DMSO

Hämtade paketet från utlandet på posten idag. Var smått lycklig över att inse att allt faktiskt gått igenom tullen. Det blev alltså bara 190 kr dyrare än vi hade tänkt oss.. det får man väl ändå vara glad för? Hade kunnat gå loss på bra mycket mer Tur att det inte var så dyra grejer vi köpt.

Det jag för tillfället är mest fascinerad över är produkten DMSO. Känd för sina antiiflammatoriska och läkande egenskaper samt sin förmåga att transportera andra ämnen in i huden men enbart godkänd som lösningsmedel. .min egen tanke är att försöka läka tarmen o alla skador jag har på den med hjälp av DMSO. Nackdelen (och den kan jag redan konstatera stämmer!) är att man ganska omedelbart efter applicering (och nu pratar vi SMÅ ytor) börjar stinka vitlök. Urgh. Men .. inget ont som inte för nåt gott med sig? Har testat lite försiktigt idag på några små sår jag har.. för att se hur fort de läker. Det får bli mitt första experiment.. sen blir det tarmen, men detta kan komma på fråga först när bebis är ute.. kanske kan jag även använda detta för att påskynda läkningen av mitt snitt??? Den skall även vara bra vid smärta och ledvärk..

Finns massor att läsa om man googlar på DMSO på nätet..  här finns lite info för den som är intresserad:
(annars har Jini Patel Thompson massa läsvärd info kring just DMSO och tarmar på hennes hemsida: www.listentoyourgut.com


DMSO: Many Uses, Much Controversy
Maya Muir

Abstract

Dimethyl sulfoxide (DMSO), a by-product of the wood industry, has been in use as a commercial solvent since 1953. It is also one of the most studied but least understood pharmaceutical agents of our time--at least in the United States. According to Stanley Jacob, MD, a former head of the organ transplant program at Oregon Health Sciences University in Portland, more than 40,000 articles on its chemistry have appeared in scientific journals, which, in conjunction with thousands of laboratory studies, provide strong evidence of a wide variety of properties. (See Major Properties Attributed to DMSO) Worldwide, some 11,000 articles have been written on its medical and clinical implications, and in 125 countries throughout the world, including Canada, Great Britain, Germany, and Japan, doctors prescribe it for a variety of ailments, including pain, inflammation, scleroderma, interstitial cystitis, and arthritis elevated intercranial pressure.

Yet in the United States, DMSO has Food and Drug Administration (FDA) approval only for use as a preservative of organs for transplant and for interstitial cystitis, a bladder disease. It has fallen out of the limelight and out of the mainstream of medical discourse, leading some to believe that it was discredited. The truth is more complicated.

DMSO: A History of Controversy

The history of DMSO as a pharmaceutical began in 1961, when Dr. Jacob was head of the organ transplant program at Oregon Health Sciences University. It all started when he first picked up a bottle of the colorless liquid. While investigating its potential as a preservative for organs, he quickly discovered that it penetrated the skin quickly and deeply without damaging it. He was intrigued. Thus began his lifelong investigation of the drug.

The news media soon got word of his discovery, and it was not long before reporters, the pharmaceutical industry, and patients with a variety of medical complaints jumped on the news. Because it was available for industrial uses, patients could dose themselves. This early public interest interfered with the ability of Dr. Jacob--or, later, the FDA--to see that experimentation and use were safe and controlled and may have contributed to the souring of the mainstream medical community on it.

Why, if DMSO possesses half the capabilities claimed by Dr. Jacob and others, is it still on the sidelines of medicine in the United States today?

"It's a square peg being pushed into a round hole," says Dr. Jacob. "It doesn't follow the rifle approach of one agent against one disease entity. It's the aspirin of our era. If aspirin were to come along today, it would have the same problem. If someone gave you a little white pill and said take this and your headache will go away, your body temperature will go down, it will help prevent strokes and major heart problems--what would you think?"

Others cite DMSO's principal side effect: an odd odor, akin to that of garlic, that emanates from the mouth shortly after use, even if use is through the skin. Certainly, this odor has made double-blinded studies difficult. Such studies are based on the premise that no one, neither doctor nor patient, knows which patient receives the drug and which the placebo, but this drug announces its presence within minutes.

Others, such as Terry Bristol, a Ph.D. candidate from the University of London and president of the Institute for Science, Engineering and Public Policy in Portland, Oregon, who assisted Dr. Jacob with his research in the 1960s and 1970s, believe that the smell of DMSO may also have put off the drug companies, that feared it would be hard to market. Worse, however, for the pharmaceutical companies was the fact that no company could acquire an exclusive patent for DMSO, a major consideration when the clinical testing required to win FDA approval for a drug routinely runs into millions of dollars. In addition, says Mr. Bristol, DMSO, with its wide range of attributes, would compete with many drugs these companies already have on the market or in development.

The FDA and DMSO

In the first flush of enthusiasm over the drug, six pharmaceutical companies embarked on clinical studies. Then, in November 1965, a woman in Ireland died of an allergic reaction after taking DMSO and several other drugs. Although the precise cause of the woman's death was never determined, the press reported it to be DMSO. Two months later, the FDA closed down clinical trials in the United States, citing the woman's death and changes in the lenses of certain laboratory animals that had been given doses of the drug many times higher than would be given humans.

Some 20 years and hundreds of laboratory and human studies later, no other deaths have been reported, nor have changes in the eyes of humans been documented or claimed. Since then, however, the FDA has refused seven applications to conduct clinical studies, and approved only 1, for intersititial cystitis, which subsequently was approved for prescriptive use in 1978.

Dr. Jacob believes the FDA "blackballed" DMSO, actively trying to kill interest in a drug that could end much suffering. Jack de la Torre, MD, Ph.D., professor of neurosurgery and physiology at the University of New Mexico Medical School in Albuquerque, a pioneer in the use of DMSO and closed head injury, says, "Years ago the FDA had a sort of chip on its shoulder because it thought DMSO was some kind of snake oil medicine. There were people there who were openly biased against the compound even though they knew very little about it. With the new administration at that agency, it has changed a bit." The FDA recently granted permission to conduct clinical trials in Dr. de la Torre's field of closed head injury.

DMSO Penetrates Membranes and Eases Pain

The first quality that struck Dr. Jacob about the drug was its ability to pass through membranes, an ability that has been verified by numerous subsequent researchers.1 DMSO's ability to do this varies proportionally with its strength--up to a 90 percent solution. From 70 percent to 90 percent has been found to be the most effective strength across the skin, and, oddly, performance drops with concentrations higher than 90 percent. Lower concentrations are sufficient to cross other membranes. Thus, 15 percent DMSO will easily penetrate the bladder.2

In addition, DMSO can carry other drugs with it across membranes. It is more successful ferrying some drugs, such as morphine sulfate, penicillin, steroids, and cortisone, than others, such as insulin. What it will carry depends on the molecular weight, shape, and electrochemistry of the molecules. This property would enable DMSO to act as a new drug delivery system that would lower the risk of infection occurring whenever skin is penetrated.

DMSO perhaps has been used most widely as a topical analgesic, in a 70 percent DMSO, 30 percent water solution. Laboratory studies suggest that DMSO cuts pain by blocking peripheral nerve C fibers.3 Several clinical trials have demonstrated its effectiveness,4,5 although in one trial, no benefit was found.6 Burns, cuts, and sprains have been treated with DMSO. Relief is reported to be almost immediate, lasting up to 6 hours. A number of sports teams and Olympic athletes have used DMSO, although some have since moved on to other treatment modalities. When administration ceases, so do the effects of the drug.

Dr. Jacob said at a hearing of the U.S. Senate Subcommittee on Health in 1980, "DMSO is one of the few agents in which effectiveness can be demonstrated before the eyes of the observers....If we have patients appear before the Committee with edematous sprained ankles, the application of DMSO would be followed by objective diminution of swelling within an hour. No other therapeutic modality will do this."

Chronic pain patients often have to apply the substance for 6 weeks before a change occurs, but many report relief to a degree they had not been able to obtain from any other source.

DMSO and Inflammation

DMSO reduces inflammation by several mechanisms. It is an antioxidant, a scavenger of the free radicals that gather at the site of injury. This capability has been observed in experiments with laboratory animals7 and in 150 ulcerative colitis patients in a double-blinded randomized study in Baghdad, Iraq.8 DMSO also stabilizes membranes and slows or stops leakage from injured cells.

At the Cleveland Clinic Foundation in Cleveland, Ohio, in 1978, 213 patients with inflammatory genitourinary disorders were studied. Researchers concluded that DMSO brought significant relief to the majority of patients. They recommended the drug for all inflammatory conditions not caused by infection or tumor in which symptoms were severe or patients failed to respond to conventional therapy.9

Stephen Edelson, MD, F.A.A.F.P., F.A.A.E.M., who practices medicine at the Environmental and Preventive Health Center of Atlanta, has used DMSO extensively for 4 years. "We use it intravenously as well as locally," he says. "We use it for all sorts of inflammatory conditions, from people with rheumatoid arthritis to people with chronic low back inflammatory-type symptoms, silicon immune toxicity syndromes, any kind of autoimmune process.

"DMSO is not a cure," he continues. "It is a symptomatic approach used while you try to figure out why the individual has the process going on. When patients come in with rheumatoid arthritis, we put them on IV DMSO, maybe three times a week, while we are evaluating the causes of the disease, and it is amazing how free they get. It really is a dramatic treatment."

As for side effects, Dr. Edelson says: "Occasionally, a patient will develop a headache from it, when used intravenously--and it is dose related." He continues: "If you give a large dose, [the patient] will get a headache. And we use large doses. I have used as much as 30ÝmlÝIV over a couple of hours. The odor is a problem. Some men have to move out of the room [shared] with their wives and into separate bedrooms. That is basically the only problem."

DMSO was the first nonsteroidal anti-inflammatory discovered since aspirin. Mr. Bristol believes that it was that discovery that spurred pharmaceutical companies on to the development on other varieties of nonsteroidal anti-inflammatories. "Pharmaceutical companies were saying that if DMSO can do this, so can other compounds," says Mr. Bristol. "The shame is that DMSO is less toxic and has less int he way of side effects than any of them."

Collagen and Scleroderma

Scleroderma is a rare, disabling, and sometimes fatal disease, resulting form an abnormal buildup of collagen in the body. The body swells, the skin--particularly on hands and face--becomes dense and leathery, and calcium deposits in joints cause difficulty of movement. Fatigue and difficulty in breathing may ensue. Amputation of affected digits may be necessary. The cause of scleroderma is unknown, and, until DMSO arrived, there was no known effective treatment.

Arthur Scherbel, MD, of the department of rheumatic diseases and pathology at the Cleveland Clinic Foundation, conducted a study using DMSO with 42 scleroderma patients who had already exhausted all other possible therapies without relief. Dr. Scherbel and his coworkers concluded 26 of the 42 showed good or excellent improvement. Histotoxic changes were observed together with healing of ischemic ulcers on fingertips, relief from pain and stiffness, and an increase in strength. The investigators noted, "It should be emphasized that these have never been observed with any other mode of therapy."10 Researchers in other studies have since come to similar conclusions.11

Does DMSO Help Arthritis?

It was inevitable that DMSO, with its pain-relieving, collagen-softening, and anti-inflammatory characteristics, would be employed against arthritis, and its use has been linked to arthritis as much as to any condition. Yet the FDA has never given approval for this indication and has, in fact, turned down three Investigational New Drug (IND) applications to conduct extensive clinical trials.

Moreover, its use for arthritis remains controversial. Robert Bennett, MD, F.R.C.P., F.A.C.R., F.A.C.P., professor of medicine and chief, division of arthritis and rheumatic disease at Oregon Health Sciences University (Dr. Jacob's university), says other drugs work better. Dava Sobel and Arthur Klein conducted their own informal study of 47 arthritis patients using DMSO in preparation for writing their book, Arthritis: What Works, and came to the same conclusion.12

Yet laboratory studies have indicated that DMSO's capacity as a free-radical scavenger suggests an important role for it in arthritis.13 The Committee of Clinical Drug Trials of the Japanese Rheumatism Association conducted a trial with 318 patients at several clinics using 90 percent DMSO and concluded that DMSO relieved joint pain and increased range of joint motion and grip strength, although performing better in more recent cases of the disease.14 It is employed widely in the former Soviet Union for all the different types of arthritis, as it is in other countries around the world.

Dr. Jacob remains convinced that it can play a significant role in the treatment of arthritis. "You talk to veterinarians associated with any race track, and you'll find there's hardly an animal there that hasn't been treated with DMSO. No veterinarian is going to give his patient something that does not work. There's no placebo effect on a horse."

DMSO and Central Nervous System Trauma

Since 1971, Dr. de la Torre, then at the University of Chicago, has experimented using DMSO with injury to the central nervous system. Working with laboratory animals, he discovered that DMSO lowered intracranial pressure faster and more effectively than any other drug. DMSO also stabilized blood pressure, improved respiration, and increased urine output by five times and increased blood flow through the spinal cord to areas of injury.15-17 Since then, DMSO has been employed with human patients suffering severe head trauma, initially those whose intracranial pressure remained high despite the administration of mannitol, steroids, and barbiturates. In humans, as well as animals, it has proven the first drug to significantly lower intracranial pressure, the number one problem with severe head trauma.

"We believe that DMSO may be a very good product for stroke," says Dr. de la Torre, "and that is a devastating illness which affects many more people than head injury. We have done some preliminary clinical trials, and there's a lot of animal data showing that it is a very good agent in dissolving clots."

Other Possible Applications for DMSO

Many other uses for DMSO have been hypothesized from its known qualities hand have been tested in the laboratory or in small clinical trials. Mr. Bristol speaks with frustration about important findings that have never been followed up on because of the difficulty in finding funding and because "to have on your resume these days that you've worked on DMSO is the kiss of death." It is simply too controversial. A sampling of some other possible applications for this drug follows.

DMSO as long been used to promote healing. People who have it on hand often use it for minor cuts and burns and report that recovery is speedy. Several studies have documented DMSO use with soft tissue damage, local tissue death, skin ulcers, and burns.18-21

In relation to cancer, several properties of DMSO have gained attention. In one study with rats, DMSO was found to delay the spread of one cancer and prolong survival rates with another.22 In other studies, it has been found to protect noncancer cells while potentiating the chemotherapeutic agent.

Much has been written recently about the worldwide crisis in antibiotic resistance among bacteria (see Alternative & Complementary Therapies, Volume 2, Number 3, 1996, pages 140-144) Here, too, DMSO may be able to play a role. Researcher as early as 1975 discovered that it could break down the resistance certain bacteria have developed.23

In addition to its ability to lower intracranial pressure following closed head injury, Dr. de la Torre's work suggests that the drug may actually have the ability to prevent paralysis, given its ability to speedily clean out cellular debris and stop the inflammation that prevents blood from reaching muscle, leading to the death of muscle tissue.

With its great antioxidant powers, DMSO could be used to mitigate some of the effects of aging, but little work has been done to investigate this possibility. Toxic shock, radiation sickness, and septicemia have all been postulated as responsive to DMSO, as have other conditions too numerous to mention here.

DMSO in the Future

Will DMSO ever sit on the shelves of pharmacies in this country as a legal prescriptive for many of the conditions it may be able to address? Will the studies we need to discover when this drug is most appropriate ever be done? Given the difficulties the drug has run into so far and the recent development of new drugs that perform some of the same functions, Mr. Bristol is doubtful. Others, however, such as Dr. Jacob and Dr. de la Torre, see the FDA approval of DMSO for interstitial cystitis and the more recent FDA go-ahead for DMSO trials with closed head injury as new indications of hope. The cystitis approval means that physicians may use it at their discretion for other uses, giving DMSO a new legitimacy.

Dr. Jacob continues to believe that DMSO should not even be called a drug but is more correctly a new therapeutic principle, with an effect on medicine that will be profound in many areas. Whether that is true cannot be known without extensive a publicly reported trials, which are dependent on the willingness of researchers to undertake rigorous studies in this still-unfashionable tack and of pharmaceutical companies and other investors to back them up. That this is a live issue is proved by the difficulty the investigators with approval to test DMSO for closed head injury clinically are having finding funds to conduct the trials.

In 1980, testifying before the Select Committee on Agin of the U.S. House of Representatives, Dr. Scherbel said, "The controversy that exists over the clinical effectiveness of DMSO is not well-founded--clinical effectiveness may be variable in different patients. If toxicity is consistently minimal, the drug should not be restricted from practice. The clinical effectiveness of DMSO can be decided with complete satisfaction if the drug is made available to the practicing physician. The number of patient complaints about pain and the number of phone calls to the doctor's office will decide quickly whether or not the drug is effective."

It may be premature to call for the full rehabilitation of DMSO, but it is time to call for a full investigation of its true range of capabilities.

References

1. Kolb, K.H., Jaenicke, G., Kramer, M., Schulze, P.E. Absorption, distribution, and elimination of labeled dimethyl sulfoxide in man and animals. Ann NY Acad Sci 141:85-95, 1967.
2. Herschler, R., Jacob, S.W. The case of dimethyl sulfoxide. In: Lasagna, L. (Ed.), Controversies in Therapeutics. Philadelphia: W.B. Saunders, 1980.
3. Evans, M.S., Reid, K.H., Sharp, J.B. Dimethyl sulfoxide (DMSO) blocks conduction in peripheral nerve C fibers: A possible mechanism of analgesia. Neurosci Lett 150:145-148, 1993.
4. Demos, C.H., Beckloff, G.L., Donin, M.N., Oliver, P.M. Dimethyl sulfoxide in musculoskeletal disorders. Ann NY Acad Sci 141:517-523, 1967.
5. Lockie, L.M., Norcross, B. A clinical study on the effects of dimethyl sulfoxide in 103 patients with acute and chronic musculoskeletal injures and inflammation. Ann NY Acad Sci 141:599-602, 1967.
6. Percy, E.C., Carson, J.D. The use of DMSO in tennis elbow and rotator cuff tendinitis: A double-blind study. Med Sci Sports Exercise 13:215-219, 1981.
7. Itoh, M., Guth, P. Role of oxygen-derived free radicals in hemorrhagic shock-induced gastric lesions in the rat. Gastroenterology88:1126-1167, 1985.
8. Salim, A.S., Role of oxygen-derived free radical scavengers in the management of recurrent attacks of ulcerative colitis: A new approach. J. Lab Clin Med 119:740-747, 1992.
9. Shirley, S.W., Stewart, B.H., Mirelman, S. Dimethyl sulfoxide in treatment of inflammatory genitourinary disorders. Urology 11:215-220, 1978.
10. Scherbel, A.L., McCormack, L.J., Layle, J.K. Further observations on the effect of dimethyl sulfoxide in patients with generalized scleroderma (progressive systemic sclerosis). Ann NY Acad Sci 141:613-629, 1967.
11. Engel, M.F., Dimethyl sulfoxide in the treatment of scleroderma. South Med J 65:71, 1972.
12. Sobel, D., Klein, A.C. Arthritis: What Works. New York: St. Martins Press, 1989.
13. Santos, L., Tipping, P.G. Attenuation of adjuvant arthritis in rats by treatment with oxygen radical scavengers. Immunol Cell Biol72:406-414, 1994.
14. Matsumoto, J. Clinical trials of dimethyl sulfoxide in rheumatoid arthritis patients in Japan. Ann NY Acad Sci 141:560-568, 1967.
15. de la Torre, J.C., et al. Modifications of experimental spinal cord injuries using dimethyl sulfoxide. Trans Am Neurol Assoc 97:230, 1971.
16. de la Torre, J.C., et al. Dimethyl sulfoxide in the treatment of experimental brain compression. J Neurosurg 38:343, 1972.
17. de la Torre, J.C., et al. Dimethyl sulfoxide in the central nervous system trauma. Ann NY Acad Sci 243:362, 1975.
18. Lawrence, H.H., Goodnight, S.H. Dimethyl sulfoxide and extravasion of anthracycline agents. Ann Inter Med 98:1025, 1983.
19. Lubredo, L., Barrie, M.S., Woltering, E.A. DMSO protects against adriamycin-induced skin necrosis. J. Surg Res 53:62-65, 1992.
20. Alberts, D.S., Dorr, R.T. Case report: Topical DMSO for mitomycin-C-induced skin ulceration. Oncol Nurs Forum 18:693-695, 1991.
21. Cruse, C.W., Daniels, S. Minor burns: Treatment using a new drug deliver system with silver sulfadiazine. South Med J 82:1135-1137, 1989.
22. Miller, L., Hansbrough, J., Slater, H., et al. Sildimac: A new deliver system for silver sulfadiazine in the treatment of full-thickness burn injuries. J Burn Care Rehab 11:35-41, 1990
23. Salim, A. Removing oxygen-derived free radicals delays hepatic metastases and prolongs survival in colonic cancer. Oncology49:58-62, 1992.
24. Feldman, W.E., Punch, J.D., Holden, P. In vivo and in vitro effects of dimethyl sulfoxide on streptomycin-sensitive and resistantEscherichia coli. Ann Acad Sci 141:231, 1967.

Source: Alternative & Complementary Therapies, July/August 1996, pages 230-235. DMSO Organization would like to thank the publisher for permission to place this fine article on the World Wide Web. The Publisher retains all copyright. To order reprints of this article, write to or call: Karen Ballen, Alternative & Complementary Therapies, Mary Ann Liebert, Inc., 2 Madison Avenue, Larchmont, NY 10538, (914) 834-3100.

Positiv överraskning

Jag fick faktiskt svar från min läkare i Sthm igår.. via mail.. ang nitroglycerinsalvan. Tyvärr rekommenderade han mig inte att använda den så länge jag är gravid men sen så.. det skall enl honom o kirurgen vara ok att amma efteråt..  dock säger de på apoteket att man inte bör amma när man använder den? Men jag får lita på mina läkare de känner ju till sånt här!!?

Tog på inrådan av min förlossningsläkare 3 tabletter oxascand igår. För att få sova lite. Hon menade ju att jag måste få vara lite utvilad innan KS.. så jag gjorde det.. efter mkt tvekan. Kände först ingenting så jag var mäkta besviken. Men på nåt sätt somnade jag - och sov ända fram till fem imorse! Bara en sån sak! Jises.. vaknade inet ens för att behöva gå på toa eller för att magen krampade.. gissa om jag var lycklig? Magen var dessutom lugnare imorse. Nu är den körig igen. Otroligt körig.. men nu har jag ju varit uppe ett tag o dessutom ätit.

Sista dagen med mat idag.. sen blir det till att leva på de där gräsliga näringsdryckerna hua.. jag ser inte fram emot det.. men om de kan hjälpa mig så.. är de värda varenda liten plåga.. först är det dock kalajs o sen har vi lite att dona med innan näringsdryckshelvetet slår in.. 

Tandläkare, MVC mm

Idag har varit en sån där dag. Massor att göra (passa) och lite tid för återhämtning. Känner att jag borde tagit tag i min avslappningsskiva såhär inför mitt planerade kejsarsnitt.. känns som jag skulle behöva lite vila.. men stereon är urkopplad sedan vi baxade in det nya vitrinskåpet och har inte kopplats ihop igen. Mitt fel, jag sa åt min make att det inte var så brådskande.. men inser att jag saknar mina dagliga stunder med skivan..  den om något har ju faktiskt lyckats att få mig att slappna av en stund..  gett mig lite andrum.. eftersom jag inte får det om nätterna.

Hur som helst. Först var det besök på MVC och lite blod som skulle tappas. Skulle vara där innan tio så jag såg till att gå upp tidigt och vara där i tid. Tjugo över nio. Dröjde dock till tjugo i innan jag fick komma in eftersom det inte fanns någon att anmäla sig hos i receptionen.. ärligt talat.. de springer inte direkt ihjäl sig.. med tanke på att de dessutom har rast kl tio kan man tycka att receptionen borde vara bemannad till dess... eller att det åtminstone fanns en klocka att ringa på. Icke. Hur som helst släppte ifrån mig blod utan problem och blev klar tio i.

Nästa besök var hos tandhygienisten.. Där fick jag vänta i tjugo minuter innan jag kom in. Under tiden ringde min förlossningsläkare på NÄL. Något stressande i väntrummet hos tandläkaren - men jag var oerhört tacksam att hon ringde! Mest för att bekräfta att hon fått mitt brev och ordinationerna från min läkare i Sthlm.. känns tryggt att hon sett dem. Fick dessutom talat om att jag varit hos kirurgen och att han talat om operation i samband med förlossningen så hon skulle försöka kontakta honom direkt.. när vi ses nästa gång får jag svar på om hon fick tag på honom eller ej och om det blir nån operation eller inte..  som det känns i tarmen nu hoppas jag innerligt att något drastiskt görs.

För övrigt har det varit en rätt jobbig magdag men fint väder ute! Maken ringde precis och talade om att bilen inte startar.. kanon.. vi firar nio månader som gifta idag och hade tänkt oss en liten myskväll men om han inte får hjälp med bilen inom kort så antar jag att de planerna går i stöpet eftersom vi planerat att han skulle köpa med sig lite thai hem ikväll.. :-/ det blir aldrig som man tänkt sig.. men efterrätt har jag i alla fall ordnat med ,) 

Tokjäsningar ..

Magen la verkligen av igår igen.. eller började tokjäsa. Gjorde egna burgare med linfröbröd till kvällsmat och en smoothie med rawfiber för att smörja upp tarmen lite men det ville sig inte alls..  den där bullbiten jag dessutom (i ett mkt svagt ögonblick) beslutade mig för att stoppa i mig gjorde inte saken bättre heller.. vetemjöl.. satte sig som ett lock i mellangärdet o orsakade enorma jäsningar.. som jag drogs med hela natten :Fy fan säger jag bara. Nu på morgonen har jag fått ur mig en del diarrékladd men tarmen värker som skrutt o svullen är den.. den där xylocain salvan hjälper föga kan jag meddela! Känns som hela ändtarmen skall spricka för tillfället.

Har gjort slut på mina oxypowder nu men de funkade inte som jag hade hoppats så jag försöker utnyttja deras pengarna tillbaks garanti. Vi får se vad det ger men jag hoppas de håller vad de lovat..  produkten hjälpte mig trots allt inte så vad göra? Finns en garanti finns den väl där av en anledning.. att den kan hjälpa många tvivlar jag inte på, men har man invagination, enterocele, krampande tarmar och spasmer spelar det liksom ingen roll vilken konsistens det är på avföringen eller hur mycket den sitmulerar motoriken.. när det ändå inte kommer ut?

Jag hoppas grejerna från USA (som vi fått brev om att vi kan hämta på posten!) skall hjälpa mig bättre.. den som lever får se.. försökt får svar från min läkare i sthlm via mail på om jag inte trots allt kan testa nitroglycerinsalvan redan nu då förlossningen är så nära men har inte fått nåt svar.. faaan. Hade behövt det idag känner jag :-./ 

Behandling av fissurer..

Det finns inte jättemånga behandlingsmöjligheter vad gäller att läka ut fissurer (som i sig kan vara väldigt svårläkta har jag förstått och med tanke på den smärta och kramp jag själv har i tarmen hela tiden förstår jag varför!) Har fått botoxinjektioner i tarmen tidigare, men då för andra problem men framförallt för att förhindra spasmen.. kanske blir det botox även i framtiden, jag vet ju att detta diskuterats men inte kommit på fråga så länge jag är gravid.. väntar nu på att påbörja min behandling med nitroglycering men känner att jag skulle behövt börja för ett halvår sen.. typ.. för fy fan vad ont det gör och det blir inte bättre för var dag som går.. fasar för hur detta skall bli efter snitt.. när jag är sårig både på fram och baksida och inte längre kan använda min bräda eller min cykel.. graviditeten som borde vara en dans på rosor eller nåt åt det hållet har för mig blivit en smärre pers.. men jag hoppas, hoppas att mina fasor inte besannas och att ett par tegelstenar trillar av mina axlar när bebis är ute.. De har ju även talat om att dilatera tarmen igen (vid förlossningen) även detta ingrepp har jag gjort tidigare, men med föga resultat...

Lite om botox och nitroglycerin..

Botulinumtoxin och glyceryltrinitrat bra alternativ vid kronisk analfissur

Britt Husberg specialist i barn- och kolorektalkirurgi, Gastrocentrum, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge

Analfissur med smärta och blödningar i samband med defekation kan drabba människor i alla åldrar. Tillståndet övergår ibland i ett kroniskt smärttillstånd med spasm i analsfinktrar och förhöjd vilotonus. Detta medför försämrad blodcirkulation i området och försvårad läkning av analfissurens djupnande sårbildning. Primärt rekommenderas behandling med lokalanestetiska preparat och regim mot eventuell förstoppning.

Vid utebliven effekt har tidigare analdilatation eller lateral intern sfinkterotomi anbefallts, med goda läkningsresultat. Dock har risk för kvarstående men med olika grad av inkontinens rapporterats efter båda ingreppen, framför allt efter sfinkterotomi.

I den refererade artikeln har 100 patienter med kronisk analfissur randomiserats att få antingen injektion av botulinumtoxin i interna analsfinktern eller applikation med glyceryltrinitratsalva, 1 (gånger) 3, i åtta veckor. Vid klinisk kontroll efter två månader noterades läkning hos 92 procent av patienterna i botulinumtoxingruppen och hos 70 procent i glyceryltrinitratgruppen.

Negativa sidoeffekter sågs i några fall som övergående lindrig inkontinens efter botulinumtoxin och, litet vanligare, som problem med efterföljande huvudvärk efter glyceryltrinitratsalva. Författarnas slutsats är att de båda studerade behandlingarna är goda alternativ till kirurgi. I denna studie fastslogs även att injektion med botulinumtoxin var den effektivaste farmakologiska metoden.

Artikeln är trovärdig och väl upplagd med ett stort antal patienter som randomiserats och blint följs upp av undersökare som inte haft vetskap om given behandling. Resultaten visar att kronisk analfissur effektivt kan behandlas med icke-kirurgiska metoder, där injektion med botulinumtoxin framstår som det ultimata alternativet. Denna behandling ger en tillfällig och partiell denervering av analsfinktrarna som varar ca 3–4 månader, en tidsrymd som för det mesta är tillräcklig för läkning av analfissuren. Analkanalen återfår därefter sin normala anatomi och fysiologi, vilket säkerligen är och blir en fördel i åtminstone det senare skedet i en människas liv då sfinktermuskulatur försvagas. Recidiv förekommer men kan lämpligen behandlas med förnyade injektioner.

Resultaten i artikeln stämmer väl med erfarenhet av 1000 patienter på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge som sedan år 2000 behandlats med botulinumtoxin i externa sfinktern. Även glyceryltrinitratsalva är ett gott alternativ och kan också additivt kombineras med botulinumtoxin. Behandlingen belastas dock av ovannämnda biverkningar.

Hade behövt sova...

Igår eftermiddag gick det åt pipan med tarmen.. men det var väl bara att vänta efter sjukhusbehandlingen.. det vill säga någon hade varit där o rotat o irriterat, inte konstigt det inte gick att tömma tarmen alls... :-/ smärta! Gjort slut på lilla tuben smärtlindrande gel nu men som tur var fick jag ju en megatub med mig hem.. vad hade jag gjort utan den??

Sov inge vidare inatt heller. Hade behövt sova känner jag, men ju mer jag behöver sova o ju mer jag funderar på att jag behöver sova desto mindre sover jag? Ju tröttare jag är desto mer vaken blir jag.. på nåt sjukt sätt? Sen att magen sprängde som tok igår o att det inte gick att sova pga det är väl inte så konstigt antar jag.

Tog fyra oxypowder igår för att hålla magen igång o det börjar ta på den där burken.. funderar dock på att återgå till oxyflush igen, eftersom jag inte upplever nån enorm skillnad om man ser till den ENORMA skillnaden i pris. Oxypowder är trots allt dubbelt så dyr som oxyflush så man tycker att effekten borde vara densamma om det skall vara motiverat att slänga ut så mycket pengar..

Väntar på varorna från USA också. Vet nu att de är fast i tullen eftersom vi fick hem en tulldeklaration.. nu hoppas jag bara att varorna går igenom utan större jox och att vi har dem här inom kort, men har en ond aning om att de kan bli fast där ett tag.. om vi ens får dem vill säga. Det är ju trots allt inte tal om vare sig läkemedel eller illegala substanser, bara helt normala naturliga tillskott.. huh. 

Ännu en diagnos, ännu en behandling...

Jaha, då har jag alltså varit hos Barnmorskan och hos kirurgen och gjort min rektoskopi.. eller tja, gjort och gjort den gick inte direkt att genomföra pga att det smärtade så. Men jag fick i alla fall svar på vad det är som gör att tarmen hellre matar ut sig själv än att mata ut skit o varför det gör så förbannat ont..   det tog inte många minuter för läkaren att konstatera att jag har en analfissur (spricka) och en ganska kraftig analspasm som med all säkerhet funnits där ganska länge o blivit kronisk. Detta underlättar självfallet inte läkningen av fissuren.. tvärtom. Med mina övriga tarmproblem (Iäs invagination, enterocele, megacolon, nervskada.. ) blir det inte direkt lättare med ännu en diagnos. Speciellt som denna inte går att behandla förrän efter bebis är ute..  o sprickan blir ju inte direkt mindre av utebliven behandling o fortsatta besvär att tömma tarmen. Som om jag inte hade nog besvär av det innan??

Har fått nitroglycerinsalva utskriven, men denna får jag inte påbörja förrän efter förlossningen. Då skall de även försöka att dilatera tarmen för att lösa den akuta spasmen. Har varit med om detta förut, dock enbart i narkos. Har även fått botulinumtoxin injicerat i analsfinkern och vet att detta står på bordet inför framtiden igen. Dock inte så länge jag har bebis i magen och förmodligen inte i det här länet!

Läkaren var dock bra, lite smårolig och gjorde sitt bästa för att lätta upp stämningen. Lovade att informera förlossningsläkaren och var tacksam att det blir snitt och inte vanlig förlossning med tanke på dessa och övriga tarmproblem som inte direkt skonas vid en vaginal förlossning.. tvärtom. Han lovade dessutom att kalla mig om åtta veckor igen för att se om fissuren läkt eller inte. Annars kan det blir tal om operation eller andra åtgärder.. som han ansåg mer drastiska. Botulinumtoxin hörde till de mer invasiva som han uttryckte det.. jo, jag vet.. det känns ;)

Men.. just nu känns det mest rätt jobbigt. Det enda jag kan göra är att smörja med massa smärtstillande salva och det hjälper mig inte direkt att gå på toa.. :-/ men nu vet jag i alla fall att jag hade rätt, det var något som inte stod rätt till o smärtan var definitivt inte inbillad. Krampen gör att tarmen matar slemhinna istället för avföring och tja den uppkommer pga smärtan från fissuren helt enkelt.. sen att lösa en kramp som suttit i i flera år.. det är väl inte direkt det lättaste..