Så var det dags igen. För läkarsamtal alltså. Vilket i ordningen? Jag minns inte. Jag kan faktiskt inte ens räkna efter och komma fram till ett rimligt svar om jag försöker. Det är rätt illa. Förklara åtminstone ungefär hur många läkarsamtal jag haft, urk. Jag ser det inte som nåt posititivt.
Man har så många förväntningar innan. Så mycket förhoppningar. Ibland går det bra, oftast blir man rätt besviken. Man känner sig laddad innan och mentalt urblåst efter - om de ens ringer vill säga. Det är ju så att säga första steget.. inte alltid de gör. Man ska inte vara så säker. Ringer de inte byts den urblåsta känslan mot irretation - eller ilska. Ganska mycket ilska skulle jag vilja säga. En ilska jag försöker kontrollera eftersom jag vet att den inte gör mig nåt gott. Det är lättare sagt än gjort. Faktiskt.
Vi får väl se om han ringer idag. Kirurgen. Har nästan glömt vad jag skulle fråga honom om.. var så länge sen vårt möte blev inställt.. januari.. först nu har jag telefontid för att diskutera det som vi inte fick diskuterat då. Har blivit varnad för att han har en tendens att "glömma" sina samtal. Hur bra känns det? Ärligt talat känns det rätt ok idag. Jag känner mig rätt blank. Polerad? Hm, nja. Men jag känner mig rätt tom. Jag förväntar mig inget av samtalet idag. Antar jag blir glad om han över huvud taget ringer.
torsdag 17 mars 2011
onsdag 16 mars 2011
Operation!!
Talade med operationsplaneraren på Östra idag. Hon hade inget datum att ge mig, det var väl egentligen inte speciellt väntat heller.. MEN hon hade i alla fall lite nyheter att komma med. Bara en sån sak!
De har tagit fram några förslag på datum i slutet av april och väntar svar från Medtronic i Danmark. JAAA! Känner mig nästan lite barnsligt lycklig! Inte snabbare än jag hade hoppats men snabbare än jag hade väntat. Man får vara glad för det man får? Även om det inte sker i realtid.
Nu gäller det bara att det lyckas också. Så allt går i hamn. Snacka om att jag kommer vara världens lyckligaste i så fall...
OM det inte funkar? Jag kommer va ganska (läs helt) knäckt ett tag, men på nåt sätt tar jag mig upp på fötter o fortsätter kämpa. Det har jag alltid gjort. Kommer alltid att göra. Vad har jag för val? Kan ju inte bara ge upp..
De har tagit fram några förslag på datum i slutet av april och väntar svar från Medtronic i Danmark. JAAA! Känner mig nästan lite barnsligt lycklig! Inte snabbare än jag hade hoppats men snabbare än jag hade väntat. Man får vara glad för det man får? Även om det inte sker i realtid.
Nu gäller det bara att det lyckas också. Så allt går i hamn. Snacka om att jag kommer vara världens lyckligaste i så fall...
OM det inte funkar? Jag kommer va ganska (läs helt) knäckt ett tag, men på nåt sätt tar jag mig upp på fötter o fortsätter kämpa. Det har jag alltid gjort. Kommer alltid att göra. Vad har jag för val? Kan ju inte bara ge upp..
Bakdag
Det blir inte alltid som man tänkt sig - men å andra sidan, blir det någonsin det? Ser att två av mina inlägg från gårdagen inte publicerats .. hmm, de om akupunktur och andra behandligar vid funktionell förstoppning.. skumt. De syntes igår. Är det någon som är inne o hackar här tro. Morr.
Hur som helst. Skulle träffat en vän och fikat idag. Det blev int så. Gick åt skogen redan på morgonen. Började med att klockan inte ringde (hade satt den tidigare än vanligt så jag skulle hinna med allt jag tänkt innan det var dags att hämta henne på stationen.. magen o dylikt) men som sagt - den ringde inte. En halvtimme senare än jag hade tänkt mig kom jag upp ur sängen. Stressad. Minst sagt. Resoloren ville inte göra vad den skulle heller.. o min puttrande mage på det. Bådade inte bra.
En timme på brädan (längre än normalt) senare var det fortfarande katastrof. Bara o inse att dagen inte skulle hålla. Fick alltså avboka mötet. Nybakt bröd och planer till trots. Vad gör man? Inte sånt man drömmer om precis, men ibland är den mest oattraktiva lösningen också den bästa.
Jag blev alltså ensam idag. Inte kul men som sagt, ibland är det bäst som sker. Idag blev en bakdag istället. Sambon har önskat kanelbullar några kvällar i rad nu, så jag rörde ihop en deg. Något lösare än jag hade tänkt mig så det fick bli två längder eftersom den var svår att hantera. Luktar i alla fall gott och ser saftig och fin ut så jag hoppas den ska gå hem. Gjorde ett försök till rågbröd också. Oj så kompakt det blev. Vet inte vad magen säger om det, men det återstår att se.. ibland är det minst otänkbara det som funkar bäst!
Vetenskap vad är det.. utbildning, inbildning? Ah, va fan. Vad är bättre vetenskap än att testa själv. Då, om någonsin, får man ett vettigt svar. Det enda som i sammanhanget spelar någon roll.
Solen skiner ute idag med. Bestämde mig dock för att inte springa. Känns som jag har något i kroppen, förutom magen då vill säga.. förkylning? Jag vet inte men skallen känns bra tung. Ser dock väldigt lockande ut utanför fönstret.. men jag sitter här o trampar ändå. Just nu kan jag inte ta mig ut vare sig jag vill eller inte för magen tillåter inga såna utsvävningar.. det skulle varit i förmiddags i så fall. Innan all mat intog min tarm. Eller i kväll, innan kvällsmaten.. när den förhoppningsvis lagt sig lite efter min nästa brädprocedur. Jag tvivlar dock på att den lugnar sig idag. Den borde gett sig vid det här laget i så fall. Den borde i alla fall bete sig bättre än den gör.
Hur som helst. Skulle träffat en vän och fikat idag. Det blev int så. Gick åt skogen redan på morgonen. Började med att klockan inte ringde (hade satt den tidigare än vanligt så jag skulle hinna med allt jag tänkt innan det var dags att hämta henne på stationen.. magen o dylikt) men som sagt - den ringde inte. En halvtimme senare än jag hade tänkt mig kom jag upp ur sängen. Stressad. Minst sagt. Resoloren ville inte göra vad den skulle heller.. o min puttrande mage på det. Bådade inte bra.
En timme på brädan (längre än normalt) senare var det fortfarande katastrof. Bara o inse att dagen inte skulle hålla. Fick alltså avboka mötet. Nybakt bröd och planer till trots. Vad gör man? Inte sånt man drömmer om precis, men ibland är den mest oattraktiva lösningen också den bästa.
Jag blev alltså ensam idag. Inte kul men som sagt, ibland är det bäst som sker. Idag blev en bakdag istället. Sambon har önskat kanelbullar några kvällar i rad nu, så jag rörde ihop en deg. Något lösare än jag hade tänkt mig så det fick bli två längder eftersom den var svår att hantera. Luktar i alla fall gott och ser saftig och fin ut så jag hoppas den ska gå hem. Gjorde ett försök till rågbröd också. Oj så kompakt det blev. Vet inte vad magen säger om det, men det återstår att se.. ibland är det minst otänkbara det som funkar bäst!
Vetenskap vad är det.. utbildning, inbildning? Ah, va fan. Vad är bättre vetenskap än att testa själv. Då, om någonsin, får man ett vettigt svar. Det enda som i sammanhanget spelar någon roll.
Solen skiner ute idag med. Bestämde mig dock för att inte springa. Känns som jag har något i kroppen, förutom magen då vill säga.. förkylning? Jag vet inte men skallen känns bra tung. Ser dock väldigt lockande ut utanför fönstret.. men jag sitter här o trampar ändå. Just nu kan jag inte ta mig ut vare sig jag vill eller inte för magen tillåter inga såna utsvävningar.. det skulle varit i förmiddags i så fall. Innan all mat intog min tarm. Eller i kväll, innan kvällsmaten.. när den förhoppningsvis lagt sig lite efter min nästa brädprocedur. Jag tvivlar dock på att den lugnar sig idag. Den borde gett sig vid det här laget i så fall. Den borde i alla fall bete sig bättre än den gör.
tisdag 15 mars 2011
Motion bra för IBS
Jag är visst före min tid.. :) Igen! Mer motion (men inte överdrivet) har i studier visat sig minska symtomen vid IBS.. men vem är egentligen förvånad över det?
Exercise Helps or Hurts IBS?
A recent clinical trial in the American Journal of Gastroenterology reported that people with irritable bowel syndrome may be able to find some relief by getting regular exercise. The study, of 102 adults with the disorder, found that those who were told to get some more exercise had better odds of seeing improvements with cramps, bloating, constipation and diarrhea.
After three months, 43 percent of the exercisers showed a clinically significant improvement in their symptoms, meaning it was making a difference in their daily lives. That compared with a quarter of the participants who maintained their normal lifestyle.
For people who are currently less active, even a moderate increase in exercise may curb irritable bowel symptoms, according to senior researcher Dr. Riadh Sadik, of the University of Gothenburg in Sweden. According to Sadik, exercise may be helpful for several reasons. Past studies have shown that it can get things moving along in the gut, relieving gas and constipation. (Vigorous exercise, however, may worsen bouts of diarrhea.) Regular exercise may also have a positive influence on the nervous and hormonal systems that act on the digestive tract.
At the end of the study, the exercise group reported greater improvements on a standard questionnaire on IBS symptoms. They were also less likely to show worsening symptoms. Of the exercise group, 8 percent had a clinically significant increase in IBS symptoms, versus 23 percent of the comparison group.
That, according to Sadik, suggests that for a considerable number of people remaining sedentary may only worsen IBS. "If you have IBS, then you can increase your physical activity to improve your symptoms," Sadik said. "If you stay inactive, you should expect more symptoms." Go here for full research article. Check here for comprehensive treatments for IBS.
Exercise Helps or Hurts IBS?
A recent clinical trial in the American Journal of Gastroenterology reported that people with irritable bowel syndrome may be able to find some relief by getting regular exercise. The study, of 102 adults with the disorder, found that those who were told to get some more exercise had better odds of seeing improvements with cramps, bloating, constipation and diarrhea.
After three months, 43 percent of the exercisers showed a clinically significant improvement in their symptoms, meaning it was making a difference in their daily lives. That compared with a quarter of the participants who maintained their normal lifestyle.
For people who are currently less active, even a moderate increase in exercise may curb irritable bowel symptoms, according to senior researcher Dr. Riadh Sadik, of the University of Gothenburg in Sweden. According to Sadik, exercise may be helpful for several reasons. Past studies have shown that it can get things moving along in the gut, relieving gas and constipation. (Vigorous exercise, however, may worsen bouts of diarrhea.) Regular exercise may also have a positive influence on the nervous and hormonal systems that act on the digestive tract.
At the end of the study, the exercise group reported greater improvements on a standard questionnaire on IBS symptoms. They were also less likely to show worsening symptoms. Of the exercise group, 8 percent had a clinically significant increase in IBS symptoms, versus 23 percent of the comparison group.
That, according to Sadik, suggests that for a considerable number of people remaining sedentary may only worsen IBS. "If you have IBS, then you can increase your physical activity to improve your symptoms," Sadik said. "If you stay inactive, you should expect more symptoms." Go here for full research article. Check here for comprehensive treatments for IBS.
Löprunda numero två
Tog mig faktiskt ut på en löprunda ensam idag. Andra gången på mindre än än vecka. Första gången tillsammans med sambon. Nu fick det bli ensam, eftersom han 1) jobbar 2) är krasslig (läs förkyld.. man vet ju hur det är när en karl är förkyld..). Hade alltså inget annat val om jag skulle ta mig ut. Så det fick bli så.
Drog på mig mina flashiga löparkläder (de är rätt flashiga om jag får säga det själv ;)) o snöra på mig skorna. Ser nog mer rutinerad ut än vad jag är me tanke på de där kläderna. Men de är skönare att springa i, det är ett som är säkert. Har annars alltid avskytt tights. Tycker de ser smått förjävliga ut. På andra vill säga. O då har de ändå tonade muskler lite varstans, till skillnad från mig. Är mest spinkig. Ännu spinkigar när jag drar på mig tights såklart. Men jag har bestämt mig att skita i det. De funkar bra att springa i, med vindskydd fram på benen och mer luft där bak.. bra för mig :)
Ser hur folk glor på mig där jag drar fram. Försöker hålla en lagom snabb takt utan att tokspringa. Jag joggar mest, fast lite snabbare än jättelångsamt (hur låter det?). Flera vänder sig om. Jag kan nästan ana vad de tänker "en så smal tjej ska inte vara ute o springa, hon är säkert anorektisk" - varför tror jag att de tänker så? Jag kan se minerna och blickarna, och jag har fått höra det förr. Hur smal och anorektisk jag ser ut menar jag. Folk ser helst att jag sitter till i soffan och svullar onyttigheter. Då är jag "sund" - eftersom jag behöver lägga på mig i vikt.
Inget snack om saken, jag BEHÖVER lägga på mig i vikt. MEN jag mår apa av att sitta still o vräka i mig skitmat. Kroppen lägger av. O röra på mig måste jag för att den över huvud taget ska knata på.. så vad gör jag? Satsar på att göra andra nöjda genom att svulla i soffan eller tar mig ut o springer o gör det bästa jag kan för att få kroppen på min sida - så jag kan äta när jag kommer hem UTAN att det går åt helvete direkt!? Svaret är - i mina öron - ganska enkelt. Jag tar mig ut. De får glo bäst de vill.
Det sjuka är att folk har mage att kommentera öppet. Peka, som om jag vore nåt slags exotiskt djur. Att säga till någon att hon borde lägga på sig i vikt eller att hon är alldeles för smal - rent av spy ur sig att någon är anorektisk - utan att veta vad som ligger bakom.. det är fan inte klokt! Att nån är fet får man inte knysta, nej hysch pysch stackars tjocka madame eller stackars tjocka gubbe som inte kan unna sig av livets goda.. men för fan snöra på er skorna o ta er ut o spring då?!! Samma sak? Same shit different shape?!
Eller hur det nu var.. jag blir bara så trött.. om folk kunde döma lite mindre och tänka lite MER så hade världen varit en bättre plats att leva i. Grejen är ju att jag äter SOM EN HÄST. Men det tas inte upp som det ska. Jag har en kass tarm. Hur är det med alla tjockisar? Har de också kassa tarmar? Som tar upp FÖR mycket? Eller låter de bara bli att röra på sig och äter för mycket? Jag kan inte döma någon utan att veta. Jag kan bara döma efter det jag faktiskt vet. Jag kan tycka o tro och tänka, men jag passar mig fan för att vräka ur mig såna idiotier. Speciellt till folk jag inte känner.. nej, fy fan säger jag bara.. om folk kunde sköta sig själva lite mer istället för att lägga så mycket energi på att klanka ner på andra..
Tack, där fick jag det sagt också. Skumt att jag blir så upprörd när jag egentligen bestämt mig för att inte bry mig. Min mamma har sagt åt mig att skita i att folk glor.. skita i att de kommenterar.. jag vet. Jag vet att jag har en sjukdom som inte syns utanpå, annat än att jag är smal. Jag vet att jag äter och att jag äter ordentligt. Mer än någon nånsin kan ana som inte känner mig. Jag har inget att skämmas för. Men jag skäms för folk som dömer mig utan att våga fråga. Då föredrar jag att kunna svara för mig.
Så jag fortsätter snöra på mig skorna.. dra på mig mina fräcka löparkläder och se ut som en tanig liten tjej som inte käkar ordentligt. För jag värnar om att få må bra. Jag värnar om att få min mage att funka och jag blir inte smalare av att jag skakar runt tarmarna lite grann. Förhoppningsvis får jag istället lite muskler på köpet och ett flås som kan hjläpa till att öka näringsupptaget!? Vad vet jag, vetenskap har inte funkat hittils på mig så kanske det som inte är vetenskapligt bevisat kan det.. :)
Drog på mig mina flashiga löparkläder (de är rätt flashiga om jag får säga det själv ;)) o snöra på mig skorna. Ser nog mer rutinerad ut än vad jag är me tanke på de där kläderna. Men de är skönare att springa i, det är ett som är säkert. Har annars alltid avskytt tights. Tycker de ser smått förjävliga ut. På andra vill säga. O då har de ändå tonade muskler lite varstans, till skillnad från mig. Är mest spinkig. Ännu spinkigar när jag drar på mig tights såklart. Men jag har bestämt mig att skita i det. De funkar bra att springa i, med vindskydd fram på benen och mer luft där bak.. bra för mig :)
Ser hur folk glor på mig där jag drar fram. Försöker hålla en lagom snabb takt utan att tokspringa. Jag joggar mest, fast lite snabbare än jättelångsamt (hur låter det?). Flera vänder sig om. Jag kan nästan ana vad de tänker "en så smal tjej ska inte vara ute o springa, hon är säkert anorektisk" - varför tror jag att de tänker så? Jag kan se minerna och blickarna, och jag har fått höra det förr. Hur smal och anorektisk jag ser ut menar jag. Folk ser helst att jag sitter till i soffan och svullar onyttigheter. Då är jag "sund" - eftersom jag behöver lägga på mig i vikt.
Inget snack om saken, jag BEHÖVER lägga på mig i vikt. MEN jag mår apa av att sitta still o vräka i mig skitmat. Kroppen lägger av. O röra på mig måste jag för att den över huvud taget ska knata på.. så vad gör jag? Satsar på att göra andra nöjda genom att svulla i soffan eller tar mig ut o springer o gör det bästa jag kan för att få kroppen på min sida - så jag kan äta när jag kommer hem UTAN att det går åt helvete direkt!? Svaret är - i mina öron - ganska enkelt. Jag tar mig ut. De får glo bäst de vill.
Det sjuka är att folk har mage att kommentera öppet. Peka, som om jag vore nåt slags exotiskt djur. Att säga till någon att hon borde lägga på sig i vikt eller att hon är alldeles för smal - rent av spy ur sig att någon är anorektisk - utan att veta vad som ligger bakom.. det är fan inte klokt! Att nån är fet får man inte knysta, nej hysch pysch stackars tjocka madame eller stackars tjocka gubbe som inte kan unna sig av livets goda.. men för fan snöra på er skorna o ta er ut o spring då?!! Samma sak? Same shit different shape?!
Eller hur det nu var.. jag blir bara så trött.. om folk kunde döma lite mindre och tänka lite MER så hade världen varit en bättre plats att leva i. Grejen är ju att jag äter SOM EN HÄST. Men det tas inte upp som det ska. Jag har en kass tarm. Hur är det med alla tjockisar? Har de också kassa tarmar? Som tar upp FÖR mycket? Eller låter de bara bli att röra på sig och äter för mycket? Jag kan inte döma någon utan att veta. Jag kan bara döma efter det jag faktiskt vet. Jag kan tycka o tro och tänka, men jag passar mig fan för att vräka ur mig såna idiotier. Speciellt till folk jag inte känner.. nej, fy fan säger jag bara.. om folk kunde sköta sig själva lite mer istället för att lägga så mycket energi på att klanka ner på andra..
Tack, där fick jag det sagt också. Skumt att jag blir så upprörd när jag egentligen bestämt mig för att inte bry mig. Min mamma har sagt åt mig att skita i att folk glor.. skita i att de kommenterar.. jag vet. Jag vet att jag har en sjukdom som inte syns utanpå, annat än att jag är smal. Jag vet att jag äter och att jag äter ordentligt. Mer än någon nånsin kan ana som inte känner mig. Jag har inget att skämmas för. Men jag skäms för folk som dömer mig utan att våga fråga. Då föredrar jag att kunna svara för mig.
Så jag fortsätter snöra på mig skorna.. dra på mig mina fräcka löparkläder och se ut som en tanig liten tjej som inte käkar ordentligt. För jag värnar om att få må bra. Jag värnar om att få min mage att funka och jag blir inte smalare av att jag skakar runt tarmarna lite grann. Förhoppningsvis får jag istället lite muskler på köpet och ett flås som kan hjläpa till att öka näringsupptaget!? Vad vet jag, vetenskap har inte funkat hittils på mig så kanske det som inte är vetenskapligt bevisat kan det.. :)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)