Göra egen tvål

Nu i Coronatider märks tydligt att vissa livsmedel (och andra varor) tar slut. Folk bunkrar, det går inte att komma ifrån. Jag misstänker att det ser lite olika ut i olika delar av landet, men där vi bor är det framförallt toapapper, ris, pasta, tvål, jäst, mjöl och den typen av varor som är utplockade. Apoteksvaror ska vi väl inte prata om, det är ett kapitel för sig. En oro jag har är såklart att stå utan de saker jag behöver för att klara min vardag. Jag behöver ju saker från apoteket dagligen. Varje dag. Året runt. Stannar den kedjan faller jag med den, så enkelt är det.

Hur som helst. När grannen här bredvid pratade om brist på tvål i hyllorna kände jag lite att jag kunde klappa mig själv på axeln för att jag faktiskt alltid ser till att ha extra tvål hemma. Dels för att barnen är storkonsumenter och dels för att jag alltid räknar med att jag kanske inte alltid kan handla när jag tänkt. Fast, det var inte dit jag ville komma. Det jag tänkte skriva om nu är lite av en slump, eller ett lite komiskt sammanträffande. Jag beslutade mig nämligen för att, om det blir så att barnen är hemma ännu mer och OM skolan stänger så behöver jag något mer att roa dem med. Nu har vi gjort trolldegar och pärlplattor och bakat och målat och gjort flaskrobotar så det står härliga till så jag tänkte att nä, vi gör något vi kan ha nytta av som de behöver och som de kan använda sig av i  vardagen. Tvål. Något så enkelt som tvål. Så, jag beställde hem lite grejer och nu kan vi snart börja mixtra med olika dofter, former och allt det där. Lite extra plus för att det dessutom blir en tvål som är väldigt mild mot händerna nu när det ska tvättas så mycket. Mild och naturlig. Två flugor i en smäll.  Bara ett litet tips om någon skulle råka köra fast i att det inte finns tvål att få tag på. Mycket går att göra själv. :) 

Egen handsprit - två recept på DIY

I dessa Coronatider har efterfrågan på ffa Handsprit blivit minst sagt överväldigande. Såpass att den tagit slut på de flesta apotek och så pass att vissa siter stängde ner försäljningen av "hansprit till högst bjudande". Folk har bunkrat som aldrig förr. För den som inte lyckats få tag på hansprit men känner att de skulle vilja ha en hemma för "säkerhets skull" så finns det flera recept man kan slänga ihop själv. Visst krävs det lite ingredienser, men det är enklare än man kanske hade kunnat tro.

Jag gillar saker som är så naturliga som möjligt med så lite "skit" som det nu bara går i, men som  ändå är verksamma. Självfallet kan man googla sig fram själv, men här kommer ett par favoriter:

Källa: Natural living family
https://naturallivingfamily.com/diy-hand-sanitizer/
För att göra ca 100 ml handsprit: Blanda 10 droppar eterisk olja av valfritt slag (flera av dem är antibakteriella, antiseptiska etc) med sprit (av hög halt, säg tsprit eller läkarsprit) i en 100 ml liten sprayflaska och skaka om. Spraya ordentligt på händerna och gnid in och låt torka. Obs att detta blir en extremt uttorkande handsprit så när den torkat på händerna se till att smörja dem med en bra handcreme/olja eller aloe vera. Obs att  60% alkohol behövs för att descinficera händerna men är inte tillräcklig för att lösa eteriska oljor. Se hemsidan ovan för info.

Källa: Organicmakers.se
https://www.organicmakers.se/gor-egen-aterfuktande-handdesinfektion/

FAS	%	INGREDIENS	MÄNGD
GRUNDRECEPT
	70%	Isopropylalkohol	70 ml
	10%	Glycerin eko	10 ml
	20 %	Rent vatten	20 ml
EV. TILLSATSER – MINSKA MÄNGDEN VATTEN MOTSVARANDE
	1%	Aloe Vera extrakt	1 ml
	1 %	Valfria eteriska oljor	1 ml

Corona - världen är upp och ner

Det här året... jag säger bara det. Aldrig hade man väl trott att man skulle utsättas för en sådan här prövning under sin livstid? Eller..? Någon form av större prövning, men kanske inte i det här formatet?

Året började, för min del, inte vidare bra. Sonen hann knappt börja förskolan efter jullovet innan han kom hem med en hemsk hosta som höll honom hemma i inte mindre än tre veckor. En hemsk hosta som ledde till både nattligt kräks och andningsproblem. Där och då var vi orolig att det kanske var kikhosta eftersom han drabbades av sådan panik och hade så svårt med andningen efter de här hostattackerna. På vårdcentralen blev vi dock dumförklarade och man hänvisade till en kraftig "virusinfektion" som kunde pågå mellan sex till tolv veckor. Andnöd och kräks till trots. Efter många besök på vårdentralen fick vi med oss luftrörsvidgande inhalationsmask hem. När sonen väl började minska sina hostattacker och nattliga uppvaknande med panikkräks var det min tur att drabbas.

Hostan slog till som en käftsmäll. Sådär lagom lägligt veckan innan min fyrtioårsdag. Vilken present! En sjukt jobbig torrhosta som kom liksom out of the blue. Normalt sett brukar man väl få lite ont i halsen, känns sig lite dassig och kanske tappa orken innan en förkylning slår till? Inte den här gången, det började direkt med den här konstiga hostan och fy fasen vad jobbig den var. För min del satte sig skiten rejält och ville inte riktigt släppa taget. Blev hes rätt omgående och fick svårt att prata eftersom jag hela tiden hade behov av att hosta. Blev många och frekventa besök på vårdcentralen där jag möttes av fler hostande människor. Någon fällde kommentaren att "det var en vacker kör". Ja, så kan man välja att se på det. Hursom. Hostan eskalerade och det blev jobbigt att andas. Kunde inte sova på nätterna eftersom det var ett helvete att ligga ner rent utsagt. Pallade upp med kuddar och sög på halstabletter för att kunna svälja min egen saliv (den liksom fastnade i halsen annars). När jag väl somnade vaknade jag med halva halstabletter kvar i munnen och så satte de här hemska hostattackerna med andnöd igång. Kände att nu får jag en försmak av hur det är att ha astma?

På vårdcentralen konstaterade de att jag var väldigt tät och många besök och olika utlåtanden senare (de vägrade ta odling eller prover för de tyckte i det tidiga skeder att detta var helt onödigt och alldeles för kostsamt. Jag hade fått tips om att kolla mycoplasma av en vän inom vården, men detta vägrade de kolla. Vid det laget hade jag fått komma in och inhalera ventolin ett antal gånger eftersom jag var så "obstruktiv") beslutades det att jag behövde kortison för att minska inflammation och vidga luftrören. Inhalationer med buventol och bufomix flera gånger per dag. en dunderkur med betapred och flera kraftigare  inhalationer där på vårdcentralen. Jag som avskyr medicin...  :-/  fick order om att komma in om jag fick feber för de var oroliga att detta skulle leda till lunginflammation. Feber fick jag.  Över fyrtio grader. Herregud. länge sen jag var så sjuk. Kände mig mer död än levande ett par dagar ärligt talat. Inte sjutton gick det att sova heller. 

Fick återbesök på vårdcentralen en lördag (de brukar ju aldrig ta emot bokade besök då, men läkarn ville kolla mina lungor och att det gick åt rätt håll med kortisonet) och jag tyckte vid det laget att jag hostade lite mindre. Tydligen höll läkarn inte med. Hon log lite snett men konstaterade att nä, det här håller inte. vi får sätta in antibiotika för du har fåt lunginflammation och det låter inte bra alls på lungorna. Hon sa att de misstänker mycoplasma, men några prov kunde de inte ta för det skulle ta alldeles för lång tid och hon ansåg att jag redan gått så länge (vi var då uppe i mer än tre veckor) och att det skulle vara försent att vänta tills provsvaren kom? Enligt henne är det få med mycoplasma som utvecklar lunginflammation, men två procent gör det och jag hade oturen att tillhöra de där två procenten.

Under den här tiden prades det mycket om Corona i Kina och att man även börjat se fall i Italien, men det var ju inget de trodde skulle komma hit. "Kina låg ju såååå långt bort". Hade man inte vart ute och rest så var det ingen fara. Nu, någon månad senare, är det en helt annan femma. Det som betraktades som "högst osannorlikt" har blivit mer än sannorlikt. Ja ,det har ju till och med blivit en sk pandemi av det här? Coronan som var så långt bort och inte skulle kunna komma hit. Med facit i hand kan man ju undra vad  det var man faktiskt hade eftersom ingen ville testa? Nu tror jag ju inte att det var det, men klart att tanken poppar upp ibland. Det var en väldigt konstig hosta, den höll på länge (mer än en månad totalt) den satte sig på lungorna rejält och jag hade svårt att andas. Dessutom konstigt ont i halsen som höll i länge och blev värre varje kväll. Något jag normalt inte har. visst är jag allergiskt, men någon astmatiker är jag ju inte. Detsamma gäller sonen. Hela familjen blev ju sjuka, en i taget och sist ut var min man. Han och dottern klarade sig dock väldigt mkt lindrigare undan så det får man vara glad för.

Det är konstigt hur fort saker och ting kan förändras. Ena dagen är det ingen som bryr sig om ett helt väntrum med människor som hostar så de tappar andan eller tom kräks. Nästa dag tittar man snett på en person som råkar hosta till. Alla med lite snuva kan ha Corona. Affärerna har slut på toapapper och apoteken har slut på värktabletter och handsprit. Världen är upp och ner. Ekonomin följer med den. Folk förlorar sina jobb, människor förlorar sina nära och kära, vården håller på att kollapsa. Vi har inte ens sett början på den här skiten i Sverige men vi riskerar väl att inom kort ha ett scenario som vi aldrig hade kunnat föreställa oss. Bara för några veckor sedan var livet fortfarande rätt "normalt" för de flesta av oss. Vem hade, vid nyår, kunnat föreställa sig att det skulle bli såhär? 

Colpermin

Nytt år, nya möjligheter. Det är väl så man ska se det antar jag? Mitt mål det här året? Samma som förra: Det vill säga att må bättre. Förra året slutade ju inte direkt på ett jättebra vis så chansen att starten på det nya blir bättre borde vara rätt stor.

Under julen drabbades jag av samma fenomen som för två år sedan, det vill säga sjuka magsmärtor (med andra ord magsmärtor som inte är desamma som jag är van vid) på "fel" ställen i magen och med gulorange vattendiarré (som såklar måste mainpuleras ut med allt vad detta innebär) i flera veckor. Virusinfektion? Nåt jag ätit? Svårt att säga, men långdraget var det och kom som blixt från en klar himmel. För mkt stress? Kanske. Ändrade rutiner under julen? Förmodligen. En kombo av allt. Säkert så.

Hursom så resulterade det i ett nytt besök på magtarm och läkarn där ville att jag testar Colpermin (det vill säga kaplsar med pepparmyntsolja) i och med att dessa är relativt biverkningsfria och jag testat det mesta som finns. Vare sig han eller jag är särskilt förtjusta i opiater som är de som tar smärtorna bäst men som fuckar upp hela tarmsystemet så nä, jag håller mig borta från dem. Å för övrigt de flesta andra smärtpreparat också för den delen. Jag gillar inte biverkningarna de medför. Men att testa stark pepparmintolja, det kan jag faktiskt tänka mig utan att fundera särskilt mycket. Nackdelen är väl kostnaden då, för självfallet ingår de inte i högkostnadsskyddet. 

Har inte fått hem dem än och har väl egentligen inga större förväntningar på dem, för jag har testat mängder med pepparmyntspreparat tidigare, men det är ju värt en chans eller hur. Jag återkommer med recension när jag gett dem en chans.

Utöver det kör jag med nattljusolja för mina hormonella problem och hoppas att de skall hjälpa till med något...     å matsmältningsenzymer. Vad vore jag utan dem? Till dig som ännu inte testat, ge dem en chans. Som någon sa, det är skillnad att stoppa ner en golfboll i tarmen och att hacka upp golfbollen i småbitar. Men det skall vara bredspektrum (det vill säga enzymer som bryter ner fett, kolhydrater, protein... och gärna stöttar gallan och buskpottkörteln på kuppen, Eftersom jag själv är förtjust i gastrostin och använt dem i flera år så rekommenderar jag dem starkt, men vi är ju alla olika.

Ok god fortsättning på det nya året med förhoppning om en ljusare framtid på alla vis. Mörkret har legat tungt över den här delen av landet alldeles för länge nu och jag längtar efter lite sol och värme. 

God Jul från mig och bloggen

Oj oj oj... det här året har inte direkt varit mitt starkaste när det gäller att uppdatera den här bloggen. Jag har väl inte varit i en flow precis. Eller prioriterat annat... eller glömt.. eller allt det där och lite till. Hursom, nu är jag här och tänkte önska alla en riktigt Trevlig Jul!

Året som gått har innehållit ännu en operation (en mer lyckad än den sista men en mindre lyckad än jag hade hoppats på), en massa öronkrångel (vem hade väl kunnat tro att man skulle dras med öroninflammation i ett halvår va??) och lite annat smått och gott.. gubben drog på sig diskbråck, jag lärde mig en dyr läxa, bokstavligen, och jag drog på mig ännu en UVI som gick till njurarna men som jag PEPPAR PEPPAR lyckades lösa på egen hand helt utan antibiotikan som farbror dr skrev ut. Ett litet steg för mänskligheten, men ett bra kliv för mig.  Öronen har fortsatt bråka men inte lika mycket som för ett drygt halvår sedan och jag drog på mig ett sjuhelvetes hematom här för någon månad sedan som var bland det vidrigaste jag upplevt på länge.  För att göra en lång historia kort vaknade jag mer eller mindre med en stor värkande blodboll i ändan som de fick skära upp inte en utan två gånger och tömma på blod. Bedövningen tog inte och det var rent utsagt vidrigt.  Fy så ont :(  Hematomet fyllde på sig mer efter varje gång de skar upp och tömde bort koagler och blod och sista gången  när eländet var ca fem cm stort och två cm brett så bestämdes att nu låter vi det vara och ser om kroppen kan ta hand om det själv. Detta innebar med andra ord att gå omkring med alsolkompresser i ändan i en veckas tid och ett öppet blödande sår som rann i ganska exakt en vecka.  Ett elände att gå på toa och sitta.. vi ska inte ens prata om det.  Nej, det var nog det här årets pers numero ett om jag skall gradera dem. Önskar inte någon det där helvetet. Nu är det tack och lov läkt och jag hoppas av med alla krafter jag (inte har) att det aldrig nånsin kommer tillbaks. Men... som kirurgen sa på återbesöket att "vissa blöder näsblod, andar får hemorrojder och sen finns det de som får som du.." Kul ja.

Med dessa ord avrundar jag den här julen och önskar alla en lugn och fin dag och kväll i sällskap av nära och kära. Sänder en extra tanke till alla ensamma som inte har någon att fira sin jul med och en liten hälsning till min pappa däruppe bland molnen. Allt blir extra påtagligt under högtider som denna.. Vi saknar dig.

Kramar från mig 

Å vips så var det över

Jaha, det bästa med att tiden går fort är väl att även de otäcka sakerna tillslut är över. Eller ja, några av dem i alla fall. Som den där operationen. Vips så är det söndag, barnens lov är mer eller mindre över och även operationen i fredags. Som jag varit så nervös för. Fråga mig inte varför, men den här gången har nerverna spelat mig ett rejält spratt. Har inte äknt mig tillfreds alls. Inte varit förberedd fast jag velat ha den överstökad länge. För, utan den kan jag ju inte få en ny elektrod. Jag har ju trots allt en liten gnutta hopp därinne om att en ny elektrod, satt på rätt nerv och med bättre precision, kanske kanske kan funka något lite bättre än den senaste.. Ja, det sista som överger en är hoppet säger de.

Tekniskt sett gick operationen bra. De fick ut elektroden hel och jag kräktes inte efter. Batteriet är bytt och ja, den biten är överstökad. Jag fick "sova" men andas för egen maskin, vilket såklart innebar en del fördelar men också lite extra nervositet. Detta blev bestämt någon halvtimme innan det var dags så att ställa om sig i tanken var nog det värsta vad gäller just den biten. Medicinskt var det såklart mindre riskfyllt. En narkos är alltid en narkos.

Att det skulle kännas efter hade jag redan räknat med, men det är alltid en liten "chock" när bedövningen släpper. Sov max en timme natten efter operationen och mådde väl inte tipptopp precis. Med tanke på att jag sov ungefär två timmar dagen innan, gick upp vid fyra, var på östra vid halv åtta och inte opererades innan elva så var det väl inte så konstigt att jag inte var i form kanske. Mådde illa, magen var (och är fortfarande) väldigt upprörd och värker mer än vanligt (tippar på att det beror på allt skit de stoppade i mig, antibiotika bla. Urgh) men inatt sov jag i alla fall och gud så skönt det var. Vet ju att om jag bara är uppe och rör mig brukar läkningen skyndas på rätt mycket. Igår tog jag en långpromenad med vovven och det var skönt att få luft även om det inte hjälpte mot illamåendet.

Imorgon är en ny dag. Nu får vi se hur lång tid det tar tills det blir dags igen...

Imorgon var det dags

Ja, just det. Dagen före dagen. Jag pratar inte om julafon nu då. Tyvärr. Nej, dagen före operation. Känns lite som om att de aldrig tar slut och jag är inte det minsta taggad just nu. Men för att, förhoppningsvis, må lite bättre måste man ibland må lite sämre igen först. Jag hoppas det är just så. Att detta på sikt skall leda till att jag får må lite bättre igen. Bättre som i mindre ont och en bättre fungerande tarm. Det sistnämnda känns väl inte så troligt, men lite mindre ont hade faktiskt inte skadat. Inte bättre sömn pga det heller.

Nåja, den som lever får se. Bara att hoppa in i duschen ikväll och skrubba för glatta livet. Älskar vad klorhexidinet gör med min hud...  och mitt hår... not! Jag försöker intala mig att det är bra för något och det är det ju förhoppningsvis också. Ser (inte) fram emot att gå upp imorgon, det är ett som är säkert. På tok för tidigt för att vara bra och sen denna väntan.  Men, sen är det över. För den här gången i alla fall. <3