Tristess ledde till ny hårfärg, hårfärg ledde till mer ångest?

Kanske var det en överdrift. Rubriken alltså. Jag vet inte om ångesten blivit så mycket värre egentligen. Mest chocken när jag såg mig själv i spegeln efter en omgång med färgpenseln ;) Vet inte om jag skall skylla på tristess eller dålig självkänsla men det är nog lite både och. Magen mår fan, kroppen värker, sömnen uteblir och en krasslig vovve gör ju inte direkt att man känner sig lugn.. inte alls. Var igång inatt igen. Inte sex gånger men två. Det räcker.. att han dessutom inte är så alert som vanligt gör inte att man blir mindre orolig.

Eventuellt kan det vara analsäckarna. Veterinären får snart krupp på mig som springer där för jämnan. Är det inte det en är det det andra. Får väl snart klippkort.. .( sådan matte sådan hund? Hudproblem, magproblem.. allergier.. de verkar följa oss båda. Som tur är verkar Lukas fri från det mesta än så länge GUD SÅ SKÖNT! Jag hoppas han blir förskonad från allt elände. Hans kaxighet får väga upp för det..

Hur som helst. Tristessen, oron, självkänslan och den allmänt låga statusen gjorde väl att jag lyckades rota fram färgpenseln i garderoben och resulterade i att håret fick sig en omgång. Inte för att magen mår bättre av att man kladdar hår i färget men jag kände att jag behövde göra nåt nytt. Får man inte utlopp på annat sätt så.. får håret ta smällen! Kroppen kan jag ju inte göra så mkt åt, inte ansiktet heller.. så det är håret som får ta den stora smällen! Ah, det växer väl ut.. det är ju bara hår.. :)

Back on track - eller resolor!

Den hade kommit häromdagen, min Resolor. Fick mammas hjälp att hämta ut den igår när jag satt här me vovvarna. Skönt att slippa de förbannade dropparna. Har inte mått bra någonstans av dem. Nog för att de retar tarmarna men de har definivt inte den positiva effekten de ska ha. Jag verkar dra på mig alla biverkningar men inte de normala verkningarna.. så att säga.. jag måste vara felkonstruerad från början?

Nu har i alla fall biverkningarna från dagens Resolor satt fart. Skallebank, magprat o sug o värk o bubbel.. det var likadant förra gången när jag började.. räknar med att det kommer ta ett par dagar innan det stabiliserar sig .. till dess får jag dras med det här.. tråkigt för vi pratade om parmiddag imorgon men jag är inte upplagd för något över huvud taget just nu. Känner mest för att bädda ner mig i soffan o inte gå upp förrän jag mår bättre igen.. men .. jag funkar ju inte så. Kommer garanterat vara i farten både idag o imorgon.. men jag vill bara vara.. hyra en film o ta det bananas.. o fixa lite här hemma.. så får det roliga komma på söndag. Inte fy skam det heller. Vad är söndag liksom.. en mellandag när man väntar på att det ska bli måndag? Då kan man lika gärna passa på att hitta på nåt kul!

Är så förbannat trött också.. jag fattar det inte. OK, jag är uppe med tuppen (Anders i det här fallet) men SÅ tidigt är det faktiskt inte. Jag lägger mig som en pensionär så what the f**k är det frågan om?! Hela kroppen värker och känns som jag är åttio år. Men men, när jag är åttio kanske jag känner mig som tjugo. Jag hoppas på det. Så länge det finns liv gott folk..

Felstavningar så det står härliga till

Fick mitt nya sjukintyg idag. Det vill säga samma intyg som förra gången, men med rätt datum.. man kan undra hur svårt det kan vara.. när datumet skulle gälla från den dag jag var där på besök.. känns som enkelt att kolla upp.. bara klicka på datorn o kolla liksom.. men tydligen är detta överkurs. Så även att stava rätt. Har nog aldrig läst ett läkarbrev med så många stavfel! Tycker det känns lite oproffessionellt när det kommer från en sådan instans och ser ut som det skrivits av en femåring? Ok, överdriver kanske lite här, men en sjuåring skulle gott och väl ha kunnat sammanfatta detta :-/ man slutar aldrig att förvånas..

Mina resolortabletter kom idag. Puh! Inte för att de gör mig bra.. nä, långt ifrån.. men de är i alla fall bättre än de hemska droppar jag tvingats ta när jag inte haft tillgång till mina tabletter.. allt är relativt..

Pengar styr allt..

Det är väl egentligen ingen nyhet. Snarare något man i dagsläget tar förgivet och något som de flesta vet om: pengar styr allt. I alla fall det pengar kan styra - vilket gäller det mesta här i livet.. vård är ett sådant exempel och valet av vilken vård som finns att tillgå.

Fick faktiskt ett samtal från min kirurg idag - yiahooo! Kan man bli lycklig för mindre..? Jag är förmodligen knäpp men jag fick nästan ett litet lyckorus.. hon ringde på utsatt tid. Det hör inte till vanligheterna.. hon var dessuto rätt ödmjuk och förstående den här gången. Hon lyssnade. Bara en sån sak. Kanske har hon gått en snabbkurs i socialisering med patienterna över helgen, vad vet jag..?

Hur som helst.. vi diskutrade en del kring SNS - Sakral Neurostimulering. Kom fram till att även hon tycker att detta är en metod/behandlingsform värd att testa.. OM det inte vore för att politikerna både i Stockholm och Göteborg har beslutat att denna behandling är för dyr och för tillfället satt stopp för den..(!!) Det är helt jävkla sjukt.. som kirurgen sa, ett relativt litet ingrepp om man ställer det i förhållande till vad man kan vinna och vilka alternativ som finns.. det är fan helt sjukt.. man föredrar alltså att ha folk sjukskrivna eller att riskera sin hälsa framför att erbjuda ett vårdalternativ som faktiskt kan fungera - för att det kostar "för mycket pengar"? Jag blir så arg.. det kokar i hela skallen när jag hör det här.. men jag hade nästan fattat det.. alla lägger locket på när jag frågar.. och efter vad jag själv läst här på nätet kan man genom raderna läsa ut kostnadsfrågan..

HUr som haver.. vi kom fram till att jag inte kommer undan upphängningsoperationen oavsett. Min tarm är helt enkelt i för kass skick och den kommer inte reparera sig själv. Med eller utan SNS, däremot kan SNS hjälpa den att få en fungerande peristaltik och ge tjocktarmen en spark. Dropparna har inte gett effekt sen i förrgår.. jo, de har sparkat och retat tarmen men inte gett någon positiv effekt i form av att kunna gå på toa  - o det var ju trots allt det som var målet..

Men.. jag är i alla fall nöjd över att ha fått prata med min kirurg och jag tänker inte ge upp om SNS. Oavsett när o hur den andra operationen kommer bli av så är detta något som känns som det kan funka. Som hon sa kanske i kombination med operationen.. det kanske är det som kan bli lösningen på min mardröm.. vad vet jag? Framtiden får utvisa. Den kommer jag att kämpa för.. tro mig..

Nya samtal, nya telefontider -och mer kött på benen!

Har spenderat hela förmiddagen med att ringa sjuksamtal. Man får inte ha ont om tid. Man får inte ha kasst tålamod. Ont om tid har jag inte men tålamod saknar jag totalt! Inte bra när man ska sitta i telefonkö i timmar.. ja, timmar.. totalt sett blev det nog två idag. Härliga telefonräkning! Men jag hoppas det ska ge nåt.

Fick i alla fall tag på en person jag sökte - bara en sån sak! Hon gav mig dessutom information jag behövde och det gjorde mig glad :) lite mer kött på benen och kanske lite mer att gå på.. lite hopp om inte annat och det skadar ju inte i tider som de här?!!

Den andra.. hänvisade mig till en ny telefontid.. kirurgen försök nummer - vilket i ordningen? - på onsdag. Får samla artilleriet till dess. Bombardera med frågorna i nåt slags upspeed tempo så jag hinner få med dem allihop innan hon får för sig att lägga på. Fast hon kanske inte ringer den här gången heller.. det vore ju ingen jättechock i så fall.. :-/ 

Dropparna har visst börjat göra lite verkan idag.. bra är det! Tog ju "bara" tre dagar för dem att ge effekt.. vaknade av att jag hade TOKHUGG i magen. Verkligen tokhugg. Värsta magsjukekänslan. Van vid den men den brukar leda mig till brädan och mer medicin. Idag fick jag springa på toa och jag KUNDE gå på toa! Bara en sån sak. AHA upplevelse värre..! Kan man bli så glad över att kunna gå på dass? Jag kan! Vilken känsla!

Lyckan var inte jättelångvarig. Efter det där första hugget satte magen fart att växa istället. Fick göra mina vanliga procedurer men den kändes bättre efter dem än vanligt. Fick sedan springa på toa två gånger till (!) bara en sån sak.. kände mig allmänt svag o huvudet sprängde (rubbar vätskebalansen, det är en sak som är säker!) men va fan.. jag kunde gå på toa.. så jag var lycklig över det.. kunde tom äta lunch utan att det sprakade löst.. slapp ligga på brädan efter fruksot.. det räckte med min vanliga cykeltrampning idag. HÄäärligt! Nu växer o spänner det som vanligt, men every little helps som de säger.. att man kan va så glad över att ha skallebank o känna sig magsjuk som as.. jag kan! Det är rena rama drömmen kan jag upplysa om.. kanske en definition på hur jävlig vardagen är i vanliga fall .-/

Bad hair day

Det är en sån dag idag. Det spelar ingen roll vad jag gör för att piffa till mig, inget vill stämma. Det regnar ute, mössa på gör sällan håret till en bättre vän.. torr i hyn gör inte att sminket ser bättre ut.. orolig i magen gör inte att man känner sig vidare till mods.. men jag kom i alla fall iväg på det jag hade hoppats idag, vilket är mer än man kan säga i nittio procent av fallen. Jag kom mig utanför lyan, ner till stora staden Göteborg och fick kikat på den där klänningen med min sambo. Härligt! Bara det kändes faktiskt som en liten seger.. käkade dessutom thai på ett otroligt ocharmigt ställe i Lerum - men maten var fantastiskt god! Nu hägrar söndagströttheten och morgonstressen börjar ge sig tillkänna.. men men, jag ska inte klaga. Jag kom iväg, jag mådde fan men jag klarade det! Känns gött.

Ikväll blir en riktigt slapparkväll hade jag tänkt.. framför tvn och en (förhoppningsvis) bra film! Lite goda mackor o kanske ska jag baka en paj också?? Knaprar choklad nu o trampar runt på min räddare i nöden. Cykeln vill säga. Vi växer nog snart fast vid varandra, jag o han. Bättre han än hon i alla fall! Funderar på om jag skall lägga patent på mitt dator/cykelkombinationspaket.. göra en grej av det.. måste ju finnas fler som behöver slå två flugor i en smäll.. eller kanske rentav tre..  fortsätter dagen med mina droppar o andra mediciner. Hoppas de skall göra liter mer nytta ikväll!
Ha ett bra slut på en bra dag o en ännu bättre start på en förhoppningsvis bra vecka!

Drip dropp

Blev ingen lugn kväll igår heller. Trots att det var fredag. Magen har inte fattat det här. Den bryr sig inte ifall det är måndag eller fredag, den skiter blanda fan i om det är semester eller jobb också.. den jävlas ändå. Ska det hända nåt kul passar den självklart på att jävlas lite extra.. bara för att.. så jag inte glömmer bort den. Det gör jag inte. Tyvärr.

Tog de där dropparna som jag fick utskrivna i väntan på mina Resolor. Magknip fick jag, jo det hade han rätt i, min läkare.. magknip o kör i magen.. sen samma procedurer som vanligt. Magen gillar inte de här dropparna.. men de har heller inte den effekt de antas ha. Cirolaxal tror jag de heter. Ännu ett läkemedel att addera till listan över dessa mediciner jag stoppar i min stackars kropp. I och för sig är de "snällare" mot kroppen än mycket annat jag kör i den, men ändå.. det är ju summan av alla laster.. säger de.. jag vill inte ens tänka på hur min lever kommer må om några år. Urk.

Men.. det finns de som har det värre.. o tro mig, jag lider med dem. Om det är något jag förstår mig på så är det människor som mår dåligt och människor som har värk. Värk i kroppen, i hjärtat och i själen. De hänger ofta ihop de där tre. Som nåt slags orgie. Den ena kommer sällan ensam. De kommer i grupp.

Skulle hänga med min kära sambo på galej idag var det tänkt. Till vännerna som fixar med grillpartaj. Blir nog inte så mycket med det för mig. Inte som det känns nu i alla fall. En dag som börjar på det här viset brukar sällan rätta till sig under dagen. Snarare tvärtom. Då är det inte värt det. Hur gärna jag än vill ut och hur mycket jag än vill ställa upp skapar jag mest problem för oss båda. En plågad Jessica är en Odräglig Jessica. Jag försöker undvika att andra behöver möta henne om de inte absolut måste. Hundarna har ju inget val, tyvärr..men de kan vara rätt odrägliga de med emellanåt..vi kanske tar ut varandra.. jag vet inte? Har inte lyckats skaffa barnvakt åt dem heller.. kan inte styra mammas liv efter vårt. Hon ställer upp alltför mycket som det är ändå, i alla väder. Viker sig ut och in. Den bästa av dem alla. Bättre mamma kan man inte önska. Men man kan önska att man var en bättre dotter.