Kostens betydelse för kolikbarn

Maken tog med lillan på sista besöket hos akupunktören igår. Hon hade säkert sett att vi gick fler gånger, men enligt hennes "Mall" blir barnen bra efter 6-7 besök (med en avvikelse på två procent som inte blir det). Vi  gick sex gånger och då vi inte märkte någon större förbättring av hennes tarmproblem (samma avföringsfrekvens, om inte ännu tätare, lika mycket gas o lika mycket skrik och gråt om än mer på dagarna än nätterna som det var tidigare) bestämde vi oss för att det fick räcka. Annars kan man ju hålla på i evighet utan att få det minsta resultat förutom ett stort hål i plånboken. Hade vi märkt en större förbättring eller att det började vända hade vi inte tvekat, men då jag själv testat så många olika behandlingar och blivit rådd att fortsätta i oändlighet utan att jag blivit det minsta bättre valde vi att lägga ner. I alla fall för tillfället.

Det bästa råd vi fick (för de tvåtusen spänn det gick loss på) var hur hon skulle ligga när hon sover för att underlätta för gaserna att passera nattetid framför allt. Detta har varit den största hjälpen, för hon blir faktiskt lugnare när hon ligger på det viset (benen upp o huvudänden högt - som en "skål") Däremot kostråden..  jag är fullt medveten om att kosten jag äter påverkar mitt barn (dum vore jag väl annars?) och att vissa saker är mer gasbildande än andra.. men när tarmen hela tiden spänner upp med gas är det inte bara maten som påverkar (ta det från mig, jag vet..  har mina perioder när tarmen jäser för ALLT jag stoppar i mig, det börjar redan när jag börjar tugga.. som min läkare en gång sa det är inte VAD jag äter utan ATT jag äter som gör att tarmen ballar ur). Märker samma sak på lillan. Eftersom jag har stora gasproblem själv o svårt att göra mig av med dem (smått omöjligt på normalt vis!) undviker jag självfallet de mest gasbildande livsmedlen i min normala kosthållning. Man lär sig en del när man är tarmsjuk.. vads om funkar och vad som inte gör det. Men jag utesluter inte allt. Det måste vara en avvägning.. för mycket fiber=katastrof. För lite fiber= ännu mer katastrof. Lite syra ok, för mycket syra inte ok.. osv.

Man kan inte dra alla över en kam. Akupunktörtanten ville ha mig på en diet bestående av mestadels fiberberikad mat, det vill säga vitt bröd, vitt ris, vitt allt..  inget grönt, ingen frukt.. osv. I min värld är det fel att börja med flera saker om man vill komma fram till vad som ger resultat eller inte. Utesluter man massa saker på en gång, samtidigt som man börjar en ny behandlingsmodell - hur ska man då veta vad som gör vad? Vad hjälper o vad hjälper inte? I min värld är det mer logiskt att börja med en sak i taget och sedan lägga till. Men dieten hon föreslog går inte hem i min värld. Den strider mot allt vad jag lärt mig genom åren, både på egen hand och med hjälp av läkare, dietister och naturmedicinare. Har satt ihop min egen, någorlunda fungerande diet och att spräcka den med dessa fatala kostråd funkar inte i min värld. Någon sa till mig en gång att om inte jag mår bra mår inte heller lillan bra. Det är som de säger på flyget "sätt först på din egen mask, hjälp därefter andra" - man kan inte hjälpa andra om man inte mår bra själv. Det måste fungera på samma sätt här.

Själva grejen med akupunkturen var ju att lugna ner hennes bråkiga tarm, få gaser att passera o smärtan att minska. Hjälper inte detta något utan hon enbart hävdar att det då istället har med kosten att göra.. då kan man ifrågasätta hur bra hennes metod faktiskt egentligen funkar? Att den fungerar på många det tvivlar jag väl egentligen inte på, men om de samtidigt utesluter alla de livsmedel de normalt äter.. vad är det som gör vad? Är det att de utesluter allt de normalt äter (För att bebisens tarmsystem inte är utvecklat ännu och de har svårt att komma igång?) eller är det hennes enstaka nålstick på mindre än ett par minuter varje gång som gör nytta. Svårt att säga. Tydligen hör Olivia till en av de två procent som inte blir bra med hjälp denna akupunktur..  varför blir jag ens förvånad? Jag har hört det förr..