Läkarsamtal. Time flies

Imorgon var det dags igen. Är det dags igen. För vadå? Läkarsamtal. Känns som jag mäter min tid lite i dem. Alltså, jag delar ju in livet i tremånadersperioder just nu. Tremånadersperioder som kräver läkarkontakt, intyg, att det händer nåt och tja, allt däremellan. Fast jag försöker att inte se det så. Försöker leva "mitt liv" så gott jag kan. Försöker att inte tänka på alla de här samtalen, intygen, medicinska testerna och så vidare och så vidare. Man blir ju knäckt om man kollar almanackan varje dag och ser hur den ser ut :-/

Nåja, jag ska vara glad att NÅGOT händer. Så länge NÅGOT händer finns det hopp. Så länge jag lever tänker jag ju fortsätta se till att saker och ting händer och hoppet kommer vara det sista som överger. Däremellan ska jag leva så gott jag kan efter mina egna förutsättningar. Det är det bästa jag kan göra. För mig, för min familj och för hela min omgivning. Ingen mår bra av att jag går och deppar ihop. Det gynnar ingen att jag går och gräver ner mig totalt. Jag har ju en familj och jag har en vision av hur jag VILL att mitt liv ska bli. Det gäller att sträva efter den visionen.

Hur som helst. Imorgon är det dags för samtal för att utvärdera Constella. Blir som jag misstänkte från början ännu en medicin att stryka från listan, men hellre testa och se att den inte funkar än inte testa och gå och hoppas. Trial and error. Gång på gång. Det är ju så vi kommer vidare.

Idag har solen visat sig från sin bästa sida och det kändes verkligen som om att våren var på G. Jag hoppas det inte bara var en tillfällig visit för visst mår man så mycket bättre av att kunna vara ute och få lite D-vitamin mellan varven?! Fika på altanen idag var grymt. Gjorde hela min dag. Tänk att femton minuter kan göra den stora skillnaden...