Jahopp,... har man inte drabbats av något stressrelaterat förr eller åkt på en hjärtattack är det väl dags snart. All denna oro.. all denna stress... håller på att ta smått kål på mig för tillfället.
Det handlar såklart om min kära mamma igen. Igår mådde hon något bättre under dagen även om hon sov flera timmar mitt på dan. Hon kände inte samma besvär från bröstet och inte samma hemska yrsel som hon gjort på fredagen. Klarade av besök både av min bror och att komma hit på kvällen och äta med oss (positivt!)
Sa till min man att det här var ju positivt men jag är övertygad om att det blir bakslag imorgon igen. Det har liksom varit lite så. När man tror man är på den säkra sidan, den där lite lugnare och hunnit invagga sig i en falsk trygghet så smäller det till igen. Den här gången höll det dock inte till morgonen utan telefonen ringde redan på natten. Mamma som fått synbortfall och oroade sig för detta såklart. Migrän? Hon kände först inte igen det och visste väl inte riktigt vad hon skulle göra för hon var märkbart skärrad. Bad min man ta bilen ner och hämta henne, vilket han gjorde. Under tiden försökte jag ta reda på om de mediciner hon står på i dagsläget funkar ihop med ipren som hon brukar ta när hon känner av de här migränanfallen. Ringde henne och sa att den ena borde funka vid enstaka tillfälle men missade att kolla upp den andra, vilket jag kom på så fort vi lagt på och kollade upp även denna. Tyvärr funkade den inte lika bra så jag ringde henne igen men då hade hon redan stoppat i sig ipren. Panik igen och samtal till 112 som kopplade vidare till giftinformationscentralen. Tack och lov trodde de inte att det skulle vara någon fara vid enstaka doser så de sa åt henne att ta det lugnt och gå och lägga sig. Synen kom så sakteliga tillbaks och vi gick och la oss allihop. En spya och en halv flaska gaviscon senare för min del. En sömnlös natt senare för både mig och min mamma fick vi i oss lite frukost i alla fall. Har aldrig smakat så illa. Jag brukar normalt sett älska min frukost.
Hur som helst. Mamma beslutade att hon ville hem till sig för att försöka sova lite. Sa att eländet nog släpper om hon bara får sova.. hon har mått betydligt sämre varje gång hon sovit dåligt. Hjärtkänningar, tryck över bröstet, yrsel och så vidare. Jag försökte få henne att gå med på att vi skulle köra henne till akuten redan då men icke. Envisa mamma!! Hur som helst. Min man körde ner henne igen och då förändrades läget radikalt på bara minuter ännu en gång. Från ok blev det plötsligt allt annat än ok. Kraftig yrsel, blodtrycksfall, skum känsla i skallen och så vidare. Gubben stannade kvar tills det värsta lagt sig och jag såg till att ha kontakt med henne tills jag själv var i form att ta mig dit.
Eftersom mamma fortfarande inte mådde bra och blev sämre så fort hon försökte röra på sig sa jag åt henne att nu velar vi inte mer nu åker vi in. Hon gick tillslut med på detta och vi ringde min bror som hjälpte till att köra in henne den här gången. Var liksom inte i form att köra själv idag. Efter att ha konstaterat ett lätt förhöjt tsh sedan sist (vet ännu ingen siffra) och t4 inom normala referenser så hittade de tillslut något avvikande på egk igen som de hade svårt att relatera till sköldkörteln. Det första beskedet att hon skulle få åka hem blev med andra ord snabbt utnytt mot att hon skulle bli kvar över natten. Detta efter konsultation med specialister på SU. Vad jag önskar att vi fått med henne dit från början, men min mor är som jag - en envis åsna!!! :-/
Det handlar såklart om min kära mamma igen. Igår mådde hon något bättre under dagen även om hon sov flera timmar mitt på dan. Hon kände inte samma besvär från bröstet och inte samma hemska yrsel som hon gjort på fredagen. Klarade av besök både av min bror och att komma hit på kvällen och äta med oss (positivt!)
Sa till min man att det här var ju positivt men jag är övertygad om att det blir bakslag imorgon igen. Det har liksom varit lite så. När man tror man är på den säkra sidan, den där lite lugnare och hunnit invagga sig i en falsk trygghet så smäller det till igen. Den här gången höll det dock inte till morgonen utan telefonen ringde redan på natten. Mamma som fått synbortfall och oroade sig för detta såklart. Migrän? Hon kände först inte igen det och visste väl inte riktigt vad hon skulle göra för hon var märkbart skärrad. Bad min man ta bilen ner och hämta henne, vilket han gjorde. Under tiden försökte jag ta reda på om de mediciner hon står på i dagsläget funkar ihop med ipren som hon brukar ta när hon känner av de här migränanfallen. Ringde henne och sa att den ena borde funka vid enstaka tillfälle men missade att kolla upp den andra, vilket jag kom på så fort vi lagt på och kollade upp även denna. Tyvärr funkade den inte lika bra så jag ringde henne igen men då hade hon redan stoppat i sig ipren. Panik igen och samtal till 112 som kopplade vidare till giftinformationscentralen. Tack och lov trodde de inte att det skulle vara någon fara vid enstaka doser så de sa åt henne att ta det lugnt och gå och lägga sig. Synen kom så sakteliga tillbaks och vi gick och la oss allihop. En spya och en halv flaska gaviscon senare för min del. En sömnlös natt senare för både mig och min mamma fick vi i oss lite frukost i alla fall. Har aldrig smakat så illa. Jag brukar normalt sett älska min frukost.
Hur som helst. Mamma beslutade att hon ville hem till sig för att försöka sova lite. Sa att eländet nog släpper om hon bara får sova.. hon har mått betydligt sämre varje gång hon sovit dåligt. Hjärtkänningar, tryck över bröstet, yrsel och så vidare. Jag försökte få henne att gå med på att vi skulle köra henne till akuten redan då men icke. Envisa mamma!! Hur som helst. Min man körde ner henne igen och då förändrades läget radikalt på bara minuter ännu en gång. Från ok blev det plötsligt allt annat än ok. Kraftig yrsel, blodtrycksfall, skum känsla i skallen och så vidare. Gubben stannade kvar tills det värsta lagt sig och jag såg till att ha kontakt med henne tills jag själv var i form att ta mig dit.
Eftersom mamma fortfarande inte mådde bra och blev sämre så fort hon försökte röra på sig sa jag åt henne att nu velar vi inte mer nu åker vi in. Hon gick tillslut med på detta och vi ringde min bror som hjälpte till att köra in henne den här gången. Var liksom inte i form att köra själv idag. Efter att ha konstaterat ett lätt förhöjt tsh sedan sist (vet ännu ingen siffra) och t4 inom normala referenser så hittade de tillslut något avvikande på egk igen som de hade svårt att relatera till sköldkörteln. Det första beskedet att hon skulle få åka hem blev med andra ord snabbt utnytt mot att hon skulle bli kvar över natten. Detta efter konsultation med specialister på SU. Vad jag önskar att vi fått med henne dit från början, men min mor är som jag - en envis åsna!!! :-/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar