lördag 15 november 2014

Chiapudding - toabesök?

Efter den där hemska dagen jag hade igår då jag käkade min chiapudding till frukost fick jag (kors i taket!) gått på toa lite mer "normalt" än jag gjort under den övriga veckan som gått. Det vill säga istället för att enbart fylla toan med klart vatten kom det med något som i alla fall hade någon form av grötliknande konsistens...

Kanske var det chiafröna som faktiskt hjälpte till, kanske var det trycket som tillslut blev såpass högt att det pressade ur skiten då platsen i tarmen tog slut. Hade hemsk halsbränna igår och fruktansvärt ont i mellangärdet också. Det sjuka var att det lättade något efter chokladmoussen jag smäckade i mig på kvällen. Tog den efter middagen som bestod av ugnsbakad fylld aubergine. Hade trott att det skulle gå käpprätt åt skogen efter all den där supermörka (vi pratar nittio procent) chokladen i kombination med ägg (det var i princip det och lite havregrädde som moussen bestod av...) men helt mirakulöst (för mig i alla fall) försvann den hemska känslan av att behöva kräkas upp magsäcken som jag haft med mig hela dagen...  det som var kvar var såklart ömheten i halsen och det där skrovlet som lät som om att ja hade klunkat whiskey, men det fick det vara värt såklart!!

Har snart gjort slut på en flaska gaviscon också, men den har inte haft i närheten samma effekt som chokladmoussen hade..  kanske blir till att äta sån varje kväll tills bebis är färdigbakt ;-)

Tog (fast att jag vet att jag sa att jag inte skulle göra det igår) en mini-mini dos av chiafrön efter lunchen idag också. Mest på grund av att jag faktiskt fick gått lite på toa igår.. det var en sån förbaskad lättnad att få ur lite ur denna sprängfulla tarm! Det räcker så gott att magen är full av sparkande bebis. Krampande tarmar klarar jag mig faktist utan. Jag behöver dem inte alls.

I alla fall. Det fick bli en tesked idag. Blandade dem med en deciliter havremjölk med vanilj. Tog ett par teskedar (nåja, tre kanske) av den här blandingen när fröna bildat den där härliga gelén. Blev ingen pudding den här gången utan snarare en slags soppa. Min främsta förhoppning är att jag inte skall få några negativa reaktioner på den här lilla dosen utan kunna öka på den efterhand för att kunna utnyttja den "bulkiga" effekt som chiafröna trots allt har...  Har lyckats göra några små toabesök även idag så den biten är ju helt fantastisk, om det nu beror på chiafröna och inte har med slumpen (eller vallörtssalvan!) att göra. Time will tell.

Den härliga cocktailen består alltså av: Chiafrön i liiiten dos. Magbakterier i form av bifido och acidophilusbakterier två gånger om dagen, enzymer till och från (thorne research bio-gest) - jag har varierat mig lite här då jag vissa dagar tyckt att de förvärrat halsbrännan...   movicol junior neutral, två påsar varje kväll efter middagen, 2 tabletter tarmslim innan jag lägger mig... 20 ml gaviscon efter att jag svalt ner mina tarmslim.. har jag glömt något tro? Vatten såklart. Vanligt hederligt vatten i rejäla mängder och att se till att röra på mig ordentligt.


fredag 14 november 2014

Chiapudding... magbesvär...

Testade att göra chiapudding (som skall vara enormt hälsosamt) till frukost imorse. Läste mig till att den skall vara väldigt bra för magen och om inte annat få bra fart på den. Dessvärre googlade jag inte magbesvär, gaser eller kräkningar i samband med chiafrön innan magen sparkade bakut imorse. Borde väl ha gjort det med tanke på mina problem, men jag var väl så desperat över att hitta något som funkade att jag helt glömde allt vad rim och reson heter.

När magen väl kört igång och värkte som skrutt kom jag i alla fall på tanken att kolla på nätet och mycket riktigt hittade jag ett flertal personer som haft samma problem som jag. Chiafrön är säkert jättebra om man tolererar så mycket fibrer och fett, men man kanske bör starta med en lite lägre dos än vad jag gjorde... körde på direkt med 2msk som de flesta recept jag hittat innehåller, och insåg att en tesked kanske hade varit mer rimligt att börja med?

Smaken var inget fel på. Skulle mycket väl kunna tänka mig att käka chiapudding till frukost om den inte haft den här effekten på magen. Nu blir jag såklart lite rädd att testa igen..,.klart jag måste göra det för att utröna orsak och verkan, men det kommer inte hända imorgon. Efter en hel dag med kramper, bebissparkar från både bebis och tarmar (?!) känner jag att det räcker för mig. Halsbränna from hell och känslan av att vilja kräkas upp min egen magsäck.. nej, det skulle ju bli bättre.. inte sämre...

Synd, verkligen, för chiapuddingen smakade betydligt bättre än jag hade räknat med. Vaniljpulvret och frukterna jag blandade i toppat med lite rostade valnötter gjorde susen. Nästa gång jag testar lär dock bli betydligt mindre dos. En tesked får räcka. Kanske skall testa att ha det i bröd också...  :O) 

Vallörtssalva mot fissurer?

Har i min desperation googlat runt lite på naturliga läkeväxter och medel för att läka mina fissurer som inte verkar svara sådär vidare värst bra på de receptbelagda mediciner jag fått. I alla fall inte så fort jag gör ett uppehåll med dem och jag börjar ju närma mig den dag när jag inte längre kan ta dem.

Hittade mycket information om speciellt vallört, som skall vara bra på att läka och återställa skador men hade svårt att hitta en vettig sida att köpa den från. Jo, amazon hade en del...  men hade ingen lust att vänta på att salvan skulle komma från England. Dessutom läste jag om risker vid graviditet, precis som det står om allt som är naturligt...  tydligen var det en kvinna som dog efter att ha klunkat i sig vallörtste i ett antal år men dessutom tagit en hel del andra läkemedel.. efter det satte man restriktioner på användning av vallört. Alla som dör av andra grejer då? Det måste väl handla lite om sunt förnuft också tänker jag...

Har nu varit i kontakt med ett flertal personer som använt vallört både före, under och efter graviditet utan att några problem har uppstått så det är min uppfattning att det borde vara rätt lugnt att smörja med en salva lokalt. Jag måste i alla fall ge det ett försök för att gå som jag gör nu funkar bara inte. Hittade en terapeut på nätet som säljer just vallörtssalva så jag beställde en burk och den damp ner i lådan idag. Blir till att testa i helgen. 

onsdag 12 november 2014

Chokladmuffins en kylig dag...

Det har varit en ganska råkall dag här idag. Alltså, inte för att det skall vara varmt i november, men just det här blöta, råkalla kan jag gärna vara utan. Hellre några minusgrader och snö UTAN blåst. Men... det blir ju sällan som man önskar. Bara att gilla läget.

Dagen till ära har jag mått fan sedan jag vaknade. För "ovanlighetens" skull vill säga.. not. Bestämde mig ganska tidigt för att baka nåt som fick köket att dofta lite trevligt. Hade lite kallt kaffe kvar i kylen från igår och besätmde mig för att göra chokladmuffins med lite hint av kaffe i...  Passade bra eftersom min dotter älskar att baka :) Jag mäter upp, hon häller i och rör om. Perfekt teamwork :) Sen häller vi tillsammans upp smeten i formar som hon placerat på en plåt och jag skjutsar in dem i ugnen medans hon befinner sig på behörigt avstånd :) Äter upp dem gör vi tillsammans med mormor till eftermiddgasfikat. Gott! Ja, dagens muffins blev faktiskt jättegoda.

Som vanligt baserat på experiment så jag tänkte dela med mig av receptet medans jag fortfarande kommer ihåg det.

Ca 15 små muffins eller några färre större. Vi valde att göra de små idag... 

Lite lagom med smält fett (idag använde vi oss av ghee - klarat smör) - mellan femtio och hundra gram
2 ägg
1/2 dl dadelsirap
Lite vaniljsocker
1 liten kopp med kallt kaffe blandat med sojamjölk
1 dl mandelmjöl
3/4 dl kokosmjöl
Ca 1 dl dinkelmjöl
1 tsk bakpulver
Ca 1/2 dl kakaopulver

Gör så här: 
Vispa ihop ägg och dadelsirap, tillsätt vaniljsocker, fett, kallt kaffe, de olika mjölsorterna, kakaon och bakpulvret. Rör om ordentligt. Häll upp i muffinsformar och grädda ca 5-7 minuter på 225 grader. Klart :) 

lördag 8 november 2014

Förkyld liten docka

Så var de här igen. De där ovälkomna, påträngande snor och feberbacilluskerna som valt att gästa oss ett flertal gånger under hösten. Framförallt efter besök på öppna förskolan. Nu skall jag inte vara sån, men det stör mig att vuxna människor inte har bättre vett än att dra dit sina febriga, snoriga, uppenbart sjuka barn istället för att hålla dem hemma och låta dem kurera. Vad har de på ÖF att göra liksom...? Mår de bättre av att vara där? Knappast. Mår omgivningen bättre av att de kommer dit? Svar nej.

Det stör mig att vissa vuxna idag resonerar som så att barnen är för sjuka för att vara på dagis men för "friska" för att vara hemma - alltså väljer föräldrarna att släpa med dem till öppna förskolan istället. Dit, där de egentligen inte har någon anleding att gå när de är sjuka. Det enda de egentligen gör är att utsätta andra barn och vuxna för smitta och förlänga sitt eget sjukdomsförlopp. Det är min bestämda uppfattning att man skall ha sjuka barn hemma och låta dem bli friska i lugn och ro. Tillåter allmäntillståndet kan man självklart ta med dem ut för att få lite frisk luft och sådär, men att släpa med dem till ett ställe som öppna förskolan där det är smockfullt med andra (kanske inte lika sjuka barn) - nej, det tycker jag faktiskt borde höra till vanligt sunt förnuft. Det gör man inte!

Hur som helst. Nu har jag spytt lite galla. Dottern är sjuk igen och det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Tycker bara det är så förbannat onödigt att hon ska behöva bli sjuk bara för att vi besöker den öppna förskolan en gång i veckan. Man kan inte skydda sig mot allt, speicellt inte mot förkylningsbacillusker, det är jag fullt medveten om, MEN man kan ju undvika att utsätta andra för onödig smitta genom att stanna hemma när man själv är sjuk.

Helgen blir inte direkt den jag kanske hade hoppats på och farsdagsfirandet på söndag blir något annorlounda än planerat, men men...  livet blir ju sällan som man tänkt sig och kan bli nog så bra ändå. 

Sköldkörteln, levaxin, sheriproct...

Har mått något lite bättre i magen sista veckan. Tror det är en kombination av att jag lyckats hålla mina fissurer i schack med hjälp av sheriproct salva och suppar som jag fick på recept av barnmorskan i kombination med bebissalva i över en veckas tid tillsammans med en ökning av min dos levaxin häromdagen.

Sköldkörteln styr mycket, inte minst hur vi mår. Den spelar stor roll vid trög tarm och förstoppningsproblematik (eller kan göra) och en dosändring kan göra stor skillnad. Nu vet jag inte om det är dosökningen som gjort att jag fått maghugg två dagar i rad efter lunch och lyckats gå på toa (låter enbart positivt men vägen dit har varit en pers då vi pratar magkramper i timmar innan dessa hugg slutligen kommer) under relativt akuta former. Den som lever får se. Jag skall ju ha den här dosen ett tag till innan den ev ökas igen pga graviditeten och tiden lär väl utvisa vad som är vad. Kan vara slumpen eller bara kroppens reaktion på dosökning också. Min kropp har en förmåga att vänja sig ganska snabbt...

Hur som helst. Något är ju annorlunda och har varit det sista veckan. Sista veckan då jag inte haft lika mycket kramper efter misslyckade toabesök och inte haft lika mycket smärta efter dem heller. Tarmen har i det stora hela varit katastrof, men jämfört med veckorna som gick här innan... när sprickorna gjorde att inget kom ut förutom vatten så har det varit en smärre halleljuhjaupplevelse. Lite passage är definitivt bättre än ingen alls...

Problemet är nu bara att barnmorskan vill att jag lägger ner behandlingen med sheriproct för att skona kroppen (det är trots allt kortison vi pratar om i kombination med bedövningsmedel) och ersätta eller varva med vanligareceptfria  xyloproct, som man använder främst mot hemorrojder. Tyvärr hjälper de senare inte ett skit och så fort jag gjort uppehåll en dag med sheriprocten kommer besvären fort tillbaks... smärtorna och kramperna som sprickorna orsakar vill säga. Vi får se. Lite oroligt är det. Jag får väl fråga min tarmläkare om han kan skriva ut en ny omgång när vi talas vid på telefon eller hur han ställer sig till saken.


söndag 2 november 2014

En gardinstång i skallen och en ljuskronekrock

De senaste dagarna har måendemässigt varit allt annat än bra. Till det positiva hör dock att maken kom hem med en liten överraskning häromdagen. Vet inte om han tyckte synd om mig eller om han själv föll för den ljuskrona jag suktat efter under de två senaste veckorna (men bestämt mig för att jag inte hade råd att köpa). Oavsett anledning tror jag att det var en bra sådan och jag blev väldigt glad över den fina ljuskronan som numer pryder vårt tv-rum. Den är inte bara otroligt tjusig, den lyser mer än lampan som satt där innan när man tänt alla ljus, den värmer och den är bra när det blir strömavbrott :) Enbart fördelar med andra ord...   - att den sedan slukar ljus i rasande fart eftersom den är så vacker att ha tänd, det är en helt annan femma.

Hur som helst. Den behöver justeras lite in över bordet. Sitter för tillfället på samma plats som den förra lampan, som i sin tur satt i samma krok som redan fanns när vi flyttade in. Matchar inte helt med våra möbler, vilket innebär att man riskerar att slå skallen i ljuskronan (och sätta den i gungning) när man går mellan bordet och soffan - vilket var precis det som hände min make första kvällen. Nu slutade det bra ,tack och lov, med bara lite stearinspill på bordet. Det kunde dock ha gått riktigt illa med tanke på ljuskronanas placering, allt lättantänt material i närheten och ja alla andra faktorer som spelar in. Ibland har man tur.

Nåja, vad vill jag säga med det här lilla inlägget? Även då man mår skit och livet känns allmänt jobbigt kan man bli positivt överraskad. Trots att måendet inte på något vis förbättrades av den där ljuskronan blev jag glad inombords och det, om något, hjälper väl vilken dyster dag som helst att bli lite ljusare...

Olyckorna slutade dock inte här. Beställde ett par nya gardiner till tv rummet häromdagen eftersom jag fick så bra rabatt... fyrtio procent är mycket i min värld... och naturligtvis tyckte jag väl att jag skulle vara duktig och få upp dem på direkten. Alltså, efter en omgång med strykjärnet. Nu är det väl ingen nyhet att jag inte är nån vidare vän vare sig med strykjärn eller gardiner så det kanske var dömt att misslyckas från början. Hur som helst så slutade det med en gardinstång i huvudet och två glaslyktor jag hade hängandes på stången i golvet men dessa klarade sig tack och lov. Mycket tur ska man ha!!!