Idag bär det av igen. Femtio mil i bilen ännu en gång. Hem igen imorgon, vilket gör att det blir i alla fall 100 mil tur och retur på två dagar. Jises. Jag ser inte fram emot det. Men det känns faktiskt rätt motiverat den här gången. Behöver verkligen prata med min läkare så det är ganska bra tajmat. Från början kändes det mest som om att det kanske inte skulle ge så mycket... hade räknat med ett ganska uppgivet besök, men just nu känns det alltså bra att få träffa honom och prata lite face to face.
Resan däremot.. den ser jag inte fram emot. Morgondagen känns om möjligt ännu värre. En sisådär två timmar längre resa eftersom vi skall upp till sjukhuset och tillbaks också. Dessa dagar är inte att leka med. Om man haft ont innan har man mer ont efter det är en sak som är säker. Är inte människa efter de här turerna. Nåja, ibland får man helt enkelt bita ihop och (försöka) stå ut. Bonusen blir att få träffa släkten igen. Ett litet gott som kommer med allt det här onda eftersom det blir fler besök där än vad det annars hade blivit. Lillan kan dock inte följa med pga åksjukan vilket är lite trist, men å andra sidan hade hon nog inte uppskattat de här resorna nåt vidare ändå. En timme i bil är väl en sak men mer än tio på två dagar? Nja. Jag tror hon har det bättre hos mormor!! Hundarna med för den delen. Hur mormor upplever det hela? Kanske inte lika "roligt" ;-) Fast jag är rätt övertygad om att hon tycker det är lite småmysigt med de här små vildbasarna trots allt. Om inte annat för min egen övertygans skull!
Vi får se vad det ger. Förutom ett besök hos släkten hoppas jag på ett positivt besök hos farbror doktorn även om jag är lite rädd på att hoppas på för mycket. Det kostar så mycket mer att bli besviken om man har höga förväntningar innan.
Resan däremot.. den ser jag inte fram emot. Morgondagen känns om möjligt ännu värre. En sisådär två timmar längre resa eftersom vi skall upp till sjukhuset och tillbaks också. Dessa dagar är inte att leka med. Om man haft ont innan har man mer ont efter det är en sak som är säker. Är inte människa efter de här turerna. Nåja, ibland får man helt enkelt bita ihop och (försöka) stå ut. Bonusen blir att få träffa släkten igen. Ett litet gott som kommer med allt det här onda eftersom det blir fler besök där än vad det annars hade blivit. Lillan kan dock inte följa med pga åksjukan vilket är lite trist, men å andra sidan hade hon nog inte uppskattat de här resorna nåt vidare ändå. En timme i bil är väl en sak men mer än tio på två dagar? Nja. Jag tror hon har det bättre hos mormor!! Hundarna med för den delen. Hur mormor upplever det hela? Kanske inte lika "roligt" ;-) Fast jag är rätt övertygad om att hon tycker det är lite småmysigt med de här små vildbasarna trots allt. Om inte annat för min egen övertygans skull!
Vi får se vad det ger. Förutom ett besök hos släkten hoppas jag på ett positivt besök hos farbror doktorn även om jag är lite rädd på att hoppas på för mycket. Det kostar så mycket mer att bli besviken om man har höga förväntningar innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar