Hopp om livet ;-)

Jag vet att jag är lite seg på att skriva för tillfället. Det går lite i perioder det där. Jag är helt klart inne i en mindre skrivbenägen period. Tankarna går till så mycket annat.

Nu har jag i alla fall varit på Östra och träffat sköterskorna där. Fått veta att det förmodligen blir operation i vår, men inte helt självklart. Vet inte vad jag ska tro eller tycka om det egentligen. Är ju lite av ett planeringsfreak och vill gärna veta vad som händer och framförallt NÄR det händer för att kunna förbereda mig mentalt på bästa sätt. En planerad operation jag får reda på i slutet av mars, mitten av april kan jag nog hantera rätt bra. Att däremot få reda på att jag skall opereras om två veckor hanterar jag nog mindre bra. Det är ju en hel del saker som blir inskränkta om man säger så. Inte minst det vardagliga livet. Hade det varit en operation som jag med stor säkerhet skulle bli bättre av hade jag nog haft mindre emot att kasta mig in i den. En operation där oddsen till att det skall lyckas och leda till förbättring är sådär känns lite mindre lätt att acceptera med kort varsel,.


Det blir nog bra när det väl sker.

Solen lyser ute och ger lite extra hopp om livet! Det gillar jag. Fått brev från Reumatologen om att ringa och boka tid dit också så det känns bra att något äntligen händer på den fronten med.

Hipp hurra idag är det något över vår hundrade förlovningsdag .. och i sommar är det fem år sedan vi gifte oss. Jises, vad tiden går! <3

SNS-nya elektroder?

Efter mycket om och men, tankar och funderingar kom så ett samtal från Östra häromdagen. Sådär lite lagom (o)passande när jag liksom hade famnen full med övertrötta barn och var ensam hemma med dem. Fick veta att jag tydligen står i kö till en operation av nya elektroder på andra sidan och att jag skulle varit kallad på besök i onsdags. En kallelse som aldrig kommit och som jag betvivlar någonsin lämnat sjukan. Senast jag hörde något var på mail då jag fick svar den nittonde januari att jag snart skulle kallas till en tid. Lite konstigt då om de redan hunnit skicka ut och planera in ett besök den 27 januari? I don't think so. De är inte snabbast i världen om man säger så. Nu blir det besök i slutet av februari istället och operationskoordinatorn jag fick nummer till är tydligen på semester till 8 februari, så innan dess lär ju ingen planering ske :-/

Vet inte riktigt hur jag känner inför det här. Både positivt och negativt antar jag? Förhoppningen om att bli bättre och tron på det finns där men risken att bli sämre eller inte bättre och ha mer inopererat skrot med allt vad det innebär är inte lika lockande. Risken att de pajjar ännu en nerv...  ah, jag vet inte jag. Den som lever får se men det är fanimej inga enkla beslut. Det handlar ju liksom om livet. Det är inte fullt så okomplicerat som det kanske låter.

Julen varar ända fram till påska (eller kanske inte)

Sist jag skrev hade vi en kräkande hund här hemma. En som kräktes ner både säng, mattor, textilier, ja you name it och där fanns det. Inte kul någonstans, minst av allt för stackars vovven...  blev både ett och två veterinärbesök varav det ena akut till Blå Stjärnan i Göteborg. Där satt en krasslig make halva dagen för att vi skulle få ordning på Lukas. Man gjorde (enligt min mening) inte speciellt mycket där. Konstaterade att han förmodligen hade magsår, tog temp och kände på mage och rumpa inte mycket mer. Han fick syraneutraliserande, kostrestriktioner och magsårsmedicin typ. Han stank magsyra flera dagar efter det där men han kräktes tack och lov inte mer. TACK OCH LOV!

Blodiga kräkningar var verkligen inte att leka med. Vare sig tvätt eller känslomässigt. Fy.

Hur som. Ett dygn efter att Lukas slutat kräkas var det Tuffes tur. Andra vovven. Inget blod men kräkningar som var av en annan värld. Överallt. Helt spak och vägrade att vare sig dricka eller äta. Gav honom av Lukas syrahämmande och såg till att han fick i sig vätska med spruta. Det och kokt ris med vit fisk. Det bidde ett bakslag på Tuffe med en omgång till efter tolv timmar utan kräks men sen dess har det, tack och lov, varit ganska lugnt. Ett lite mindre bakslag med lite gallkräks igår men annars ingenting i jämförelse med vad det var förra helgen. Fy. När man tror man haft nog...

Nu har jag i alla fall hunnit sanera både säng, textilier och mattor. Tvättat golv och allt vovvarna legat på flera gånger. Däremot har Lukas, stackarn, åkt på bakterier i örat nu istället för svampen som han behandlades för med kortison...  biverkan av den där satans antibiotikan som jag aldrig skulle gett honom. Klandrar mig själv att jag inte läste på tillräckligt innan han fick den. Hade jag insett att det var antibiotika hade jag låtit bli. Men nu dras vi alltså med sviterna efter den där behandlingen, som dessutom fick avbrytas och inte gav något mer än ett stort hål i plånboken och en massa lidande för våra vovvar. Nu är det alltså ny kur med ny medicin i örat och tratt återigen. Dessutom har han kliat sönder sig på ovansidan. Medicinbad på det. Fy, stackars vovve.

Men, mitt i allt elände har det i alla fall äntligen varit lite riktig vinter och barnen har fått vara ute i snön och åka pulka och bygga snögubbar. Det, om något, är jag oerhört tacksam över. Nu hoppas jag bara på en friskare vår, mindre incidenter och mer flyt. Det hade varit rätt skönt ... 

Är det inte det ena...

...så är det då sannorligen det andra :( inte alltid i negativ bemärkelse, men den här gången får jag nog säga att det är det. Tyvärr.

Julen och ledigheterna var bra. Mycket fläng, men ändå bra. Magen mådde inte prima, tvärtom MEN än dock bra. Ja, man får se till helheten och det positiva. Därefter... mindre bra. Skulle haft kalas för vår minsting, som fyllde ett år den 8 januari, men fick ställa in då vi dragit på oss en rejäl dunderförkylning hela familjen. Först jag, sedan Jonathan, sen Olivia... sen gubben.. som fortfarande är krasslig en vecka senare. Jag är inte bra men bra mycket bättre än jag var. Seg skit med andra ord...

Inte nog med det. Förkylning och flunsa kan ju drabba alla. Till råga på allt väcktes vi inatt av en kräkande hund. Kräks i sängen ända ner till madrassen, kräks på överkast, sittpallar, golv, mattor,..  you name it och där var det. Fullt av det. Trodde han bara svalt någon för stor bit mat (inte ovanligt han är ju rätt glupsk om man säger så...) men så var det inte den här gången för han fortsatte kräkas efter sanering numero ett. Blod. Hemskt. Blev veterinärbesök imorse med andra ord. Två stycken. Först lokala veterinären för att sedan bli skickade till blå stjärnan där maken blev sittandes halva dagen innan de kikade på honom och skickade hem dem med magsårsmedicin och syrahämmande...  förmodligen biverkan av annan medicin han fått som var behandling av en annan biverkan. Jag hatar mediciner! Ibland är de nödvändigt onda men alla dessa jääävla biverkningar. Jag blir så trött. Kan inte låta bli att anklaga mig själv heller för den första borde jag läst på mer om. Jag borde beordrat veterinären att kolla allt det där som stod innan vi testade, men det gjorde jag inte utan dum och naiv som jag var bara förmodade jag att de hade koll. Icke. Lär inte upprepas igen för nu går han här med medicinering numero tre som enbart är beroende av biverkningar från de mediciner han fått urskrivna på grund av en allergi som inte vill ge med sig. Nä, fy. Gör om gör rätt. Det här hade vi vare sig tid, ork eller råd med någon av oss. Framförallt inte Lukas, den lille stackarn som fått vara med om allt. Nu hoppas jag innerligt att detta lägger sig och att det inte blir några fler veterinärbesök på ett bra tag. 

Gott Nytt från mig och bloggen

Julen har sprungit förbi oss även i år. Först hann jag liksom inte med och hade lite svårt att koppla att det faktiskt var jul på intågande (ok, stjärnor, gran och klappar gjorde det lite tydligare det måste jag erkänna...) men vädret... det var ju inte direkt åt det juligare hållet. Eller så var det precis just det det var... absolut inte som man tänkt sig men som det kanske allt som oftast är på de här breddgraderna?

Hur som... nu lovar de snö ikväll, även om det är försvinnande små mängder som kanske är borta innan vi ens märker att de landat på vår backe.. MEN jag hoppas att de i alla fall får ligga kvar och fira in det nya året. Magen har varit överjävlig mest hela julen och så även idag. Lillen gnäller över täppt näsa och tänder och Olivia är mest spänd inför allt som komma skall... först var det julen, tomten, lämna napparna till nissarna.. många stora steg är tagna.. nu är det tomtebloss och snö som lockar mest. Smällare skippar vi av flera anledningar. Visst är det fint med fyrverkerier, men när man har två fyrbenta krakar hemma som hyperventilerar och darrrar av skräck varje gång det smälls och timmarna däremellan är det liksom inte värt det...  skulle lätt vara utan allt det där faktiskt och bara fira in ett lugnt nytt år med god mat, nära och kära. Det blir lugnt för vår del i år, det har varit lite väl flängigt över julen även om det mesta varit positivt och socialt givande att spendera tid med nära och kära. Det tar på krafterna att ha dagarna utstakade i den utsträckning att det hela tiden inkräktar på de där rutinerna som är så viktiga för att få vardagen att gå ihop. De där rutinerna som trots allt får livet att flyta på och som ligger till grund för att kroppen skall funka så bra det nu går. Gott Nytt År med förhoppning om ett kärleksfyllt, spännande 2016 med hälsan i behåll för min familj, mina nära och kära och för egen del också såklart. <3

God Jul

Dagen före dopparedagen eller hur var det..? Hade som plan att inte köpa så många julklappar i år och var väl ganska duktig på det - till en början. Sen, av nån konstig anledning, lyckades jag förstöra den planen totalt. Gömde lite klappar här och lite klappar där och tappade väl uppfattningen om vad jag egentligen köpt - tills för ett par dagar sedan då jag samlade ihop alla klappar för att lägga under granen tillsammans med en mycket förväntansfull Olivia. Insåg att bara klappar till Olivia fyllde större delen av ytan och en lika stor del utanför granen. Ok, gör om gör rätt.. plockade faktiskt bort några imorse. Kan vara bra att spara några till strategiskt utvalda tillfällen och för många klappar på en och samma dag uppskattas ändå inte. Det bygger bara orimliga förväntningar inför nästa år och nästa igen, Skall ribban sättas inte alltför högt är det hög tid nu.

Vad gäller själva julafton tror jag att det mesta är under kontroll förutom den del jag inte kan kontrollera och det är den förbenade magen. Den har inte varit nådig veckan som gått och sömnen har blivit otroligt lidande både på grund av magen och lillen som håller på att få kindtänder. Uppesittarkvällen ikväll kommer förmodligen bli någon timme senare än normalt i vår familj, men till tolv lär vi inte sitta uppe .Det är jag tacksam över om vi gör på nyår. Den som lever får se. Önskar alla en RIKTIGT god jul med hälsan i behåll. Utan den och sina nära och kära spelar julklappar ingen roll. Faktiskt. <3

Glass på paranötter och banan

Gav mig på ett försök till att göra glass på paranötter och banan igår. För en gångs skull följde jag faktiskt ett recept jag hittat på nätet från Exotic snacks. Lyckades dock paja en stavmixer och näst intill förstöra min blender på kuppen. I och för sig fick sig blendern en rejäl törn redan någon månad efter att jag köpt den då jag försökte mig på att göra gröna smoothies i den. Kanske inte riktigt hade den kraft som behövdes och då la jag ändå ett antal tusenlappar på den där mackapären som fått bäst i test av många paneler. Men men, har insett att smakar det så kostar det. En maskin som håller för det jag eftersöker går på en sisådär åtta, niotusen spänn. Tyvärr är jag väl inte beredd att lägga så mycket, men skall de krascha i den takt de gjort de senaste åren är jag väl snart uppe i den där summan ändå. Hu,,,

I alla fall. Glassen. Smaken var det inget fel på, tvärtom. Konsistensen däremot var inte vad jag kanske hade önskat och det får jag skylla på min mixer (den som gick sönder). Det blev liksom lite "mjöligt" av nötterna istället för den lena konsistens jag hade hoppats på. När jag försökte köra det i min blender fastnade det bara då det var för lite vätska för att den skulle fungera optimalt och tja,.. alltid lär man sig något. Skulle dock ändrat lite i receptet om jag skapat det själv och kanske bytt lite av nötterna mot något annat samt malt dem till mjöl innan jag mixade dem med vatten. Blötlade dem trots allt ett helt dygn innan jag testade. Vad är väl en bal på slottet? En misslyckad efterrätt men vi får trösta oss med att den åtminstone var hälsosam och fullspäckad med vitaminer och mineraler ;-)

För den som vill testa själv och förhoppningsvis få bättre resultat än jag ...

100 g paranötter, blötlagda
2dl vatten att mixa dem med
Lite vaniljpulver
Agavesirap (jag tog några urkärnade dadlar istället eftersom jag hade hemma)
2 msk kakaopulver, gärna rå
2 mogna bananer, frusna (skall mixas i sist)
1 msk solroslecithin (skulle inte varit med men jag valde det för det brukar kräma upp lite extra)

Mixa paranötter med vatten och tillsätt vanilj, kakao och sötning. Mixa igen till slät smet. Tillsätt lecithin och frusna bananer och mixa igen tills det blir som mjukglass. Vill man kan man frysa i glassmaskin efter, men jag hoppade det steget då konsistensen ändå inte blev som jag hade tänkt mig... :)