så arg..
Sjukdomr uppstår när kroppen inte är i balans - på ett eller annat plan. Problemet är inte att dämpa symptomen på alla dessa oblanser, problemen ligger i att hitta roten till obalansen o få bukt med den. Jämvikt = hälsa. Hälsa är ju inte bara frånvaron av sjukdom utan att må bra på alla plan och hålla sig frisk! Att leva ska inte behöva handla om att ÖVER-leva. Det skall vara glädje att leva också. Jag babblar på, jag vet. O jag stör säkert någon, men hur ska man kunna tänka högt om man inte vill stöta sig med folk? Då kanske man ska låta bli att tänka alls.. att vara vän med alla funkar sällan. Man får försöka hålla sig vän med de som betyder något. Sen behöver man ju inte stöta sig med folk i onödan. Men det är ett annat kapitel!
söndag 6 mars 2011
Mycket mat o onda magar
... är en väldigt dålig kombination. Jag vet det, och har upplevt det hur många gånger som helst men lik förbaskat så händer det gång på gång. Jag stoppar i mig för mycket med andra ord. På tok för mycket -och det visar sig rejält. Speciellt dagen efter när eländet ska igenom. Då får man bekänna färg. Det gäller att härda ut. Får skylla mig själv, men ibland är hjärnan inte på min sida. Jag vet men ändå inte.
Har skaffat mig ett träningsset. Kläder alltså. Ska börja springa med sambon är tanken. Jag mår ju bättre när magen guppar runt och kroppen får sig en rejäl omgång - problemet är väl bara att ta sig ut när man mår fan. I början är det inte kul. Det gör ont när det skumpar omkring i tarmarna. Speciellt med buken full av vätska och luft. Men - det brukar bli bättre när jag väl är igång. Så är det väl med det mesta. Har ju anmält oss till en valskurs till. Bara en sån sak. Lika bra o köra medan motivationen är på topp. Innan man hamnar i en svacka igen. Så jag anmälde oss fast vi fortfarande har två gånger kvar på den första :) Kör hårt!
Imorgon tänker jag sätta mig o fixa ihop de papper som behövs för att söka till utbildningen jag vill gå om planen att må bättre håller efter sommaren. Den börjar till hösten. Jag har ju inget att förlora? Det värsta som kan hända är att jag lagt massa tid på ansökningar, kommer in och inte kan gå. Men då vet jag åtminstone det. Gör jag inget och mår bättre kommer jag ångra mig djupt.
Så jag kör hårt! På alla plan för tillfället. Fick ett lycka till från Steen Buntzen i Danmark när jag mailade honom resultatet av mina ansträngningar med att få min SNS. Jag hoppas det blir bra. O snart. Har haft massa mardrömmar inatt igen. Höll mig vaken en lång stund. Ångest. Jag hoppas dessa kommer minska nu, men jag förmodar att de hänger ihop med all den spänning, oro och stress som denna ovisshet kring framtiden har skapat. Nu har jag i alla fall en utstakad plan och GUD SÅ SKÖNT DET KÄNNS!!
Har skaffat mig ett träningsset. Kläder alltså. Ska börja springa med sambon är tanken. Jag mår ju bättre när magen guppar runt och kroppen får sig en rejäl omgång - problemet är väl bara att ta sig ut när man mår fan. I början är det inte kul. Det gör ont när det skumpar omkring i tarmarna. Speciellt med buken full av vätska och luft. Men - det brukar bli bättre när jag väl är igång. Så är det väl med det mesta. Har ju anmält oss till en valskurs till. Bara en sån sak. Lika bra o köra medan motivationen är på topp. Innan man hamnar i en svacka igen. Så jag anmälde oss fast vi fortfarande har två gånger kvar på den första :) Kör hårt!
Imorgon tänker jag sätta mig o fixa ihop de papper som behövs för att söka till utbildningen jag vill gå om planen att må bättre håller efter sommaren. Den börjar till hösten. Jag har ju inget att förlora? Det värsta som kan hända är att jag lagt massa tid på ansökningar, kommer in och inte kan gå. Men då vet jag åtminstone det. Gör jag inget och mår bättre kommer jag ångra mig djupt.
Så jag kör hårt! På alla plan för tillfället. Fick ett lycka till från Steen Buntzen i Danmark när jag mailade honom resultatet av mina ansträngningar med att få min SNS. Jag hoppas det blir bra. O snart. Har haft massa mardrömmar inatt igen. Höll mig vaken en lång stund. Ångest. Jag hoppas dessa kommer minska nu, men jag förmodar att de hänger ihop med all den spänning, oro och stress som denna ovisshet kring framtiden har skapat. Nu har jag i alla fall en utstakad plan och GUD SÅ SKÖNT DET KÄNNS!!
lördag 5 mars 2011
Det finns hopp..
Några tips till er som brottas med sjukvårdskarusellen.. eller mot.. för det är väl det man gör om man brottas med dem? Det blir egentligen emot dem..
Hur som helst. För att andra stackare ska slippa hamna i samma sits som jag gjort, eller för att klara er ur den sits jag var i kommer här några tips på instanser att kontakta:
Hur som helst. För att andra stackare ska slippa hamna i samma sits som jag gjort, eller för att klara er ur den sits jag var i kommer här några tips på instanser att kontakta:
- Socialstyrelsen - kan egentligen inte göra så mycket mer än att ta emot anmälan om fel i vården och utreda felet vilket tar evigheter - MEN det kan vara bra att kontakta dem ändå, det kan ha tips som är värdefulla att använda i sökandet efter rätt hjälp.. inte minst lagtexter och tolkningar av den.. det finns jurister att ta hjälp av!
- Socialdepartementet - Skadar inte att gnälla lite offentligt, det är aldrig populärt att media får nys om fel i vården eller ojämlikheter vad gäller vård och rätten till den.. .chansen finns ju att någon snappar upp.. och det skadar inte att belysa felen för våra högt uppsatta politiker!
- Vårdslussen eller valfrihet i vården - Kan hjälpa till med en sk second opinion (dvs om man inte är nöjd med sin diagnos eller behandling kan man ha rätt till en second opinion av annan läkare och då kan valfriheten vara till bra hjälp.. eller om man kan få behandling snabbare i ett annat län.. dock måste behandlingen finnas inom det egna länet för att valfriheten skall kunna hjälpa till med en sådan betalremiss)
- Brukarstödcentrum - Hjälper till att försöka lösa problem hos personer med funktionsnedsättningar. Väldigt tillmötesgående.
- RMT, ILCO, KONTINENT - alla dessa föreningar som stöttar folk med problem i tarmar och blåsa.
- Patientnämnden - medlar mellan patient och vårdgivare. Belyser fel i vården även om de inte har rätt att gå in och lägga sig i enskilda fall, dvs de har ingen rätt att fatta beslut i enskilda ärenden. Men att kontakta dem och ta hjälp av dem kan vara till stor hjälp!
- Regionspolitiker - kan vara av stor hjälp att dra i några såna, men tyvärr gäller det att hitta rätt personer!
- Chefsläkare på sjukhuset man är missnöjd med - tveka inte att kontakta dem direkt!
- Sist men inte minst: Läs på innan du ger dig in i en diskussion med hälso och sjukvårdspersonal! Det är det bästa vapen du kan ha och du riskerar inte att bli omkullpratad.
Diarré - ett nytt sätt att se den på?
Alla har vi väl haft det nångång - diarré, även kallat rännskita? För de flesta en obehaglig vän att dras med men som i alla fall lämnar kroppen i rasande fart.
Sen finns det de som jag.. som har tokdiarré men som inte blir av med den. Istället stannar den kvar i magen och värker och skvalpar runt. Skapar ett tryck som är näst intill omöjligt att beskriva för dem som inte själva upplevt det. Har haft en sådan dag idag. Igår me, o dagen innan, o innan.. det bara kör och vill inte ge sig. Till råga på allt blir man konstant pissnödig. Hjälper inte hur många gånger man springer på dass för det tar inte fem minuter förrän det spränger likadant igen. Underbart. Eller nåt åt det hållet! Roligare kan man, tro det eller ej, faktiskt ha!
Var ute på promenad med mamma idag. Släpade mig iväg magen till trots. Gick ungefär fem minuter efter vi satt oss i bilen så körde det igång rejält. Pinknödig som as hela promenaden. Kaffestoppet gjorde inte direkt saken bättre. Men det var trots det en härlig dag i solen. Man får nästan lite vårkänslor idag?!
Nu är jag rätt slut måste jag erkänna. Har egentligen inte gjort nåt ansträngande idag. Kört en halvtimme på roddmaskinen eftersom cykeln hos mamma är apkass. Tyvärr gör den inte lika gott som cykeln, men den ger i alla fall lite ont i arslet- alltid nåt att hänga i granen? Man får använda muskler man inte trodde fanns ;)
Har slängt ihop en experimentkaka idag också. Den doftar ljuvligt men man kan ju fundera över hur den kommer smaka, med tanke på vad jag haft i?! Sist men inte minst så saknar jag min älskling som är o tränar inför vasaloppet imorgon.. inga kakor där inte! Men mina energibollar är i alla fall med :)
Sen finns det de som jag.. som har tokdiarré men som inte blir av med den. Istället stannar den kvar i magen och värker och skvalpar runt. Skapar ett tryck som är näst intill omöjligt att beskriva för dem som inte själva upplevt det. Har haft en sådan dag idag. Igår me, o dagen innan, o innan.. det bara kör och vill inte ge sig. Till råga på allt blir man konstant pissnödig. Hjälper inte hur många gånger man springer på dass för det tar inte fem minuter förrän det spränger likadant igen. Underbart. Eller nåt åt det hållet! Roligare kan man, tro det eller ej, faktiskt ha!
Var ute på promenad med mamma idag. Släpade mig iväg magen till trots. Gick ungefär fem minuter efter vi satt oss i bilen så körde det igång rejält. Pinknödig som as hela promenaden. Kaffestoppet gjorde inte direkt saken bättre. Men det var trots det en härlig dag i solen. Man får nästan lite vårkänslor idag?!
Nu är jag rätt slut måste jag erkänna. Har egentligen inte gjort nåt ansträngande idag. Kört en halvtimme på roddmaskinen eftersom cykeln hos mamma är apkass. Tyvärr gör den inte lika gott som cykeln, men den ger i alla fall lite ont i arslet- alltid nåt att hänga i granen? Man får använda muskler man inte trodde fanns ;)
Har slängt ihop en experimentkaka idag också. Den doftar ljuvligt men man kan ju fundera över hur den kommer smaka, med tanke på vad jag haft i?! Sist men inte minst så saknar jag min älskling som är o tränar inför vasaloppet imorgon.. inga kakor där inte! Men mina energibollar är i alla fall med :)
IBS är en skräpdiagnos för alla olösliga tarmproblem?
Det känns så. Som om IBS är en slasktratt där man hamnar när vården inte vet vad de ska göra med en. När tarmarna bråkar - oavsett hur. Rätt skrämmande faktiskt. Jag skulle kunna räkna upp minst tio personer i min närvaro som lider av sk IBS. Dessvärre är dessa personer väligt olika. Lider av magproblem, ja - men allt från nervösa magar som yttrar sig som IBS symtom till mer kroniska varianter där diarréer blandas med förstoppning. Då menar jag av den mer "traditionella" förstoppningstypen.
Dock är det ingen av dem som har det som jag. Det skiljer sig hästlängder. Inga IBS preparat fungerar på mig, inga av de undersökningar som skall visa på IBS har stämt. Ändå sätter man en IBS diagnos på mig - tillsammans med allt annat jag lider av - och skriver till en sk "mkt svår" framför ordet IBS. Dock klingar IBS ganska tafatt när man går in lite djupare på vad jag faktiskt lider av. Det känns rätt sjukt!
Genom alla år med magsbesvär har jag inte träffat någon som lider av samma grej som jag - inte förrän nu. För några veckor sedan. Det finns fler som jag men vi är inte speciellt många. Vi är nog ganska unika, om än på ett mindre positivt sätt. Vi är svårbehandlade. Väldigt. Får sällan några resultat av mediciner (om man räknar bort biverkningarna vilka är många och ganska frekventa!) och reagerar sällan som vi "ska" - enligt rapporterna och forskningen vill säga. Blir sällan trodda förrän vi lyckas överbevisa eliten. När vi väl gör det och lyckas göra oss själva hörda är det antingen för sent, all energi har tagit slut eller så har vi blivit klassade som psykfall. Lätt att putta in folk i fack när de blir jobbig att ha att göra med. När man inte längre vet vad man ska göra med dem? Sverige lever, i viss fall, kvar på den tid när obekväma människor/patienter blev klassade som psykiskt instabila. Hade vi haft den tidens mentalsjukhus kvar hade jag, med all säkerhet, säkerligen varit där nån gång.
Som tur är har jag sett till att vara påläst i mina kontakter med vården och det är det rådet jag vill ge alla andra i samma sits. Oavsett vilken diagnos ni kan tänkas lida av, stå på er. Man känner sin egen kropp. Känns något fel ÄR det oftast fel. Är man inte nöjd med den diagnos eller behandling man får skall man söka vidare, second opinion och inte ge sig förrän man fått de svar man behöver. Nu babblar jag på .. men jag är så trött på att man ska behöva bråka sig till den vård man förjänar och har rätt till för att bli bättre. IBS har blivit den nutida slasktratten för alla tarmbesvär där man inte kan hitta någon direkt orsak till varför de uppstått. IBS är så mycket mer. Många hamnar här utan att förtjäna det. IBS är en jävlig diagnos att få, oavsett om man lider av den eller inte för den orsakar SÅ Mycket lidande. Men att få en diagnos som inte stämmer är nog snäppet värre än att hamna där av rätt anledning. Chanserna att få hjälp minskar ju drastiskt.
Dock är det ingen av dem som har det som jag. Det skiljer sig hästlängder. Inga IBS preparat fungerar på mig, inga av de undersökningar som skall visa på IBS har stämt. Ändå sätter man en IBS diagnos på mig - tillsammans med allt annat jag lider av - och skriver till en sk "mkt svår" framför ordet IBS. Dock klingar IBS ganska tafatt när man går in lite djupare på vad jag faktiskt lider av. Det känns rätt sjukt!
Genom alla år med magsbesvär har jag inte träffat någon som lider av samma grej som jag - inte förrän nu. För några veckor sedan. Det finns fler som jag men vi är inte speciellt många. Vi är nog ganska unika, om än på ett mindre positivt sätt. Vi är svårbehandlade. Väldigt. Får sällan några resultat av mediciner (om man räknar bort biverkningarna vilka är många och ganska frekventa!) och reagerar sällan som vi "ska" - enligt rapporterna och forskningen vill säga. Blir sällan trodda förrän vi lyckas överbevisa eliten. När vi väl gör det och lyckas göra oss själva hörda är det antingen för sent, all energi har tagit slut eller så har vi blivit klassade som psykfall. Lätt att putta in folk i fack när de blir jobbig att ha att göra med. När man inte längre vet vad man ska göra med dem? Sverige lever, i viss fall, kvar på den tid när obekväma människor/patienter blev klassade som psykiskt instabila. Hade vi haft den tidens mentalsjukhus kvar hade jag, med all säkerhet, säkerligen varit där nån gång.
Som tur är har jag sett till att vara påläst i mina kontakter med vården och det är det rådet jag vill ge alla andra i samma sits. Oavsett vilken diagnos ni kan tänkas lida av, stå på er. Man känner sin egen kropp. Känns något fel ÄR det oftast fel. Är man inte nöjd med den diagnos eller behandling man får skall man söka vidare, second opinion och inte ge sig förrän man fått de svar man behöver. Nu babblar jag på .. men jag är så trött på att man ska behöva bråka sig till den vård man förjänar och har rätt till för att bli bättre. IBS har blivit den nutida slasktratten för alla tarmbesvär där man inte kan hitta någon direkt orsak till varför de uppstått. IBS är så mycket mer. Många hamnar här utan att förtjäna det. IBS är en jävlig diagnos att få, oavsett om man lider av den eller inte för den orsakar SÅ Mycket lidande. Men att få en diagnos som inte stämmer är nog snäppet värre än att hamna där av rätt anledning. Chanserna att få hjälp minskar ju drastiskt.
fredag 4 mars 2011
MSM, nyponpulver och lite annat smått och gott
Fick en ny laddning produkter från raw food shopen igår. Massa härligheter kort och gott!
I morse provade jag MSM pulver igen. Rått. Jag har gjort det förr, men av nån anledning (kan det vara smaken tro..? JA! Det kan vara smaken!) lade jag ner det ganska snart. Nu har jag dock fått tillbaks mycket av mina allergiska besvär och har utslag som kliar titt som tätt så jag tyckte att det var värt ett nytt försök. Beauty mineral kallas den. Hm, blir jag snygg på köpet då?? Man kan ju hoppas. Hade inte skadat o bli lite fräschare lite här o var faktiskt. Hade jag lätt kunnat ta som en trevlig bieffekt!
Det smakade inge vidare den här gången heller. Det smakade FAN rentutsagt och jag undrar hur jag ska kunna tvinga i mig sån skit varje dag. Det ska nog gå bra. Bluda o håll för näsan o svälj - fort! Sen skölja med nåt gott.. det lär behövas! Hade tänkt ge hundarna lite också, för deras leder.. men jag tror inte det är nån idé att ens försöka. Får inte jag ner det utan våld kan jag ju gissa utan att behöva fundera nån längre stund att de kommer vända o gå direkt de känner doften. Eller smaken för den delen. Möjligen att jag kan lura i Lukas lite, men definitivt inte Tuffe. Ska testa med Anders när han kommer från vasaloppet. Svag och utsliten. Då kan man nog få i honom lite såna här gräsligsmakande nyttigheter?? Jag inbillar mig det i alla fall. Det är värt ett försök.
Krämen med MSM var i alla fall otroligt skön på en kliande hy och den luktade underbart! MSM, för er som inte vet det, är organiskt svavel. Bra för hudproblem med andra ord - och massa annat också för den delen!
Nyponpulvret var betydligt lättare att få ner. Men å andra sidan hade jag väl aldrig tvivlat på det. Jag har ju käkat det förut också. Fullt med c-vitamin och har en härlig färg.
Fick mina nya träningskläder idag också. För en gångs skull passade de. PUH! Ut o springa när isen är borta o vädret mildare med andra ord. Nu har jag ju snygga kläder så nu ska jag bara se till att släpa mig ut och också. Får be Anders göra halva jobbet. Släpa mig ut med andra ord. Känns jobbigt när man mår fan att ta sig ut o springa. Men jag vet ju att det gör gott för magen. När det väl är över. Eller igång. Lite beroende på hur mycket vätska jag har i magen och hur mycket vätska som gått förlorad. För att inte tala om alla gaser som skvalpar runt. För gaser, ni som vet, de gör jävligt ont. Speicellt när de sätter sig fel och vägrar flytta på sig. Man kan gråta över mindre.
I morse provade jag MSM pulver igen. Rått. Jag har gjort det förr, men av nån anledning (kan det vara smaken tro..? JA! Det kan vara smaken!) lade jag ner det ganska snart. Nu har jag dock fått tillbaks mycket av mina allergiska besvär och har utslag som kliar titt som tätt så jag tyckte att det var värt ett nytt försök. Beauty mineral kallas den. Hm, blir jag snygg på köpet då?? Man kan ju hoppas. Hade inte skadat o bli lite fräschare lite här o var faktiskt. Hade jag lätt kunnat ta som en trevlig bieffekt!
Det smakade inge vidare den här gången heller. Det smakade FAN rentutsagt och jag undrar hur jag ska kunna tvinga i mig sån skit varje dag. Det ska nog gå bra. Bluda o håll för näsan o svälj - fort! Sen skölja med nåt gott.. det lär behövas! Hade tänkt ge hundarna lite också, för deras leder.. men jag tror inte det är nån idé att ens försöka. Får inte jag ner det utan våld kan jag ju gissa utan att behöva fundera nån längre stund att de kommer vända o gå direkt de känner doften. Eller smaken för den delen. Möjligen att jag kan lura i Lukas lite, men definitivt inte Tuffe. Ska testa med Anders när han kommer från vasaloppet. Svag och utsliten. Då kan man nog få i honom lite såna här gräsligsmakande nyttigheter?? Jag inbillar mig det i alla fall. Det är värt ett försök.
Krämen med MSM var i alla fall otroligt skön på en kliande hy och den luktade underbart! MSM, för er som inte vet det, är organiskt svavel. Bra för hudproblem med andra ord - och massa annat också för den delen!
Nyponpulvret var betydligt lättare att få ner. Men å andra sidan hade jag väl aldrig tvivlat på det. Jag har ju käkat det förut också. Fullt med c-vitamin och har en härlig färg.
Fick mina nya träningskläder idag också. För en gångs skull passade de. PUH! Ut o springa när isen är borta o vädret mildare med andra ord. Nu har jag ju snygga kläder så nu ska jag bara se till att släpa mig ut och också. Får be Anders göra halva jobbet. Släpa mig ut med andra ord. Känns jobbigt när man mår fan att ta sig ut o springa. Men jag vet ju att det gör gott för magen. När det väl är över. Eller igång. Lite beroende på hur mycket vätska jag har i magen och hur mycket vätska som gått förlorad. För att inte tala om alla gaser som skvalpar runt. För gaser, ni som vet, de gör jävligt ont. Speicellt när de sätter sig fel och vägrar flytta på sig. Man kan gråta över mindre.
SNS - idag är en lycklig dag o jag är en lycklig liten jag!
Igår var en positiv dag. Jag mådde fan. Verkligen fan i magen. Tokdiarréer som satt fast och massa vätska som skvalpade runt i buken. Fick trycka i mig fler resulax än vanligt vilket INTE är bra. Hade ont som fan i tarmen, magen o kroppen för övrigt. Vätskebrist så det stod härliga till. Trodde inte jag skulle fixa dansen men jag tog mig iväg! O jag klarade den bra! Jag är stol över mig själv!
Senare på kvällen fick jag ett samtal. Ett mycket positivt sådant. Babblade säkert fyrtiofem minuter, minst. Det var från en av de kvinnor jag fick kontakt med via Kontinent. Hon hade mycket att berätta och mycket energi att förmedla. Jag fick ett nummer av henne. Ett nummer att smsa till med mina önskningar. Kalla mig knäpp, men jag nonchar inget innan jag testat. Har ju testat det mesta förr. Så jag testade. Imorse. Jag skickade ett sms med mina önskningar. Fyra timmar senare kom samtalet. Från kirurgen på Östra. Min önskan slog in. Inte på Danderyd, inte på Århus - men på Östra. Jag skall få min operation! Jag befinner mig i ett litet lyckorus just nu.
Vet ju inte om detta kommer hjälpa men den frågan kommer jag i alla fall få svar på. Tack Lars Bengtsson för att du faktiskt lyssnade på mig. Eller om det var alla påtryckningar jag skapat från alla håll som gjorde att ni var tvugna, jag vet inte. Men att sjukhus inte gillar negativ respons från media, att politikerna inte gör det - det är ett som är säkert! Mitt råd till alla därute är att fortsätta kämpa. I med och motvind. Det finns många som mår dåligt och inte orkar stå på sig. De befinner sig i ett mörker som vanliga dödliga inte ser. Kliv ut och gör er hörda för det finns en sak värre än att veta och det är att inte veta. Om detta kommer hjälpa mig vet jag inte. Men jag kommer få svar på det. Till dess kommer jag leva på hoppet!
Hoppet finns. Så länge man håller det vid liv :)
Senare på kvällen fick jag ett samtal. Ett mycket positivt sådant. Babblade säkert fyrtiofem minuter, minst. Det var från en av de kvinnor jag fick kontakt med via Kontinent. Hon hade mycket att berätta och mycket energi att förmedla. Jag fick ett nummer av henne. Ett nummer att smsa till med mina önskningar. Kalla mig knäpp, men jag nonchar inget innan jag testat. Har ju testat det mesta förr. Så jag testade. Imorse. Jag skickade ett sms med mina önskningar. Fyra timmar senare kom samtalet. Från kirurgen på Östra. Min önskan slog in. Inte på Danderyd, inte på Århus - men på Östra. Jag skall få min operation! Jag befinner mig i ett litet lyckorus just nu.
Vet ju inte om detta kommer hjälpa men den frågan kommer jag i alla fall få svar på. Tack Lars Bengtsson för att du faktiskt lyssnade på mig. Eller om det var alla påtryckningar jag skapat från alla håll som gjorde att ni var tvugna, jag vet inte. Men att sjukhus inte gillar negativ respons från media, att politikerna inte gör det - det är ett som är säkert! Mitt råd till alla därute är att fortsätta kämpa. I med och motvind. Det finns många som mår dåligt och inte orkar stå på sig. De befinner sig i ett mörker som vanliga dödliga inte ser. Kliv ut och gör er hörda för det finns en sak värre än att veta och det är att inte veta. Om detta kommer hjälpa mig vet jag inte. Men jag kommer få svar på det. Till dess kommer jag leva på hoppet!
Hoppet finns. Så länge man håller det vid liv :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)